Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 30 december 2014

Hundvakt och vargspår

I Värmland pågår en stor debatt kring vargarnas vara eller icke vara. Efter att många bönder haft besök av vargar som tagit deras får, kor och hundar så tycker många att stammen är för stor. Skyddsjakt på varg har tagits fram som ett alternativ, då man skjuter av de vargar som blivit för närgångna. Eller så kan man minska vissa revir. Några vill inte alls ha jakt på varg, eftersom de är levande varelser som också borde få leva.

Jag har väl inte satt mig in jättemycket i debatten, eftersom den inte berört mig så mycket. Men jag vet att varg har setts ganska nära där vi bor.

För ett par dagar sen stod det i tidningen att två vargar setts i ett bostadsområde i de norra delarna av Karlstad, några kilometer härifrån. Lite otäckt känns det väl. Men jag brukar aldrig vara rädd för att vara ute i skogen.

Tills nu. För vi är nämligen hundvakt nu under en vecka. Svärmor och svägerskan äger tillsammans denna vackra kooiker och nu är de på semester tillsammans.

 
Och idag när vi gick på grusvägen tvärs över gärdet så fick jag lite rysningar. Snön låg över både mark och träd och luften var dimmig och vit. Sikten var helt klart begränsad. 


Jag försökte ta några bilder för att fånga känslan, men det ser mest grynigt ut. 

Plötsligt kom jag att tänka på vargarna. Vad skulle jag göra om de dök upp ur dimman? Själv skulle jag inte vara rädd. Men nu hade jag ju med mig någon annans hund. Hon skulle nog vara ett lätt byte. Var det inte något mörkt där borta vid träden. Nej, bara en buske. Men vänta, vid skogsbrynet rörde sig något. Det iakttog oss uppmärksamt. Hunden verkade inte bry sig. Så sprang det iväg. Lite för hoppande för att vara en varg. Men det gav mig tillräckligt med rysningar för att jag skulle kunna fortsätta njuta av skogsturen. Så vi vände hem igen. 

Och jag förstår plötsligt djurägarna på ett annat sätt. Trots att det antagligen bara var ett rådjur. 

(Utöver den promenaden så är det jättemysigt att vara hundvakt!)

4 kommentarer:

  1. Det är svår debatt det där. Är heller inte insatt men jag kan förstå rädslan.
    Härligt att vara hundvakt, så söt.

    Önskar dig en härlig avslutning på 2014 och ett fantastiskt 2015.
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att debattera om något som väcker så mycket känslor. Det är många som vill tycka till då....
      Men det är roligt att vara hundvakt i alla fall. Kanske fram till ikväll, när alla dessa smällare och raketer kommer skrämma vettet ur henne....
      Hoppas ni får en fin nyårsafton och gott nytt år! Kram Maja

      Radera
  2. Det här påminner om när jag var ute sent med Leodin, jag var lite uppmärksam om det skulle komma en varg. Precis här utanför går det en eller två varje vinter.
    Men, vildsvinen är mycket värre! Läste för en tid sedan statestik från Agria djurförsäkringar; 12 hundar/ år dödas/skadas av varg, lika många av sina ägare vid jakt...över 80 hundar dödas/skadas/år av vildsvin. Vi har vildsvin i skogen alldeles intill, dit åker jägarna upp med sin KingCab för att lägga ut åtel. Suck, inte så bra att promenera där med hund! Sedan vet jag inte om man ska vara mer rädd för vildsvinen än jägarna!!!

    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men usch, är det så illa med vildsvin! Jag trodde mest att de bökade upp trädgårdslanden, inte att de dödade hundar... Vildsvin börjar också finnas runt där vi bor, jag vet att några jägare har tagit några stycken.
      Hade ju varit trevligt om alla kunde samsas i skog och mark istället för att behöva döda varandra, tycker jag!
      Kram Maja!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)