Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

lördag 29 juni 2013

Har man inget att göra så får man fixa nåt

Barnen har ganska länge delat sovrum. Ett år, eller så. Jag minns inte riktigt när vi började med det, men det berodde på tre saker. 

För det första så sov Fabian ganska oroligt och vi tänkte att han skulle få lite trygghet tillsammans med sin bror. För det andra så var det mycket smidigare att kunna läsa en saga för båda och sedan natta i samma rum. Och för det tredje så hade svägerskan en urvuxen våningssäng. 

Det har funkat väldigt bra. Fabian sover mycket bättre nu. Och det har varit hyfsat smidiga nattningar. Förutom att de ibland trissat upp varandra. 

Men nu har vi märkt ett behov hos Anton att få ha sina saker ifred. Han fyller snart fem år och har bland annat mycket lego som inte lillbrorsan får röra. (Och som storebror så vill man ibland leka ifred, utan sin lillebror i hasorna.) Och så kan de ibland väcka varandra onödigt tidigt på morgonen. 

När vi var på semester nu så sov de i olika rum och det funkade väldigt bra. 

Därför bestämde vi oss för att möblera om lite här hemma. Eller rättare sagt. Det var väl ganska mycket jag som tyckte att vi skulle göra det. På en gång. Innan de hann vänja tillbaka sig. Så att säga. 

Så ja. Så här såg det ut i morse. 


Mannen fick skruva ner våningssängen och flytta den till rummet bredvid. Det rummet som fram till idag varit lekrum. Men där de mest suttit och pysslat. Och innan det var lekrum så var det Antons rum. Så nu blev det återigen Antons sovrum. Han har helt valt färgerna själv. 

Jag kan ge er lite "efter-bilder" imorgon. 

För tillfället är det nämligen bara en enda röra. Konstigt, med tanke på att vi även ägnat dagen åt rugbymatch och 60 års fest hos en granne. (Som vi inte känner. Men dit vi tydligen skulle ändå. Och det blev över förväntan trevligt. Många andra grannar vi känner, kompisar till barnen, god mat och livemusik.)


Lite mörk bild. Men det var värsta häftiga tanten som spelade bas. Kolla in skorna. Bandet hette Purslane. 

Så nu borde barnen vara trötta efter att ha röjt hela dagen. Men tydligen är det inte så lätt att somna i nytt rum. Eller åtminstone nyinrett rum. Anton somnade som en stock (utan saga) som vanligt. 

Jag övar tålamod (mitt) med Fabian. 

fredag 28 juni 2013

Sola skiner i Karlstad

Att det alltid är så skönt att komma hem. Det spelar inte så stor roll hur långt och länge man farit. Eller hur roligt man haft. Men det är en viss känsla att komma hem. 

Barnen verkligen njuter av att leka med sina leksaker igen. Att få vara i trädgården och ligga i sina egna sängar. 

Ja visst. Det blir ju en hel del att packa upp. För att inte tala om tvätta. Men jag bara älskar att ha den här utsikten när jag hänger tvätten. 



Och jo minsann. Solen sken i Karlstad. Som vi trodde. 

Vi åkte från ett kallt, regnigt och knottigt Sälen. Och kom hem till ett blommande solsken. Då är det klart att det är extra skönt att komma hem, trots att vi haft en väldigt bra vecka!

Jag och Fabian plockade in lite blommande buketter medan mannen och storebror åkte för att fylla på matförråden. 



Nu försöker vi en ny taktik med Fabian. Att inte ligga bredvid i hans säng när han ska somna. Utan sitta en bit ifrån. Så att han bättre kan somna om själv om han vaknar på natten. Det där med somnandet en bit bort går väl sådär. 

torsdag 27 juni 2013

Sälen i regn

Semester i juni brukar ofta innebära regn. Så även i år. Och med fem små barn så blir semestern lite annorlunda, mot om man bara åker utan barn. En hel dag inne i stugan eller i affärer är inte att tänka på. 

Aktiviteter utomhus är ett måste. Då är det tur att det även finns många sommaraktiviteter för barn här. Trollskogen var en höjdare. 




I Hundfjället fanns även en stor lekplats. 




Imorgon åker vi hem. Förhoppningsvis till ett soligt Karlstad. Men det är väl kanske lite mycket att önska. Det ska hur som helst bli skönt att komma hem, trots att vi haft en mysig och rolig vecka.  

onsdag 26 juni 2013

Trollkonster

När jag precis höll på att somna igår så skrek han. Ville röra sig men det gjorde ont, ont, ont. Hjärtskärande skrik och gråt i sömnen. 

Efter säkert en timme med ömsom gråt, ömsom sovning så försökte jag lägga honom på sidan. Då försökte han fläkta undan mig. Med sin onda arm. Böjde sedan armen och lade sig på sidan, med stöd på sin onda arm. Eller föredetta onda. För plötsligt kunde han böja perfekt. Det onda var som bortblåst. 

Tydligen sträckte han ut armen på rätt sätt, så det hoppade rätt igen. 

Och nu är han samma gamla vanliga Fabian igen. Som om det aldrig hänt. Gårdagens timmar av gråt. 

Så idag blir det nog badhuset. 

Konstigt hur lätt det kan vända. Ibland ska man ha lite tur. 


Och konstigt att man kan bli så glad över att han kan böja armen. Det tar man ju alltid annars för givet. Känner mig lyckligt lottad att ha två söner som är friska. 

tisdag 25 juni 2013

Med tio mil till akuten

Ibland är det extra jobbigt att vara förälder. Som när ens barn gör illa sig. Och man är på semester. Vårdcentralen stängd och tio mil till närmaste akutmottagning. 

Det började med en promenad i skogen. Kasta lite pinnar i en bäck. Äntligen hade också solen tittat fram. Annars har det bara varit moln och regn under vår semester. 



På vägen tillbaka till stugan kämpar Petra på med en tvilling i varje hand. Mossa, pinnar, vatten. Jag håller Fabian i handen, men plötsligt vill han lägga sig ner i den mysiga mossan. Jag försöker få honom på benen. Och just då blir han väldigt ledsen. Men res på dig då, tycker jag. Är väl inget att gråta över. 

Men han gråter och varje gång jag rör hans arm så skriker han till. Spricka i armen? Hoppat ur led? Ringer 1177 som säger att VC i Sälen renoveras och är stängt. Akuten i Mora, tio mil bort. Men sköterskan rekommenderar att vi avvaktar. Kanske han blir bättre om ett par timmar. 

Men han vill inte röra armen. Väldigt ledsen, vilket är ovanligt för att vara honom. 

Mitt hjärta värker. Att se sin son ha ont. Inte kunna göra nåt. Och veta att jag själv ev bidragit till det. Ångest och oro. 

Petra säger att det kan vara pigfluxation. Det hade deras äldsta förut. Då är det strålbenet i armen som hoppat fel. Det kan åka tillbaka rätt om han börjar sträcka och röra armen. Det sitter vid armbågen och barn brukar inte vilja böja armen då. 

Så äntligen. Han verkar piggare. Lite popcorn och film tillsammans med de andra barnen. Han kan skratta. Och reser sig från mitt knä. Vill också plocka upp det sista från popcornskålen. 


Håller armen tätt mot sig. Vill helst inte röra den. Men lättnaden är total. 


Min lillgris verkar okej. Googlar och läser att detta med pigfluxation kan hända små barn lätt. Händer ofta när de håller en vuxen i handen. Räcker med ett litet ryck eller litet fall. Inte mitt fel. Obeskrivligt skönt. 

Och nu har han somnat. Min lilla älskling. Fortsättning följer imorgon. 

söndag 23 juni 2013

Sova på ett nytt ställe

Ibland, som tex idag, kan det vara totalt omöjligt att somna på ett okänt och nytt ställe. Vi är, för den som har missat det, i Sälen. Närmare bestämt Tandådalen. 

Superfin stuga. Jag vill verkligen inte ligga bredvid sega Fabian nu. Utan sätta på bastun, ta en öl och njuta av semestern. Men snart så. 

Senare ikväll kommer också våra kära vänner från Örebro. Ska bli så roligt att vara här fram till fredag med dem. 

Vi har redan hunnit utforska omgivningarna lite. 



lördag 22 juni 2013

- Hur långt ska vi åka, egentligen?

Idag var resan till Sälen lång. 

- När är vi framme, mamma?
Varvat med:
- Vi ska vända, mamma, min inte sova. Åka hem. 

Men när vi passerar Lima så somnade han äntligen. 

Med Pippi tryggt i handen. 

Vi andra leker billeken för att få tiden att gå. På nåt sätt fick Anton plötsligt 11 vita bilar, hur nu det gick till. Men visst, vill han vinna på fusk så. 

Tävling om vem som instagrammar finast - eller?

Midsommar tycker jag är en väldigt mysig tid i Sverige. Det finns vissa traditioner som är fina, tex att man ofta träffar de man gillar, har blommor i håret, sjunger och dansar. Men man vet liksom att det blir sill, fylla och prestationsångest inbakat i detta, som inte gör det lika charmigt. 

Nån kanske undrar hur jag menar där. Jo, jag ska förklara. 

Sill - är jag inte alls särskilt förtjust i. 

Fylla - som det ju kan vara kul att delta i. Men om man, som jag, har ansvar för två små barn (enligt någon obefintlig lottning), så funkar det liksom inte att vara vaken halva natten (aprak) och sjukt bakis dagen efter. Och det är inte lika kul att stå utanför detta. 

Prestationsångest - här menar jag att allt ska vara så perfekt. Runt vissa högtider brukar jag kika in på Facebook och där haglar det av instagram med underbaraste/bästaste/finaste barnen/blommorna/platserna. Och jag kan bara bli så anti alltihopa. 

De som inte har en perfekt midsommar då? Eller de kanske inte bryr sig?

Nu kanske ni tycker att det var ett fasligt gnällande från min sida. Och nej - jag hade ingen hemsk midsommar. Men jag vet inte om jag vill berätta om det här. 

Fast å andra sidan är jag ju bara människa, så jag känner mig ändå tvingad att visa några kort från vår underbara midsommar. (Annars kanske någon tror att jag är helt ute.) Och det är ju trots allt ganska mysigt att få visa andra hur man har det. 

Det fanns chips: 

Midsommarstång, dans, regnmoln:

Dragkamp:

God mat: (jag åt laxpaket)

Fyrhjuling:

Ja se, jag kunde liksom inte låta bli. För att fira på logen i vårt område är tradition och femtio sittplatser räckte inte ens. Det var rekord. 

Jag hade t.o.m fått klippt barnen innan. Så här såg de ut i morse. Jag lyckades inte få någon somrig familjebild igår tyvärr. 

Och så här såg det ut med en trött pappa och trött son såhär på eftermiddagen:

Anton är med farmor i Ransäter och tittar på Pettsson och Findus. Och jag ska verkligen börja packa nu, för imorgon åker vi till Sälen. Då kanske det blir ännu fler härliga och mysiga bilder. Jag ber om ursäkt för det, i förskott. Men vem skulle nånsin vilja kolla min blogg om det bara står hur trist allt är?

onsdag 19 juni 2013

Besvikelsen kan ibland vända

Såg att det var gratis yoga idag i Stadsträdgården. Ringde mamma och hörde om hon ville följa med och frågade min pappa om han kunde passa barnen. Maken skulle på dagis-möte. 

Ren lycka när de nappade på mitt förslag. Skulle bli så härligt att få yoga lite i en somrig park! 

Eftersom det var mulet ville jag bara kolla att det inte var inställt. Då såg jag, till min fasa, att jag sett fel på tid. Vi hade redan missat det. Vadå antiklimax. Jag som varit hel-pepp på det. 

Men snälla pappa sa att vi kunde ta en promenad istället, han lekte gärna med barnen en stund. Så efter en timmes skogspromenad känns det bättre. 

Mysigt att hinna med lite kvalitetstid med min mamma också. Förut, när vi bodde i olika städer, så pratade vi ofta i telefon i någon timme i veckan. Men nu när vi ses så hinns det inte med. Man blir alltid avbruten av att en blöja ska bytas, ett barn ska tröstas, en häftig grej som måste visas eller ett bråk som ska avvärjas. 


I morse hade jag, som alla dagar, den här underbara utsikten på väg från parkeringen till jobbet. 

Den kommer jag nog sakna snart. Imorgon blir sista dagen på väldigt länge som jag får se den. För sen är det semester! Tjoho vad härligt!!

tisdag 18 juni 2013

Billigare kött får du leta efter


För dig som är sugen på riktigt billigt kött till midsommar så kan du handla på Ica Maxi. Där kostar fläskfilé bara osannolika 39,90 kronor. 

Visst, då får du leva med att den kommer från Danmark. Där reglerna för djurhållning inte är desamma som i Sverige. 

Men köttbiten borde väl ändå bara bestå av griskött? Eller? 

Men grisen borde väl inte ha blivit SÅ dåligt behandlad? Eller? 

Det är säkert bara för att Ica Maxi gjort ett sjukt stort inköp som de kan få det så billigt. Inte vill väl bonden grisen något illa? Bara att den ska må bra. 


Finns även billigt på Coop, för den som hellre handlar där. 

Och bonden får nog säkert betalt för sin slakt. Hur det nu ska gå ihop. Men du kanske inte är ekonom eller har erfarenhet från lantbruk, så hur ska du kunna veta?

NEJ. Det är inte okej! Snälla, gör en bra grej till midsommar. Om du bara ska göra en vettig sak. Så ställ krav på var köttet kommer ifrån. Köp inte det billigaste. För som alltid så följer kvalitet priset. 

Jag menar inte att alla ska köpa svindyrt (haha) kött. Men titta var det kommer ifrån. Och är det viktigt för dig att djuret fått må bra. Ströva fritt. Leta efter naturkött eller ekologiskt. Jag lovar att det smakar mycket bättre. Eller gå helt crazy och skippa köttet. Det finns supermånga bra, och goda alternativ. (Och tänk på att om du istället äter fisk så är det minst lika viktigt att kolla upp ursprunget.)

Det är när vi konsumenter börja ställa krav som producenterna måste ändra sina prioriteringar. 

Några vegetariska recept och tips kommer här inom kort!

måndag 17 juni 2013

Sommaravslutningar så det står härliga till

Nu är perioden då det är avslutningar högt och lågt. Allt är väldigt roligt, men tillsammans kan det bli lite mycket. Än har vi dock inte kommit till den perioden i livet då det är skolavslutningar och idrottsavslutningar. Då ökas graden en aning, känner jag på mig. 

Idag hade min arbetsgrupp sista mötet innan sommaren och det hölls i trädgården på café Råtorp. Det rekommenderas starkt för alla som bor i Karlstad med omnejd. Att ta en fika med tårna i gräset, invid Klarälvens kant. Sommarkänslan på topp. Att sen sätta sig på kontoret och jobba känns väl sådär. 

Lite tur ändå att det var sommaravslutning på dagis på eftermiddagen. Så det blev en ganska kort arbetsdag. Sommarpresenter till bästa och viktiga personalen på dagis! Och till de barn som ska börja förskoleklass. 


Hamburgare, glass, melon, fikabröd. Undrar hur vi ska få i barnen någon mer mat idag...

På onsdag har vi avslutningslunch på jobbet. Ja, sen var det visst ingen mer avslutning för oss just i år. Om man ska vara petig så kanske det inte var så värst många ändå. 

Som sommarkatt, men utan djur

Ett fenomen som återkommer varje sommar. Det börjar när vädret blir varmare. Barnen bara VILL och SKA ha det. Helt oberoende av om de kan ta konsekvenserna av det. 

Jag pratar så klart om shortsen. Och konsekvensen: Sommarknän. 

Tydligen helt omöjligt att inte ramla och skrapa upp knäna. Varje dag. 



Gråt och tandagnisslan. Sen upp igen och springa. Och ramla. Igen.  

lördag 15 juni 2013

Lyckad dag och lyxig sovmorgon

En heldag med mina föräldrar innebär mycket och mycket god mat, hjälp med barnen och trevligt sällskap. 

Vi gjorde en cykelutflykt till en fin lekplats. 


Fabian skulle absolut springa bredvid en stund. Tills han ramlade på asfalten. Då dög cykeln. 



Springa efter morfars såpbubblor. 
Spela kubb.  


Kasta sten i älven. 


Så roligt att de ville sova kvar hos mormor och morfar. Själva. 

Så nu ska vi se på film. Sova hela natten. Och ha sovmorgon. LYX LYX LYX!!

fredag 14 juni 2013

Åska, sockerkaka och gitarrspel

Regnet det bara öser ner! 

Men vad gör det när bästa Lisa är här, det finns nybakad sockerkaka och brasan värmer oss? 



"Jag har en gammal faster" med gitarrkomp på repeat. Yoghurt och blåbärssoppa på mattan. Åska och dunder på andra sidan rutan. Härlig fredag, helt enkelt!

torsdag 13 juni 2013

Dröm om studentens lyckliga dar

Låtom oss fröjdas i ungdomens våår. 

Idag tog de studenten här i Karlstad. Lövade vagnar med berusade ungdomar, som sjöng om att äntligen tog de studenten och fan vad de är bra, syntes över hela stan. Berusade av livet och friheten att äntligen vara färdig med skolan. Och av aningens med alkohol också på vissa håll. 

Tyvärr öste regnet ner stora delar av dagen. Tråkigt för alla somrigt lättklädda ungdomar och deras familj och vänner.  

Känns som en evighet sen som jag tog studenten, samtidigt som det känns som igår (nästan). Men det har ju hänt en hel del. Jag har bott i Örebro och Italien. Har pluggat på två universitet. Jobbat på olika arbetsplatser. Bott i massa olika lägenheter. Träffat min älskling. Köpt hus.  Fött två underbara barn. Gift mig. Fyllt 30. 

Ja, vid närmare eftertanke så var det nog en stund sen jag tog studenten. Hehe. Men tänk vad vuxen man kände sig då. Och glad. Hela livet låg framför en. Jag hade nog aldrig kunnat gissa mig till hur mitt liv skulle vara, såhär ett antal år senare. 

Men inget har jag ångrat. Och det är väl bland det bästa betyg man kan ge sitt liv. 

Så idag. När regnet öste ner. Och jag inte längre är en ungdom. Så istället för att hänga på stan så befann jag mig i vår trädgård. Med två härliga ungar. Som var på snigeljakt. Livets vägar äro outgrundliga. 

 

onsdag 12 juni 2013

Ska det vara tacken?

Jag blir utkonkurrerad. Och den här gången är det inte av morfar eller moster. Nä, det är av barnens pappa. 

Vad fan. I'm number two. 

Ja, det är väl inget konstigt, kanske du tycker. Men det känns ovant helt enkelt. Jag brukar inte bli dissad av mina barn. Jag vill inte låta självisk på nåt sätt. Men det är bara det att jag alltid brukar duga. 

Kanske att de börjar bli lite större nu. Så att de värderar andra saker än att jag burit dem i magen, fött ut dem och ammat tills brösten blev långa och pås-aktiga. 

Alltid låtit de få mat först, innan jag tagit. Alltid låtit deras intressen gå först. Eller slitit mitt hår på nätterna när de inte velat sova. Visst, det har deras pappa också gjort. Ibland. När han inte jobbat dan efter. 

Missförstå mig inte. Att vara hemma och vara föräldraledig har varit underbart. Ibland. Men ibland har det varit skitjobbigt. Och lite cred vill man väl ha för det. 

Men nu har barnen kommit på att det är mycket roligare att hänga med sin pappa. Han hittar ju på en massa roliga grejer. Som att spela rugby tex. Det är deras favorit. (Igår stod dock Fabian mitt på planen och grät när pappa var tvungen att springa runt och träna.)

Idag blev han jätteledsen när han inte fick följa med pappa och storebrorsan att hjälpa farfar sjösätta båten. Bara vara hemma med mamma? Aldrig! 

- Min vill följa med pappa!! Min också åka bil med pappa!!

(För att ni lättare ska se mitt perspektiv ur det hela så brukar vi hota barnen med att om de inte sköter sig när jag nattar så nattar pappa istället. Det funkar alltid. Då blir de helt lugna.) Men idag var det alltså jag som fick fäktningar och slag, för att Fabian inte ville stanna i min famn. 

Jag får väl börja dra nytta av detta. Och säga att barnen får vara med sin kära pappa eftersom de helst av allt vill det. Det går ju inte att slita de ifrån honom. Jag måste nog ta en fika istället.

måndag 10 juni 2013

Föräldrakooperativets fördelar

Vi har våra barn på ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar äger förskolan. (Eller dagis, som jag i fortsättningen kommer att kalla det.) Vi sitter med i styrelsen. Tar beslut kring pedagogik och läroplan. Bestämmer gemensamt hur stora vi vill att barngrupperna ska vara och vilken personal vi vill ha.

Ett strålande koncept, helt enkelt. 

Det innebär såklart lite arbete. Man lägger ganska mycket tid på dagiset. Men vi betalar å andra sidan nästan inget för att ha våra barn där. Och det vi spenderar tid på är våra barn (det viktigaste vi har, om du frågar mig) och olika aktiviteter för att deras vardag ska vara så bra som möjligt. 

Idag var jag med på en av de obligatoriska grejerna. Att vara med i barngruppen under hela eftermiddagen. Då får man en bra inblick i hur barnen har det, vilket är jättemysigt. Förutom att ens egna barn beter sig som gnällspikar och plåster under tiden man är där. 

En solig dag som idag så var vi mest ute. Härligt!


Trots att det var en relativt lugn eftermiddag så blir man trött. Jag är inte riktigt van vid att rodda så många barn på en gång. Så hatten av till all personal. Att jobba på dagis kan vara slitigt och påfrestande. Men det ger en otroligt med kärlek. (Okej, kan erkänna att jag sist lät rätt skeptisk. Men idag var det mysigt.)

Förutom dessa barngruppsdagar så är fixardagarna, men framförallt föräldrafesterna, roliga! Vill du lära känna flera föräldrar i närheten av där du bor? Och få vara väldigt delaktig i din barns uppväxt? Då kan jag starkt rekommendera ett föräldrakooperativ. (Läs mer om vårt dagis här!)

Och så glömde jag nämna vår duktiga kokerska, som lagar bra mat som barnen verkligen gillar!  Men nu måste jag nog vila mig lite, efter mina fyra timmar på dagis! Jag är nog ingen förskolepedagog, ändå...

Schizofrena jag

Jag har funderat lite kring hur jag är när jag har med mig mina barn någonstans. Mot hur jag beter mig när jag är utan dem. Tror nog att det kan skilja sig åt en del, faktiskt. Är det bra eller dåligt? 

Som i helgen. När jag var själv med barnen. Man vet aldrig hur de sover på natten. Därför är det bra om man inte lägger sig för sent. (Det är liksom inte värt det.) Det enda man vet är att de behöver äta vid vissa klockslag. Annars spårar det hela lätt ur. Energi görs det av med, så energi behöver kontinuerligt fyllas på.

Jag blir liksom lite mer ordningsam och kontrollerad. Gör saker som jag borde. När jag borde. Lite mer noga med maten. Lite mer torr och tråkig, kanske någon skulle säga. 

Ansvarstagande och strukturerad, skulle nog jag säga. Och det kan ju vara väldigt bra att vara, det med. 

Eller nåt. 

Barnen har i alla fall gjort mig mer effektiv, så långt kan vi vara överens. Vare sig de är med eller inte. 

Måste bara visa lite bilder från gårdagens  kvälls-cykeltur! Ensam. Sol. En cykel.