Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 28 februari 2012

Allt man måste göra när barnet sover middag

Det är ju en grej det här med nätterna. Att man vill att barnen ska sova. Men sen har ju vi som bebis-föräldrar något mer att tänka på. Middags-sömnen. Den är ju så viktig. Och allt man måste hinna med då.

Ibland uppkommer det här lilla stressmomentet just när barnet sover. Ska det vakna snart? Hinner jag med att ta hand om disken? Eller hinner jag kanske städa toaletten också? Men jag skulle ju faktiskt behöva sova lite. Nattsömnen var inte mycket att hänga i julgranen. Men om jag skulle ta och läsa tidningen först.

Helskotta, nu vaknade han. Redan.

Två trötta killar dricker kvällsvällingen.

Eller om jag skulle försöka hinna med att handla lite under tiden han sover idag. Men tänk om han vaknar då. Han är ju ganska lättväckt.

Och det slår aldrig fel att bebisen vaknar precis när man ska börja äta. Det är som något speciellt känselorgan som de ligger inne med.

Eller ni vet när man går där med vagnen. Det är svinkallt ute och man har glömt vantarna inne. Och den förbaskade bebisen somnar inte. Det spelar ingen roll hur trött han är. Eller hur mycket jag vaggar. Men snälla då, jag vill ju in och dricka mitt kaffe. Och så måste jag ju ta hand om tvätten. I-lands problem kan man kalla det. Eller vår vardag.

Men jag tycker faktiskt att jag blivit ganska bra på att prioritera vad jag ska göra när Fabian sover. Jag läste en bra krönika för ett tag sen. Hon som skrev, som jag tyvärr glömt namnet på, skrev att vi måste bli bättre på att vila och slappna av. Dammsuga kan vi faktiskt göra tillsammans med barnet. Det mår inte dåligt av att få leka lite själv heller. Så ta det lugnt när barnet somnat. Gör lite kaffe, sätt dig i fåtöljen och läs din favorittidning. För då har du jättemycket energi över till bebisen när den vaknar.

Du borde också prova. Det är riktigt gött, faktiskt.
Eller vad brukar du göra när din bebis sover middag?


onsdag 22 februari 2012

Barnvakter som är guld värda

Ja, vad skulle vi småbarnsföräldrar göra utan dem - barnvakter! Slita ihjäl oss kanske? Varje tisdag under tre och en halv månad ska Anton och Fabian vara med sin farmor. För just den dagen är hon ledig. Och vi ska få möjlighet att jobba. Den generositeten är ju enorm, när man tänker på det. (Egentligen är det väl min man som främst ska vara glad, eftersom det annars är han som skulle vara med barnen.) Och ungefär varannan helg kommer barnens mormor och morfar hit och hjälper till med barnen. Gör så att vi hinner med annat. Ger oss lite sovmorgon. Lite andhämtning med andra ord.

Och om vi vill göra något bara vi två så brukar det oftast gå att ordna med barnvakt från någon av ovannämnda. Få lite vuxentid utan barn kan ju vara nyttigt ibland. Som nu till helgen, t.ex. Då ska Anton följa med mormor och morfar hem från lördag lunch till söndag lunch. Och Fabian ska få vara hemma hos farmor och farfar några timmar. Då ska vi nog äta lite brunch på stan, kanske shoppa lite inför vår semester och bara njuta av att inte ha med oss barn överallt.

Vad skulle vi göra utan dessa personer? För oss skulle det nog bli jobbigare. Mindre tid med varandra.

Det behöver ju inte vara någon släkting. Det kan vara en granne eller en vän. Men vi kommer för alltid vara dem evigt tacksamma. Glöm inte att berätta det för dem heller. Att de är guld värda!

Såhär mycket blommor borde de få! Varje gång! Varför de inte får det är en bra fråga.

onsdag 15 februari 2012

Grilla korv ute kan vara mysigt, eller kaos...

Varför blir det aldrig så mysigt som man tänkt sig? I helgen var det underbart väder. Det hade kommit snö under natten och termometern låg på lite under nollan. Vi var ute och åkte pulka på förmiddagen. Härligt, härligt. Och vi tänkte att på eftermiddagen skulle det passa bra med lite korvgrillning.

Men veden var ganska sur, så det tog närmare en evighet att få glöd att grilla på. Anton frågade sjuttioelva gånger varför vi inte skulle börja grilla. Fabian vaknade, lite för tidigt, och var inte på toppenhumör. Han ville inte vara uppe i knät utan ner på backen. Gärna känna på stenarna i eldstaden. Eller riva ner korvbröd och ketchup från bänken.

Det som från början kändes härligt blev nu tyvärr mindre härligt, allt i takt med att Anton blev hungrigare och Fabian gnälligare. När vi väl fått tillräcklig glöd så fick vi i stort sett trycka in korvarna i munnen, för att inte få kramp i armen av bångstyrig ett-åring, som inte ville sitta stilla. Och som inte ville äta korv. Möjligtvis mammas korv. Men mest var det skrik. Åååh, vad mysigt.
Vi förstod att bilderna skulle vara härliga att se tillbaka på.
Men då ska man också minnas att skenet kan bedra.

Men Anton var nöjd. Han åt två korvar i ett huj. Sedan gick vi in.




måndag 13 februari 2012

1 års dag - lycka för lillebror och pina för storebror

Spännande detta med paket...
Det är inte lätt för storebror när någon annan står i centrum. Räcker det inte med att lillebror ofta får allas uppmärksamhet för att han är liten, söt och gör busiga grejer. Måste han fylla år också, så att han får en massa presenter?

Ja, i fredags var det inte lätt för Anton. Han var tvungen att inse att det var lillebrors dag. De presenter som lillebror fick ta emot fick visserligen Anton hjälpa till att öppna. Men ville sedan Fabian leka själv med dem så skulle han få det. Åtminstone på sin födelsedag, tyckte hans föräldrar. Svårt och jobbigt, tyckte Anton.

Anton kunde inte låta bli att så ofta det gick ta den röda hammaren från Fabian,
som hörde till den roliga födelsedagspresenten som Fabian fått.
För att slå ner bollarna i hålen var ju så roligt!
Fabian fick en docka i present, som fick många blöta pussar.


Anton fick i alla fall blåsa ut ljuset på tårtan.













Så här stort paket fick Anton.

Ja, men så synd var det faktiskt inte om Anton. Han fick också paket. Han hade ju trots allt varit storebror i ett år nu!

Men det märks att det är en jobbig period för storebror. Han vet inte riktigt hur han ska förhålla sig till Fabian eller sig själv nuförtiden. Vadå, att brottas med lillebror borde väl gå bra? Eller att hoppa mot honom med ett stort gosedjur i famnen, som hamnar över lillebror är väl inte så farligt? Eller att kasta andra diverse föremål? Konstiga föräldrar som blir arga...

En egen bil, vilken lycka!

Ofta var det snöret som var det roligaste. Eller kartongen.

Tårtan var väl inte så mycket att ha. 



Men Antons sista kommentar innan han skulle gå och lägga sig var i alla fall:
- Vilket roligt kalas det här var!
Trots att det inte kom några kompisar. Förutom släktingar. Men det räcker bra långt, det med!

torsdag 2 februari 2012

Barnkalas, alltid roligt?

Jaha, nu börjar det för oss. Vi har inte varit på så många barnkalas ännu. Men i år fyller Anton fyra och jag märker att det är i den åldern som kalasen börjar bli lite mer avancerade.

I söndags var vi på ett jätteroligt kalas. En kompis till Anton fyllde just fyra år. Det blev en massa lek, glasstrutar, chokladfontän, fiskdamm med bortrövat godis (så barnen fick gå ut och följa skattkartor för att hitta sina godispåsar, väldigt uppskattat!) och trevligt umgänge med andra vuxna (för oss föräldrar).
Chokladfontänen var populär!

Såhär ren var inte Antons tröja när han var färdig-fikad...

En galet glad pirat!


Men jag frågar mig om det alltid är lika avslappnat? Jag tänker mig att de vuxna inte alltid får vara med. Att present-hetsen kan bli gigantisk. Och att det även blir tryck på föräldrarna till barnet som fyller år. Att det ska vara ett så häftigt kalas som möjligt. Gärna med påskostade aktiviteter.

Jag kan ha fel, eftersom jag inte varit där ännu. Men vissa hintar från andra föräldrar säger mig att detta kan bli ett problem. Om man väljer att göra det till ett. Det kanske finns fällor som man ska akta sig för. Jag får återkomma när jag får mer erfarenhet. Kanske om ett år, om min blogg lever kvar då.