Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

söndag 31 maj 2015

Mors dag

Idag är det alla mammors dag! Tänk, vad vore världen utan oss? Inte speciellt mycket, va? Nä precis! Därför kommer här en hyllning till alla hårt arbetande, kärleksfulla, omtänksamma, tröstande och uppmuntrande MAMMOR!

Min mamma är just en sån där härlig person som jag inte kan hitta på tillräckligt många fina ord om! Hon finns ALLTID där för mig och ställer upp! Hon har visat sig ha utmärkta egenskaper som mormor också! Och som doula! Och som vän!


Och så vill jag tacka för att jag fått den äran att vara mamma till tre underbara barn! Tack för att ni valt mig och gör livet lite mer värt att leva! Vad vore JAG utan ER?


Och tack till min man som firat mig på bästa sätt idag! Och tack för att du uppmuntrar mina bättre sidor och står ut med mina sämre sidor. Många tack blir det! Glöm inte tacka din egen mor idag!

torsdag 21 maj 2015

När nåt funkar bra är det antagligen dags att ändra igen

Det här med bebisar handlar hela tiden om att hitta nya sätt som funkar, för när man väl kan skönja ett mönster så ändras det och man får skaffa nya rutiner. I alla fall har det varit så för oss.

Så när samsovningen verkat vara det ultimata ett tag (typ en vecka) så fick mina bröst sprickor (aj som f-n, I know) och vi fick tänka om. Ja, alltså, sprickorna kom väl inte av själva sovandet. Men antagligen av att jag då ammade liggandes och hon antagligen sög lite snett. Det är åtminstone min teori.

Men jag fick en briljant idé som jag hört och läst om men aldrig testat. Att man kan ta bort ena sidan på spjälsängen och ställa mot sin egen säng. När hon sov med oss så blev det också sjukt trångt i sängen, eftersom Fabian ofta kommer över till oss (ungefär varannan natt). Det här med spjälsängen är ju BRILJANT!! Hur kan vi INTE ha provat det förut, med nåt barn!

Okej. Det kan vara aningens tidigt att ropa hej. Bara för att första natten funkade bra. Men det blev så mycket mer plats i sängen att både jag och mannen sov mycket bättre. Så även om det blir sämre i natt, så får man glädjas åt det lilla.

Jag gläds även åt dagens fantastiska väder. Att jag fått ner både potatis, morötter, sallad och ärtor i jorden. Och att Anton var själv hos en kompis hela dagen, som inte är granne med oss. Skönt att det funkar bra att bara lämna honom hos en ny kompis. Nu ska vi se hur dagens nattning går. Har lyckats lägga två barn av tre alldeles själv och nu är det dags för lillskruttan att sova i spjälsängen. (Hon har redan nästan växt ur korgen. Stanna tiden, någon!)

Äppelttäden blommar och jag kan gräva i landet, tjohoo!

Roadtrip och yoga med bebis

Det blev en resa till min syster till slut. Det var ju en ordentlig långhelg så det hanns som tur var med. Clara sov hela den två timmar långa bilresan. När vi kommit till Stolpen, efter ungefär en kvarts resa undrade Fabian, för första gången, om vi inte var framme snart. Jag hade laddat med gott mellis, olika cd-böcker att välja mellan, nya pysselböcker och ett nytt bilspel. Så det gick ändå väldigt bra, trots ett antal frågor om när vi var framme.

Mormor läste saga för Fabian och Clara.
Hos min syster var även mina föräldrar, så den enda gången jag bar runt på Clara var nog när jag ammade. Så skönt att få vara lite "fri" från bebis en stund, om man får säga så. För man blir ju ganska fast och begränsad med en liten bebis. Det är ju supermysigt och allt det. Men också ganska jobbigt.
Jag och Clara sov över en natt och sedan åkte vi hem igen. Det fick räcka med äventyr för en sex veckors bebis. Men Anton och Fabian stannade en extra natt med mormor och morfar i deras husvagn. 

Här bjöds det korv med bröd och sojaburgare i bröd bakom logen. Clara sover i bärsjalen hos mormor.
Förutom trevligt umgänge blev det också god mat och härlig skogsluft. Ett väldigt välkommet miljöombyte.

Clara sov gott i mosters hängmatta.
Hemma hann jag sen med att mysa med maken, gräva i trädgårdslandet och prova på yoga med Clara. Det sistnämnda har jag provat på några fler gånger sen i helgen och det kommer vi definitivt fortsätta med. Hon är praktiskt taget född in i yogan. Under förlossningen så lyssnade vi ju på yogamusik och mantran hela tiden och det var det första ljud hon hörde i världen. Och det har hon ju hört mycket av i magen också. Och förstås utanför magen också. Så när den musiken sätts på så blir hon helt lugn och stilla. Det ska bli spännande att gå på mamma-bebisyoga i höst. Men fram tills dess får jag nöja mig med att göra hemma. 

Fullt fokus på filten på yogamattan.

torsdag 14 maj 2015

När det roliga blir inställt

Va f-n. Vi som skulle åka till min syster idag. Jag skulle göra min första roadtrip med tre barn. Och få gosa med min underbara systerdotter på elva månader. Men nej, det blev kräks istället. Inte hos oss som tur var. (Men min systerdotter blev inte lika go, om man säger så.)

Så det blir till att stanna hemma.

Men då kanske jag hinner få ner lite potatis i landet. Jag vet att jag inte skulle ha något trädgårdsland i år. Så sa jag åtminstone i höst. Men vad tusan, det går inte att låta bli. Mina odlarfingrar får klåda. Jag har redan vänt på mer än halva landet. Och har inte tänkt ha så mycket olika sorter i år. Bara potatis, morötter och sockerärtor. Och kryddor och squash. Och tomater. Och kanske lite bönor. Hehe.

Det finns nog att göra här hemma. Kanske att vi kan göra en utflykt här i Värmland. Solen skiner. Det ska nog gå an att fira den-där-kristna-högtiden-som-jag-inte-riktigt-vet-varför-vi-firar-men-är-glad-över-en-röd-dag-mitt-i-veckan här hemma också. Trevlig Kristi Himmelsfärd!

onsdag 13 maj 2015

Med stressad gång och stirrig blick

Clara är ju född i Vädurens tecken och hon lever än så länge upp till de eldiga egenskaperna som det stjärntecknet kan medföra. Speciellt när det gäller mat. Får hon inte mat inom tio sekunder från det att hon börjar känna sig sugen/hungrig så är brandlarmet på. Jag skämtar inte.

Med den vetskapen så är det inte jätteavkopplande att storhandla med henne. För bara för att hon ätit innan avfärd hemifrån så är det inte någon garanti för att hon inte kan bli sugen/hungrig igen. Hon brukar sova bra i bilstolen, som ju får följa med in i affären, och hon är inte lättväckt av ljud, men man vet aldrig säkert.

Så idag, när hon var halvvaken när jag bara kommit till grönsaksavdelningen på Coop, så började jag, erfaren trebarnsmamma som jag trots allt är, känna mig smått stressad. Hon skrek lite kort när kundvagnen var stilla, men somnade om igen. Och vaknade. Och somnade om. Men jag bestämde mig för att inte ta några risker, utan kortade ner handlingslistan till hälften och småsprang genom affären. (Som ju är sjukt stor och nästan oändlig, när man har bråttom.) Ömsom vyschande, ömsom supersnabb-scannande av varor.

Förutom en stirrig och stressad småbarnsmorsa, osminkad och med rufsigt hår, så bjöd jag även alla helghandlare på mer underhållning. Upptäckte när jag betalat att mitt BH-band hängde ut över tröjan.

Jaja, vem bryr sig? Det kunde varit värre. (Okej, upptäckte lite mjölkfläckar också när jag kom hem. Men är nästan säker på att de uppkommit på vägen hem.) Sånt är livet. Åtminstone nu.

måndag 11 maj 2015

Börjar jag tröttna?

Det är väldigt mysigt att vara hemma. Men lite omväxling förnöjer verkligen. Idag gjorde jag och de två yngsta en utflykt till bibblan och lånade lite nya böcker. Jag behövde se något annat än dessa fyra väggar. Clara har fått sin första förkylning. Ni vet en sån där då det låter som om hon knappt kan andas, eftersom andningsvägarna är så små på dessa nyfödingar. Man märker att det är jobbigt för henne. Men igår och idag har hon varit lite bättre. Så bibblan fick det bli.  Man blir så himla isolerad av att ha en liten bebis. Speciellt när de är lite sjuka. Jag har i alla fall hunnit ta mig lite frisk luft under helgen och plockat in massor av förgätmigej. Alltid lite uppmuntrande med blommor. Jag hoppas Clara snart blir helt bra, så kanske jag kan träffa någon vän och få vara lite Maja ett tag. Så kanske jag kan sluta klaga också. Jag har väl inte redan tröttnat på hemmalivet? (Kan också vara att jag försöker bli av med sockersuget. Lika med omöjligt. Har du några tips?)

torsdag 7 maj 2015

En månad

Idag har jag varit trebarnsmamma i en månad. Den månaden har fyllts av:

~ att hitta ett nytt sätt. Ett nytt sätt att förhålla sig till livet. Till vardagen. Till min roll som mamma. För man räcker inte alltid till. Men det är okej ändå. 

~ glädje! Över att ha fått en underbar dotter! Jag känner mig så otroligt tacksam. Visst, vi är så himla jämställda i Sverige och ska behandla killar på samma sätt som tjejer och så vidare. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att det gör mig överlycklig att ha två söner och en dotter. Jag struntar i det politiskt korrekta.

~ tålamodsprövande. Tre barn är mer än två. Tro det eller ej. Men det utvecklar oss alla att vara fem i familjen.

~ lycka över att se storebrödernas kärlek till sin syster. Den är liksom gränslös. De vill hålla, pussa och krama.

~ sömnbrist. Behövs ingen mer förklaring på den.

måndag 4 maj 2015

Att acceptera bristerna

Hur bra är du på att acceptera andras brister? Eller kanske snarare dina egna. (Ibland är det ju en själv som behöver ändras.) För det är ju oftast svårt att ändra på en annan person. Det enklaste är nog om man själv väljer hur man förhåller sig till det. Inte försöker förändra, utan istället acceptera. Att leva hela livet tillsammans med någon tror jag innebär kompromisser och att acceptera att man inte kan förändra någon. Visst går det att anpassa sig själv och andra lite. Men det krävs också acceptans och förståelse.

Men det är egentligen inte den slags bristen som jag tänker på just nu. Utan det är bristen på sömn som står i fokus här hos oss. Eller snarare stod i fokus. För jag har faktiskt släppt den stressen, åtminstone för tillfället.

När vår lilla dotter kom så tittade jag på klockan på natten och räknade hur många timmar jag fick sova. Och när det bara blev en sisådär fyra timmar per natt så blev jag lite smått panikfylld. Så lite borde man väl inte sova? Och när hon inte somnade om på en gång på natten så tittade jag på klockan och började känna mig stressad. Jag skrev ju förut om hur det var lite av ett lotteri om hon skulle somna om i korgen eller inte. Men så, när jag läst tillräckligt många föräldratidningar med sovtips, så insåg jag att det fanns bara ett bästa alternativ för oss. Eftersom den enda gången då man nästan kan garantera att hon fortsätter sova efter amning är när hon får ha kvar närkontakten med mig. Alltså: Samsovning.

Det finns både ris och ros om just samsovning. Men det är inte det som jag läst. Utan jag har mest nördat ner i hur man ska förhålla sig till sömnen. Eller bristen på sömn. Och det handlar egentligen om samma sak som i ett förhållande. Man måste bara acceptera att det är som det är. Just nu. Men det kommer att bli bättre. Det vet jag ju att det blir. Och istället för att slita mitt hår för att försöka anpassa bebisen till mitt sömnmönster, så får jag helt enkelt anpassa mig till bebisen, acceptera att sömnen blir lite oregelbunden, njuta av tiden som är nu och inse att den kommer vara över snart. Alla åldrar har verkligen sin charm. Den här åldern, med en bebis på en månad, innebär att ta det lugnt. Att kunna sitta i lugn och ro och amma. Att veta att bebisen ligger kvar på samma ställe som man lagt henne. Att få känna att hon är helt beroende av min närhet och det jag kan ge henne.

Så nu sover hon bredvid mig i sängen. Åtminstone för tillfället. Tills nästa fas kommer. Då kommer något annat passa bättre. Men nu kan vi ligga tätt ihop på natten. Så äter hon när hon vill och vi kan båda somna om på en gång. Just nu tjänar vi båda på det. Men skulle det vara så att något annat passar bättre så ska jag försöka acceptera förändringen och anpassa mig till den. Ingen stress. (Hoppas jag.)

Det enda tråkiga just nu är allt jag missar med de stora killarna. Antons första match (med klassfotbollen) förra veckan. Eller besök på badhuset för att se äldste sonen som lärt sig simma. Eller hur kul de har på mini-rugbyträningen. Men det är väl bara att acceptera att man inte kan vara med på allt. Hmmm.

I övrigt njuter jag av min kära man och våra tre älskade barn och att få vara hemma nu när våren är här. Jag njuter inte lika mycket av våra katter som släpar in möss genom kattluckan var och varannan dag. Idag slog de på stort och tog in en råtta (!!) som de lyckades lämna i pappersinsamlingen. (Jag föreslog nyss för min man att vi skulle skaffa hund istället, men han trodde inte att hundar skulle kunna källsortera lika bra och det har han ju rätt i.) Jag bestämde att katterna får spendera resten av dagen utomhus och att råttan ligger bra där tills min kära man kommer hem. Nämnde jag hur bra min man är? Han kan nämligen acceptera min brist på att hanskas med råttor.
(Måste sluta nu, så jag hinner sova innan jag ska hämta på dagis. Eller ja, ingen stress var det...)