Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

onsdag 31 juli 2013

Det här med husvagn, kräkas och strömavbrott

Alltså. Husvagnssemester. Kan ju vara väldigt mysigt. Kan.

Det började ju bra. Vi bodde hos gamla vänner, som bott i Karlstad förut, men som vi inte träffat på tre år. Även de har två små barn, så mycket kretsade kring våra barn såklart. 

Vi badade i havet och fiskade krabbor. Sedan besökte vi Grundsund, en liten fin fiskeby söder om Lysekil (tror jag). 


Många fina segelbåtar, sjöbodar och vita trähus, som är så typiska för den här delen av västkusten. 


Och underbart soligt väder. Som tydligen är så typisk för den här sommarens semester. 





Sen. Sen fick min man magsjuka på den andra kvällen. Och dagen därpå var han helt utslagen. Låg i husvagnen hela tiden. Jag var trött och illamående efter en jobbig natt. Fabian hade diarré. 

Kvällen efter fick hon vi besökte magsjuka. På morgonen därpå, efter tre nätter alltså, så bestämde vi oss för att det fick räcka. Det fick bli en kortare semester för nu ville vi hem. Min man hade ju tillbringat halva semestern i husvagnen och var väl rätt trött på den. 

Så himla skönt att komma hem. Men. 

Då upptäckte vi att det var strömavbrott. De som grävde för fiber utanför vårt hus hade råkat gräva av kabeln som ger vårt hus ström. Igår. 

Och då kan jag säga att min man höjdes i värde. Från att ha varit lite av en semester-marodör. Till att bli min oumbärlige man igen. Han ringde samtal. Kollade spänningen i elskåp med några apparater. (Eller nåt sånt...) Pratade med de som gräver utanför oss. Efter en stund grävde de upp vägen utanför oss igen. 


Och efter ytterligare en stund kom två män för att laga kabeln. 

Här syns den avgrävda kabeln sticka upp.  

Barnen tyckte givetvis att detta var superspännande. 

Jag - not so much. 

Så jag är väldigt glad att jag slapp allt strul med det. Jag packade upp och handlade mat istället. 

Tre timmar efter att vi kommit hem så fick vi strömmen tillbaka. Jag fick slänga mycket i kylen, men frysen klarade sig. 

Lite tur i oturen att vi åkte hem tidigare, ändå. Det är ju nån mening med allt. Men nu är det sjukt skönt att vara hemma.

söndag 28 juli 2013

Lyckliga killar och packningsmaraton

Att det alltid ska ta sån himlans tid att packa inför en resa. Jag har tänkt typ tio gånger idag att nu snart åker vi. Bara en halvtimme kvar. Men lik förbannat tar det minst två timmar till.

Det knackade på dörren mitt i packandet. Det var några kompisar till Anton som väldigt gärna ville prova vår cykelramp lite. 

Jag vet inte vem som var gladast. 

Anton, för att han äntligen vågar åka på den och har hunnit bli riktigt bra och äntligen fick visa sina kompisar. 



Eller Fabian, för att de stora killarna ville låna hans cross. 



Eller mina snygga och händige man, som har byggt schabraket. Förlåt, rampen. 


Eller jag, som fick packa i lugn och ro. Nu åker vi, hur som helst. Och de första regndropparna har redan kommit. Husvagnssemestern kan börja!

lördag 27 juli 2013

Laddad och glad, nu byter jag öst mot väst

Har haft tre helt fantastiska dagar i Stockholm med mina fina vänner! Mycket tjejsnack, skratt, sol, drinkar, shopping, balkonghäng, mys, dans, god mat och fest!



När sex stycken peppade tanter (som inte setts på flera år) över trettio år går ut på ett dansställe en fredag så kan det inte bli annat än succé! 

Ni förstår att jag har laddat batterierna för fullt! Nu orkar jag ALLT som kan hända på en husvagnssemester med man och två barn. 

Bara att packa upp väskan och packa om in i husvagnen. Imorgon åker vi mot västkusten och Lysekil. 

onsdag 24 juli 2013

Reder upp lite lösa trådar

Jag känner att jag kan ha varit aningens ostrukturerad i mina inlägg såhär under sommaren. Det kan finnas några säckar som behöver knytas ihop. Eller några trådar som behöver bindas. (?). Några lägen som behöver sammanfattas. Okej, här kommer ett försök till det.

• Sovningen. Alltid lika aktuell för småbarnsföräldrar. För några veckor sen började vi med att Fabian inte fick sova i vår säng. Och att vi inte skulle ligga bredvid honom när vi nattar. Allt för att han skulle bli bättre på att sova hela natten. Blandat resultat, får jag säga. Några fler nätter som han sover själv hela natten. Men fortfarande så kan han vara vaken på natten. Pust och stön. 

• Sluta med blöja. I början av sommaren fick Fabian börja vara utan blöja och istället försöka gå på pottan och toan. Eller kissa ute, som det oftast har blivit. Både kiss och bajs har hamnat i byxorna. Ett antal gånger. Men det har ändå gått bra. Oftast säger han till när han behöver kissa. Förhoppningsvis hinner han bli ännu bättre på detta tills dagis börjar. Säger bara good luck, personalen, när han har fullt upp med lek. 

• Somna utan snuttefilt. Anton har sovit utan sin snuttefilt i fyra nätter nu. När han gjort det i sex nätter så har vi lovat honom en överraskning. Som vanlig hederlig förälder kör vi med muta. Det enda som funkar. 

• Fabians prickar. Efter att ha haft prickar på hela kroppen i över en vecka så blev prickarna rödare på vissa områden på kroppen. Där kliade det också väldigt mycket. Vi smorde med hydrokortison. Efter några dagar försvann dessa prickar och även de andra prickarna. Så nu är det nästan helt borta. Skönt!

Fabian är sjukt nöjd över sin nya katt-vattenflaska. Och så är moto-lemmen på såklart. Om han skulle behöva nöd-hoppa på sin cross. 

Just nu ligger mitt fokus för övrigt på morgondagens resa. Jag och en barndomsvän åker till Stockholm för att hälsa på andra kära barndomsvänner. Tjejhelg! Ska bli så roligt att träffa alla igen, få vara lite själv hemifrån och få uppleva lite storstad. Att vara turist i Stockholm är härligt, tycker jag! Vet dock inte alls vad jag ska packa för kläder till fredagens utgång. Vad har man på sig på krogen, nuförtiden? Nån som vet? Mitt säkra kort, jeans och tröja, blir ju på tok för varmt! Funkar klänning?

tisdag 23 juli 2013

Cykelbana inget för fegisar

Igår byggde min man en ramp som Anton skulle kunna cykla upp och ner på. Båda killarna gillar verkligen att cykla så det kändes som en perfekt aktivitet. Han kan nämligen inte bara vara hemma, min käre man. Något projekt måste ju ordnas. Kan ju bli tråkigt annars.


Blev lite av en flopp för Anton, kan man säga. När han inte lyckades cykla upp på första försöket så var det inget roligt längre. 

Fabian däremot. Älskade det. 


Sen han lärde sig åka på balanscykeln när vi var i Leksand så har han velat åka hela tiden. Han kallar det för sin cross och så behöver han såklart "moto-lem". Alltså hjälmen. 

Det här med balanscykel (eller springcykel) är superbra. Rekommenderas verkligen till alla barn, som vill lära sig att cykla. (Det är alltså en cykel utan trampor, för den som inte visste det.) Det ger barnet en bra balans, eftersom man inte kan förlita sig på stödhjul, utan istället använder sin kropp och sina fötter för balansens skull. Då behövs inga stödhjul, utan de lär sig cykla direkt på vanlig cykel. 

Vi köpte den här cykeln (på bilden ovan) på Biltema för ett par hundralappar. Prisvärt! 

Idag har de dock åkt fyrhjuling. Med motor. Vilket är ännu häftigare. Snart börjar väl alla mina tre killar tjata om att köpa en egen. Men det kommer dröja, om jag får bestämma. 


måndag 22 juli 2013

Hur envis får man vara?

Den här mannen vägrar dricka kvällsvällingen för att han inte fick trycka på knappen.


Alltså han fick inte starta igång micron, för att värma vällingen. Har skrikit ett antal minuter. Sedan lagt sig besviken i soffan. 

Vad fan. Hur jävla envis får man vara? Då tänker jag inte vara sämre. Duger det inte så får han vara utan. Punkt slut. 

Nu verkar han ha insett att han kunde bli utan välling. Och så långt ville han tydligen inte dra det hela. Så ja. Jag vann. (Kan hända att han fått en del av envisheten av mig, okej då.)

Trädgårdens skatter

Nu börjar den underbara tiden då det bara är att gå ut i trädgården och plocka frukt och skörda grönsaker.

Dagens frukost blev havregrynsgröt med nektarin, egna röda vinbär och egna hallon. Barnen slukade det i ett svep!

söndag 21 juli 2013

Olika åsikter om dessa tv-spel

Jag och min man ligger inte riktigt på samma nivå kring hur bra dessa tv-spel är för barn. Om man säger så.

Och hur ofta de ska nyttjas. 

Om nån undrar, så vet jag var Antons beteende med att vara fullt fokuserad på TVn kommer ifrån. 


Det är fasen inte från mig. Disträ var bara förnamnet. 

(Skylanders är tydligen det bästa just nu. Enligt dem båda.)

Jag åt lite kött igår!

Igår åt vi middag hos ett par trevliga grannar. Det grillades älgkebab på en stor häll över öppen eld. (Lyckas aldrig komma ihåg vad det heter, men jag skulle också vilja ha en sån!) Och till det pitabröd, grönsaker och farligt god vitlökssås. När jag delade köttet till Fabian så verkade det väldigt mört. Och det luktade väldigt gott.

Så ja. Jag blev tvungen att smaka lite. (Jag har inte ätit kött på ett år för den oinsatte.) Och det var faktiskt väldigt gott! Men jag ville inte sträcka mig så långt som att fylla ett bröd med kött, utan höll mig till min bönröra. Men just den salta smaken kan jag sakna ibland. Har nog inte tänkt så mycket på det förut, men det blir ju mer uppenbart när man hittar nåt som fyller den luckan. 

Jag tror inte jag kommer äta mer kött på länge. Men jag kan inte säga säkert. Vilt känns ju ändå bättre att äta, än grisar uppfödda för ett ändamål - bli vår mat. Det är ju skillnad på att leva ett fritt liv mot grisarnas. Att de göds med den maten som vi faktiskt kan äta, får lov att bo trångt, styckas och tillsätts med massa onödigt för att försäljaren ska få ut mer pengar. 

Ikväll när vi ska grilla hamburgare blir det utan tvekan hemgjorda bönburgare för mig. De är gudomligt goda och kommer inte bytas ut i första taget. Kan hända att bildbevis kommer senare. Trevlig söndag!

fredag 19 juli 2013

Att undersöka sitt (och andras) kön

När barnen är över året gamla brukar de oftast upptäcka sitt kön. Och inse att alla inte har samma kön. Då uppkommer givetvis funderingar kring varför. Och vad som händer om man pillar lite på sin snopp (eller för den delen snippa, men eftersom jag har två söner så kan jag bara referera till det just nu).

Och det kan ju vara okej. Så länge de är små. Och det sker hyfsat inofficiellt. 

Men vad gör man när de börjar undersöka varandra? Är det okej? Jag tycker det är svårt att veta var gränsen går här. Vad ska man tillåta och inte? För visst måste de väl få utforska lite? 

Men jag drog gränsen när brorsorna började leka imorse. Och både snopp och mun involverades. Där är min gräns nådd, liksom. Jag kan inte minnas att jag hållit på så. Kanske för att jag förträngt det. Eller för att mina föräldrar stoppat mig. Eller så har jag aldrig funnit det så intressant. 

Efter att Fabian sett sin pappas snopp så blev han väldigt imponerad. Och det kan man väl förstå. Om man jämför så är det ju (tack och lov, åt båda håll) väsentligt stor skillnad. Men det blir ju lite pinsamt-roligt när han kan berätta för tex mormor (när han kissar) att "min snopp är jätteliten (med bebisröst) och pappas snopp är jättestor" (med mörk röst). 

Så vad ville jag med det här inlägget? Inget särskilt, egentligen. Inte berätta om en jättestor snopp. Men det vore skoj och även skönt att få veta var andra drar sina gränser. Alltså kring hur mycket barnen får utforska sitt eget kön. 

Själv med två barn i bil mitt i skogen och alla tre gråter

Igår gjorde jag ett föräldratest som jag helst vill glömma så snart som möjligt.

Bakgrund:
# Två intensiva och lååånga dagar på Leksand Sommarland. 
# Tre nätter i varm stuga med hårda sängar och begränsat bra sömn. 
# Anton kräktes natten innan vi åkte till Leksand. 
# Jag mådde illa hela dagen igår. Det började redan på natten. Jag trodde jag skulle kräkas många gånger. I en stuga utan toa. Väldig tur att mina föräldrar var med så att de kunde ta barnen till frukost och resten av förmiddagen, så att jag kunde packa och städa ur stugan. Och vila. 
# Vi åkte till min brors kollektiv utanför Falun efter en lunch (två-tiden) på campingen. Jag hade då fått i mig ett glas nyponsoppa, en nektarin och tio riskorn under dagen. Energin inte på topp alltså. 
# Barnen ville inte stanna hos morbror utan bara åka hem. Och eftersom jag kände mig bättre så höll jag med om att det vore skönast att sova i sin egen säng.  
# Detta innebar tre timmars bilresa hem. 

Händelse:
# Avfärd och resa mot Värmland. 
# Fabian grinade och ropade att han ville åka hem. Och att mamma skulle komma. Jag försökte hålla en hand bakom mig, så att han kunde nå den där han satt i sin bilstol. Och samtidigt ha en hand på ratten, så att vi kom hemåt. Trodde armen skulle brytas. 
# En bit söder om Ludvika lägger Fabian av en ordentlig spya. Anton ropar:
- Mamma, mamma, det kommer mer och mer! STANNA MAMMA!!
Jag svänger av på en avtagsväg. När jag ser baksätet så höjs min nivå av illamående till nästan outhärdlig. Men vad fan gör man. Plocka ut barnen. Ta av Fabian kläderna. Försöka torka rent honom. Nya kläder på. Trösta. Krama. Hålla andan. Sanera bilen. Improvisera. 
# Fabian verkar må bra igen. Var liksom nåt som måste upp. Men när han inser att han måste sätta sig i baksätet i sin bakåtvända stol igen så låser det sig. Han vill inte. 
# Då orkar jag inte mer. Blir liksom lite för mycket. Hur tusan ska man orka vara en stark och duktig förälder när man känner sig som ett vrak. Som en liten, liten flicka. Hjälplös. Själv mitt ute i skogen på kvällen. En timmes bilfärd tillbaka till min bror. Två timmars bilfärd hem. Kommer inte på någon i Ludvika som jag kan ringa. Fabian stretar emot och vill inte sitta. 
- MEN VI MÅSTE JU ÅKA BIL!! Eller vill ni stanna här hela natten?? 
Börjar gråta. Vill bara vara hemma. 
- Nu orkar mamma inte mer! Förstår ni det? Då får vi väl stanna här! 
Då börjar även Anton att gråta. 
Fan. Det var ju inte så här det skulle bli. Vad är jag för en mamma som börjar gråta framför barnen när de mest av allt behöver en trygg person? Men jag vill inte tjata mer. Inser att det enda rätta är att åka hem. Bara köra bilen. Som tur är inser även barnen det. 
# Jag får sitta med armen bakåt igen, så att jag håller honom i handen, tills jag tror den ska gå av. Men då har Fabian somnat. Snart somnar även Anton. 
# Jag lyssnar på P3 sommarsession från Öland Roots och orkar på nåt sätt hela vägen hem. 
# Kommer äntligen hem kl 22. Slutkörd. Men lycklig över att vara hemma. 

Slutsats:
Min mans fråga om vi kom hem med magsjuka lagom till hans semester tänker jag bara ignorera. Jag är istället glad över att:
# jag tog mig samman och körde
# vi är hemma
# jag orkade köra hela vägen
# alla verkar vara friska för tillfället
# mina barn busar som vanligt

Helgens aktivitet får bli att hitta en framåtvänd stol åt Fabian. För liten för det när han bara är 2,5? I don't care. Så får det bli. 

onsdag 17 juli 2013

Dag 2 Leksand Sommarland


Vilken underbar grävmaskin, va? Med kurbits och påmålade larvfötter. Fabian gillade verkligen dessa karuseller. Det var en oupptäckt mark för honom. 


Även Anton gillade karusellerna. Han och jag gick en egen liten vända när lillbrorsan sov middag. Då hann vi bl.a. med den lilla bergochdalbanan två gånger. Om jag eller han var räddast? Jag var nog mest rädd att han skulle tycka att det var för läskigt! Men det gjorde han alltså inte. 

Annars var det ganska mycket samma som igår. Bad. Sol. Glass. Leka. Klättra. Åka. Köra. Äta. Dricka. 



Torkad frukt i små paket är perfekt tillskott när energin sinar. Tack Renée Voltaire och Saltå Kvarn som gör bra alternativ till godis för de små liven. Tuber med mosad frukt är också en favorit när man inte vill kladda med rinniga päron eller mosade bananer. 


Eftersom vi campar precis bredvid Sommarland så är det gångavstånd "hem" efteråt. Det är jätteskönt, när alla är trötta och hungriga. Men Anton orkade inte gå. Utan det var han som åkte vagn och Fabian knallade på. När vi kom till stugan (furubeklädda,suck!) så var Antons energi helt slut. Trots all påfyllning. Då var det tur att vi fått med oss Super Mario i fickformatspel. (Ja, jag minns inte vad det heter, men det kan kvitta.)

Egentligen är jag väl inte väldans förtjust i att allt ska vara digitaliserat nuförtiden. Läsplattor hit och Wii-spel dit. Men Fia-spel i all ära, ibland är det sjukt skönt med dessa nya grejer. Anton blir lugn och glömmer att han är jättetrött. Vi kan laga mat. Samtidigt som Fabian kör sk motorcykel utanför stugan. Dvs springcykeln. Hans energi räcker för evigt. 

Vi vuxna är dock också trötta. Det tar på krafterna att härja sju timmar två dagar i rad. Det blir tidigt i säng ikväll. Typ nu. Godnatt Leksand! Imorgon bär det av mot Lindsberg för att krama på bror och hans fina!

tisdag 16 juli 2013

Dag 1 Leksand Sommarland

Beskrivs bäst i dessa bilder:

(Inget Sommarland utan skrinda,...)

(...bollhav, där det kastades hej vilt...)

(...och minigolf. Nåja det kanske inte är standard med minigolf på dessa Sommarland. Men det var ett skönt avbrott medan lillbrorsan sov.)

(Självklart blev det glass...)

(...och sockervadd! Men vad fan, ska det vara så kladdigt och sockrigt? Inte så gott som jag minns! Alls!)

(Fabian, som älskar att styra ratten, bara älskade karusellerna där han fick just "tyja jatten"!)

(Vattenland såklart!)

(Och några båtar där man fick spruta vatten på varandra. "Äh bikini, inte blir man blöt!" var min mammas kommentar innan. "Hahaha" var resten av kommentarerna.)

Leksand Sommarland. Mindre till ytan än jag minns. Men så var jag också typ 12 år när vi var här sist. Samtidigt har det hänt jättemycket på dessa år. Såklart. Mycket mer att göra. För hela familjen. 

Ponnyridningen har förvandlats till en ponnyridning i plast (!)


och förut fanns minsann varken Pariserhjulet eller lilla bergochdalbanan. 

Och så är det sjukt dyrt att äta där inne. Det har det säkert alltid varit. Skillnaden är att det nu är jag (och okej, fortfarande min pappa) som betalar. Tacobuffé för en familj på två vuxna och två barn kostade väl cirka 450 kr. Men jag tycker ändå det är värt mycket att slippa laga och släpa mat. (Förutom att det var MASSOR av folk, som alla var hungriga, på en ganska liten yta...)

Det enda som saknades bredvid mig är min man. (Vi saknar dig!!)

Och imorgon kör vi dag 2. Hej å hå!

måndag 15 juli 2013

Brandbilar och ambulanser

Så idag bar det, mot alla odds, av till Leksand. Men först ett stopp på jobbet hos min kära bror. Såklart. Brandbilar är ju nästan det bästa som finns.



Fabian kunde "tyja jatten" dvs styra ratten hur länge som helst i den här bandvagnen.



Och så fick vi åka släckbil en sväng. Och titta på alla ambulanser. 


Som en dröm för vilket barn som helst. Och morbror Martin tyckte säkert att det var minst lika kul. 

Sen kom vi fram till Leksand Strand Camping. Med den här fina utsikten från stugan. 


Hur barnen nånsin ska somna här förblir dock ett mysterium. Med ny säng, lyhörd stuga, konstiga ljud och ljust. Men att öva sitt tålamod är ju det roligaste jag vet så det ska nog inte bli några problem. 

Frisk morgonstund bland det bästa

Det har nog aldrig varit så roligt att vakna 05.50, som idag. Anton, som igår mått dåligt, hade då sovit hela natten. Utan fler hulkningar. Tjoho!

Det var till råga på allt Fabian som vaknade. Anton sov en timme till.

Så nu sitter han och jag och läser saga (medan lillbrorsan somnat om), han dricker te och äter smörgås och jag dricker givetvis kaffe. Mysig morgonstund. Som uppskattas extra mycket nu när alla mår bra. Tjoho igen!

söndag 14 juli 2013

Mellandag med bakslag

Typisk mellandag idag. Molnigt. Inga planer. Förutom att packa. Imorgon var det meningen att vi skulle åka till Leksand. Men det hände en liten detalj vid middagsbordet.

Vi var mitt i maten. Färsk potatis och sojanuggets för mig, och grillad kyckling för övriga. Då kräktes Anton. Rätt ut bara. Sanera kläder. Matta. Duk. Den tappade matlusten väntas nog tillbaka om några timmar. 

Jaha. Förlåt om jag fick någon mer att tappa matlusten. Men känns så snopet med den planerade resan till Dalarna imorgon efter frukost. Vet inte om det blir nåt. Jag har faktiskt ingen lust att bo i stuga med två barn och vara magsjuk. Visst, mina föräldrar bor i husvagn en bit bort. Men ändå. Vi får se. Tar natten först. Skjuter kanske några timmar på resan åtminstone. Tänker inte packa in i bilen ikväll. 

Redan betalt stugan med några tusen. Får väl gå till läkaren imorgon och få intyg på att Fabian har scharlakansfeber så kanske vi kan få pengarna tillbaka åtminstone. 

lördag 13 juli 2013

Flottningsmuseum och Berättarladan

Jag fortsätter vara turist i min egen stad. Det är fantastiskt! Så mycket som det finns att se!

Igår åkte vi till ett gammalt flottningsmuseum utanför Forshaga. Perfekt för barnen med ett magasin där de kunde leka och lära sig på samma gång. 

De fick bland annat tillverka en båtmotor på en liten leksaksbåt, av batteri och glasspinnar. (Och några sladdar.) Och egna båtar av tetraförpackningar. Med egna flaggor. Antons flagga hade en dödskalle på ena sidan och en svensk flagga på den andra. 

Den egengjorda båten var helt klart roligast. Den flöt så bra i Klarälven. 


(Båten med batteri funkade sådär. När det kom vatten i den så vände Anton den upp och ner så att batteriet ramlade ner på botten.)

Det avslutades med bad i älven nedanför mormor och morfars hus och god trerätters grillning. 

Idag åkte jag, UTAN barn, till Rottneros. Närmare bestämt Berättarladan. Där spelar varje år Västanå teater. I år hade de satt upp Nils Holgersson. 

Det kan låta barnvänligt, men våra barn hade tyckt att det var alldeles för läskigt. Jag satt bredvid en barnfamilj (typiskt när man är barnledig), men de var jätteduktiga och satt helt tysta. Vet inte hur våra barn klarat det. Men skulle inte vara värt att testa. 2 x 1,5 timme underbar teater. 

Kände mig tårögd av tanken på hur duktiga skådespelarna var. Jag borde gå på mer liknande kulturella grejer, men tar mig inte riktigt den tiden.  Men jag älskar det varje gång! 


Båda dessa aktiviteter rekommenderas varmt om du har vägarna förbi Värmland i sommar. 

Nu håller vi tummarna för att Fabians röda prickar på kroppen ska försvinna snart. Han har haft dem sen i tisdags. På hela kroppen. Jag ringde 1177 igår och rådfrågade lite. Hon tyckte det lät som scharlakansfeber, men sa att om allmäntillståndet var bra så behövde vi inte söka vård. Hon lät uppriktigt förvånad över att han haft prickarna så länge. För första gången som någon sjukvårdsrådgivning inte dissat mig som nojig förälder, utan faktiskt tyckte att jag väntade lite väl länge med att ringa. Skönt för omväxlings skull. 

fredag 12 juli 2013

Semester: Jäverön, sticka och nej

Sommardagarna bara rusar iväg. Snart har jag haft halva min semester. Snyft! Men jag ska verkligen inte klaga, eftersom jag även i år haft möjlighet att ta ut många härliga veckor.

Fylld med utflykter. Och sol. 

I onsdags tog vi färjan till Jäverön. Min moster och hennes man var på besök hos mina föräldrar, och vi passade på att vara lite turister i vår egna stad. Vädret var inte mycket att skryta med. Men det blev en mysig dag ändå, med fin utsikt, skog, vandring, bad (för barnen) och besök hos djuren på bondgården. 

Härliga klippor att klättra på. Och mycket vatten att kasta pinnar och stenar i

En fin gårdsbutik fanns det mitt på ön. Där köpte jag ett stort paket med härligt bruna (olika stora) ägg. 


Hoppsan. Hönan bajsade. Till barnens stora häpnad. 



Igår kände jag mig lite hängig (jädra urinvägsinfektion, ibland vill jag vara man) så då blev det en kort utflykt till skogen. 

Och eftermiddagen spenderades med att ta ut en megastor sticka ur Antons fot. (Så badningen med farmor fick utebli.) Vi var till och med tvungna att ringa in min man för att få ut stickan. Jag fick hålla i kropp och läsa om Skylanders. Farmor fick hålla i ben och fötter. Pappa fick hålla i fot och plocka ut sticka. Anton skrek som om vi höll på att mörda honom. Men att sitta ett antal timmar på akuten kändes som ett sämre alternativ. Så det var bara att hålla i och försöka glömma bort det hjärtskärande skriket. Det var inte bara att dra ut, utan det behövdes en smärre massaker av foten. Usch och fy!

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att säga Nej! Men lyssna då! Sluta! 

Härligt med ungar! Tur att vi ska till mormor och morfar efter lunch. Och att det är helg så att barnens pappa snart är hemma.