Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 31 maj 2013

Ursäkta om jag är lite trög,

men var det inte alldeles nyss som vi längtade efter att våren skulle komma? Som jag skrev den här listan om hur vi skulle övervinna den sena våren. 

Och nu är det plötsligt sommar! Den här somriga buketten plockade jag idag. Och imorgon är det första juni. 
 

Ja, nog har sommaren kommit allt. Men vad hände med maj och våren? Är det bara jag som känner att jag tappat den?

Kanske dags att byta ut vårblommorna? Och skylten för vårkänslor känns lite passé. 


Så nu tänker jag verkligen njuta. Av blommor, att springa barfota, ljusa kvällar och att slippa dessa krångliga overaller. Klumpiga kängor. Mössor. Och för att inte tala om VANTAR som aldrig får sitta kvar på händerna. Njuuut!

Fredag med sol och illamående

Eventuellt att jag har sagt det förut, men min föräldralediga fredag är verkligen guld värd! Jag njuter av varje minut. Dock lite tröttare än vanligt, pga aw med jobbet igår, men sånt är livet. 

Idag bjuds sol och värme. Så efter frukost smorde vi in oss med solskyddsfaktor. Jag är så tacksam för att Anton alltid varit så enkel, eftersom han är ett stort föredöme för lillbrorsan. Att smörja in sig är liksom helt naturligt. 


Och när storebror verkar gå med på det så kan det väl inte vara så farligt och så mycket att sätta sig emot. 


Så länge Pippi får bli insmord samtidigt. 

Smolket i bägaren är att Anton klagar på att han är illamående. Så istället för att vara ute i solen sitter vi nu framför Dora - utforskaren. - "Karta!" (Ja, de som sett programmet vet vad jag menar...)

Men är inte det ett lite typiskt murphy-knep. Direkt man förbereder sig på sol så blir det molnigt eller nåt annat hinder för att få njuta av värmen. Ska nog ladda med galonisar och långärmat. Då kanske jag överlistar den jäveln. 


Trevlig fredag!

onsdag 29 maj 2013

Turbulenta tider

För tillfället går jag i väntans tider. Och resten av min och en annan avdelning på jobbet. Omorganisering. Omfördelning bland chefer. Jag kanske får en ny. Hoppas inte!

Det upptar väldigt mycket av min tankebana. Jag vet att det är beslutat hur det ska bli, men vår förvaltningsdirektör har av någon outgrundlig anledning valt att inte kommunicera ut det än. 

Jag kollar vår interna hemsida och min mejl stup i kvarten. Känner att jag har svårt att fokusera på barnen så mycket som jag skulle vilja. Men samtidigt - hur mycket skulle jag tänka på jobbet om jag inte hade barnen att fokusera på?

Vi håller på och lär Fabian gå på pottan. För någon dag sen kissade han på pottan för första gången. Vi gjorde high-five såklart! Som sagt, tur att man har annat att tänka på ibland. 


Någon tyckte det var väldigt roligt att sätta denna bilden utanför mitt kontor. Jag vill ha kvar mina härliga kollegor och mitt fina kontor! Håller tummarna...

tisdag 28 maj 2013

Konsten att plantera med barn

Konsten att inte vara perfektionist...
- Nej Fabian, potatisen ska inte ligga där!
- Min lägga den dä!!


måndag 27 maj 2013

Handla mat - veckans egentid

Ikväll var det återigen dags för en av veckans bästa - en timmes besök på Kvantum. Att handla mat kunde inge sån frihetskänsla visste jag inte för fem år sen. Min egna tid. Strosa i lugn och ro. 

Jag inser ju också att man beter sig betydligt olika beroende på om man handlar med barn eller inte. 

Med: pratar konstant. Med barnet såklart. För att det ska hålla sig nöjt och lugnt. Låter barnet väga frukt och sätta på prislappen på påsen, men är lite nojig att barnet ska glömma självscanningen. Gången är lite lätt stressad. Och nåt stirrigt finns i blicken. 

Utan: jag går betydligt långsammare. Njuter av att välja grönsaker. Låter stressade småbarnsföräldrar gå före. Ler förstående åt föräldern som försöker övertala barnet att sitta stilla i vagnen. Känner så väl igen mig. 

Det tar väl ungefär lika lång tid. Men mycket grejer blir det. Bilen full. 

Vad blir veckans egentid för dig?

söndag 26 maj 2013

Mors dag och så lite klagomål

Firade Mors Dag med trädgårdsarbete idag! Härligt att arbeta med kroppen och dessutom få sol på sig!

Mannen lät mig sova imorse, fast det var min morgon egentligen. Men jag hade å andra sidan försökt få Fabian att somna om mellan 5.20 och 6.40... Lyckades tillslut. 

Sedan fixade min man potatislandet, fräste jord och hade sig. Det är lite för tungt för mig. Perfekt, så kan äntligen potatisen ner i jorden!

Sedan hade vi besök av tre andra mammor till middag. Jag vill inte klaga, men det var inte direkt så att de andra (av manligt kön) trängdes i köket för att hjälpa till med matlagning eller disk. Varför ska det alltid vara så? Jag kan bli lite trött på det. Hur ska våra barn lära sig jämställdhet om vi själva inte föregår med gott exempel? Jaja, när helvetet fryser till is, eller hur var det nu... 

Men nej då, jag ä int bitter. Behövde bara väga upp för alla andras PERFEKTA, toppenbraiga Mors Dagar!

lördag 25 maj 2013

-Äter du inte kött? Hur kommer det sig?

Den frågan får jag ungefär en gång i veckan. Oftast på jobbet, men även i andra sammanhang. Och jag blir jätteglad av att få frågan. För det betyder ju att man är nyfiken, vill veta mer och bryr sig.

Det kan väl egentligen sägas i tre ord: smak, miljö och djuren. Tänkte förklara lite längre (men fortfarande kort) vad jag menar med detta. Orkar du inte läsa det, så hoppa över det och läs efter punkterna. Eller skit helt enkelt i mitt inlägg. Jag lovar att inte alltid vara lika "politisk". Men ibland tycker jag banne mig att det behövs. 

# Det är ju inte gott! Prova vara utan kött i nån vecka. Sedan lovar jag att du kommer känna en blod-smak som du inte tidigare tänkt på. När vår familj hade magsjuka förra året i ungefär en månad fram och tillbaka mellan oss så blev jag, helt otippat, inte sugen på korv och kött längre. Blä smakade det. Finns faktiskt mycket fräschare råvaror än rått kött. 

Linsbiffar, med massa gott!

# Det är inte miljömässigt hållbart att vi fortsätter äta kött i den utsträckningen som vi faktiskt gör idag. Finns jättebra info om detta på t.ex. Naturskyddsföreningens hemsida.


# Och så frågade ju Anton hela tiden vad maten innehöll... Så då började jag undra mer och mer varför vi föder upp, fraktar på en jättetrång yta och avlivar jättemånga djur för att vi människor är lite sugna på kött. Vem ger oss den rätten?

Om du känner att du behöver lite stöd kring varför du borde äta mer ekologiskt så Läs här!! För mig finns det självklara svaret: För att jag vill låta mina barn och barnbarn uppleva denna underbara värld!  Kan låta som en sju jävla klyscha! Men det är ju som med de flesta klyschor. Väldigt sant! 


Så våga stå för vad du äter. (Ekologiskt, närproducerat, vilt? Okej, så länge man själv kan stå för det. Vet du t.ex. hur det djuret du äter har blivit behandlat?) 

Våga visa dina barn vad som är okej och ge dem de värderingar i livet som du själv tycker är viktiga! Så länge du kan göra det så behöver du ju inte bli vegetarian. Men du kanske vågar börja med att byta ut en måltid i veckan till vegetariskt. Och köpa lite mer ekologiskt. Det behöver varken bli mycket dyrare eller omständigare. Men det kan handla om att ändra ett beteende. Och det kan vara nog så svårt. 

Sen är det ju så att bland barnskrik, vakennätter, blöjbyte och en total livsomställning så kanske man inte orkar förvälla bönor i åtta timmar. Det har jag garanterat inte orkat. Då gör man det som barnen äter. Grillkorv och makaroner kanske. Men är det inte så att barnen äter det vi lagar? Det handlar bara om vana. 

Ge dina barn bra vanor. Både vad gäller mat, men även andra rutiner. Så har du gett det bästa du kan till det bästa du har!

(Och nej, jag har inte lyckats övertyga min man att skippa kött ännu. Lär nog hända ungefär när helvetet fryser till is.)

fredag 24 maj 2013

På restaurang med barnen

Hur det går?

Inga problem. Dippsås på bordet slickas lätt bort med tungan. Och visste ni att ketchup även går att dricka?

(Detta platsar nog på listan som jag skrev förut, om vilken förälder jag inte skulle bli. Eventuellt att jag kunde uppfatta detta som jobbigt förut. Men nu? En vanlig dag som föräldraledig...)





torsdag 23 maj 2013

Tårtbak (eller?), trött och fattig

Idag är jag sliten. Har varit på konferens två dagar. Mycket nya sociala kontakter, hållit föredrag hela dagen igår, styrt och roddat, blev sent igår med några öl, upp och alert. Ja. Trött var ordet. 

Men var så mysigt att komma hem till gosiga barn. 


Imorgon blir en lugn dag. Ska lämna in bilen på service, så kommer bli några tusenlappar fattigare. Men kanske tar med barnen på Barnens Hus under tiden som de fixar bilen. Är precis huset bredvid. Så jag kan bli ännu lite fattigare... Låter osmart. 

På kvällen ska mannen firas. Födelsedagsmiddag och fredagsmys. Anton berättade för pappa att han skulle ge honom en hemlig present. Och Fabian sa att vi skulle baka tårta. (Jaså, ska vi?)

Fabian börjar bli väldigt duktig på att uttrycka sig. Idag när vi skulle äta middag sa jag åt honom att lägga undan sin napp. Då sa han:
- Inte lägga den hyllan. Då jag ledsen, min börja gråta. Uuää. Lägga nappen sängen stället. 
Att argumentera för sin sak är ju alltid bra att kunna. 

Han är dock inte lika talför i telefon. Snarare fånigt leende och knäpptyst. Här ringer mormor. Hej och hejdå, var det enda han sa. 


Nu ska här borstas tänder, pyjamas på, läsas saga, natti för barnen. Och för mig. 

tisdag 21 maj 2013

Är det här min livsuppgift?

Ja, ibland kan man fan undra. 

Laga mat. Ta hand om disk. Tvätta. Plocka leksaker. 

Men när jag ser mina två söner. Då liksom vet jag att det är det. 

Inget snack om saken. De är mitt allt. 

måndag 20 maj 2013

Barnslig vänskap tar tydligen lång tid att rosta

Visst är det så att man, med vissa personer, inte behöver träffas så ofta, men att det ändå känns som det var igår man träffades senast. Det är lika naturligt som om det vore igår. Även om man givetvis oftast önskade att man kunde träffas oftare!

Det är sådana vänner som betyder extra mycket.

I lördags blev jag varse att detta även gäller för barn. Tydligen kommer de ihåg sina kompisar längre än vad man ofta kan tro.

När Anton var liten så lekte han ofta med en go kille, samtidigt som jag umgicks med hans härliga mamma. Tyvärr har vi inte hunnit träffats så ofta på sistone. Och då har det mest blivit vi två vuxna som träffats. På en lunch, en fika eller en after work.

Senast de träffades måste vara över 1,5 år sen. ("Mamma, vi lekte mycket när vi var tre. Men nu har vi faktiskt inte lekt på länge.")

Men när de kom till oss i lördags. Och sedan lekte heeela kvällen. Då insåg vi föräldrar att de säkert saknat varandra. Och att de faktiskt mycket väl kom ihåg varandra. Det krävdes bara ett "hej" och sedan var leken igång. Ända till 22.45. Då Anton stupade i säng.

Pojkarna gjorde fällor för pissmyror. Den leken räckte hela kvällen.
Så nu får vi inse att de säkert också vill träffas oftare. Som vi vuxna. Och att även om man kanske inte kommer ihåg vilken dag det är ("Är det lördag idag, mamma?"), inte hör annat än barnprogrammet på TV (trots att jag står precis framför honom och frågar vad han vill ha för pålägg) eller har lärt sig att säga R, så minns man sina vänner. Och de är viktiga.

fredag 17 maj 2013

Garnstrumpelund

Okej, jag erkänner, det har inget som helst att göra med barn. (Som ju bloggen SKA handla om.) (Förutom kanske att jag fick lite speciell egentid idag!) Men jag bara måste göra lite reklam för vår underbara Stadsträdgård i Karlstad! Har ni vägarna förbi i sommar så missa den inte! 

Den är extra fin nu, efter att vi ordnat en garnstrumpelund där! 
Parken firar 150 år i år och det firar vi hela sommaren! Kolla program på www.karlstad.se. 


Jag, tillsammans med några kollegor och ett gäng syjunts-tanter har trixat hela kvällen för att få upp detta. Och så har vi ju såklart stickat ett ANTAL kvällar...
Dessa tre nedan har jag stickat! (Kanske lite otaktiskt att visa de sist. Var ju inte direkt snyggast... Men men, jag är nöjd ändå!)
Jag inser att min mobilkamera inte gör detta rättvist! Upplev på plats, det är kvällens tips!

(Tydligen har Fabian skrikit konstant under nästan hela tiden jag var borta och fixade detta. Så min man var lite lätt trött när jag kom hem efter tre timmar. Ooops...)

(Ja där ser man. Jag kunde tydligen inte undvika att få med mina barn i detta ändå. Lite tröttsamt kanske.)

torsdag 16 maj 2013

Nytt sätt att laga mat

Med sovande barn i famnen. 
Ja, stark blir man i alla fall. Och simultankapaciteten är det inget fel på.  

tisdag 14 maj 2013

Fabian - envis som synden. Eller en två-åring.

Två år. Och är precis som en två-åring. 

Han har kommit på att han kan förklara vad han vill. Men han har inte riktigt fattat att han inte kan få allt han vill. 
För man måste väl testa om ett nej verkligen är ett nej. Den här gången också. Det kan ju hända att det funkar om jag gnäller lite till. Eller skriker lite högre. Eller springer iväg. 
Och så har han kommit in i den där döva perioden. Då han har fått en tillfällig hörselskada och inte alls hör vad man säger. Eller okej då. Skiter fullständigt i det. 
Men förutom att testa dessa berömda gränser så är han också väldigt go! Mycket kramar, pussar, skratt och mys. Idag sa han: 
-Mamma komma mysa mig i soffan. 

Så det gäller att njuta av de härliga stunderna. Och tänka lite extra på dem när han skriker:
- Neeej, inte tövlarna!! Min ha jugby-korna!! (Han kallar sina jympaskor för rugbyskor)
Eller när han vägrar byta blöja och istället hånler och springer iväg hela tiden. 

Snart har han väl moppe och målbrottsröst. Inget fel med det, men det gäller att ta vara på all tid man har. 

måndag 13 maj 2013

Min garderob har inte direkt varit prio

En annan grej som jag blev väldigt varse när jag åkte på semester var min brist på kläder. Eller ja. Alltså hela, utan fläckar och fina kläder. Det finns däremot gott om praktiska kläder.

Så det fanns ett behov av att shoppa lite i Italien. Som synd var så hade vi inte riktigt utrymme för det i våra väskor. Jag vill inte säga att Ryanair är petiga eller så, men man får väl vad man betalar för.

Ja, så eftersom min garderob fortfarande innehöll slitna kläder med fläckar och hål så var jag tvungen att shoppa lite mer idag. Det kan vara farligt att jobba mitt i stan.

Men man kan inte bara köpa till sina barn. En mamma måste få unna sig något till sig själv också. Så de så.

söndag 12 maj 2013

Nähä nä

Tydligen skulle lilla herrn inte somna ikväll heller. Feber, välkommen!

Planteringar och svårt att sova

Lång helg och massor av ledig tid. Mina planer var: städa huset, plantera grönsaker och potatis, plantera nya blommor och kryddor, fixa iordning komposten, hinna umgås med familjen och vänner.

Förutom potatisen så är jag i hamn. Sjukt nöjd. Förra året hann jag inte få ner fröna i jorden förrän i juni. Så det blev inte så mycket grönsaker. Vi får se hur det blir i år. Förhoppningsvis kan vi skörda om ett par månader.

Och trots det, att jag fått mycket gjort, så är jag ändå lite missnöjd att jag inte hann allt. För ett år sen fick jag vara glad om jag hann med en grej per dag. Jag kanske hade lite väl höga ambitioner för helgen. Men man vänjer sig snabbt...

Igår var vi på grillfest hos goda vänner. Barnen var uppe i varv. Halv tio hade de fortfarande inte somnat. Vi försökte natta dem i gästrummet, men förgäves. Kanske övertrötta. Mycket ljud. De som brukar somna så lätt. Men inte den här gången.

Klockan tio åkte vi hem, när de fortfarande inte somnat. Vad gör man inte för sina små? Kanske tur för min man, som var betydligt piggare idag, än vad han varit om vi stannat ett par timmar. (Min tur att vara chaufför.)

Nu är jag totalt slut i kroppen efter dagens stenläggning (runt trädgårdslandet) så slappa i soffan framför barnprogram är inte helt fel. Snart ny vecka!







torsdag 9 maj 2013

Det ska börjas i tid!

Att vara med pappa på rugby kommer lätt på sönernas topp 5 bäst-av-allt-lista!





Att glömma sitt barn i bilen åtta timmar

Usch! Det ger mig rysningar över hela kroppen. Vilken jäkla ångest.

Har ni läst artikeln i Aftonbladet igår? En man glömde sin två-åring i bilen under hela sin arbetsdag. Dagispersonalen hade inte reagerat på att barnet inte kommit. Och pappan kom på det för sent.

Man kan vara fördömande och säga att han ändå inte förtjänar att vara pappa. För hur tusan kunde han glömma?

Men det första jag tänkte på när min man berättade om nyheten var: hur kan man leva med sig själv efter detta? Är livet värt att leva? Alla dömande blickar. All ångest. All önskan att man skulle ha gjort annorlunda. Kan man någonsin förlåta sig själv?

Och skulle man kunna se barnets andra förälder i ögonen? Tänk att behöva berätta något sånt i telefonen. Och kan man ens be den andra att förlåta? Jag skulle nog hellre dö... Vad vore livet utan våra barn?

Vad var dina reaktioner?

onsdag 8 maj 2013

Helgkänslor mitt i veckan

Idag kör vi fredagsmys på en onsdag. Nybadade killar med varsin skål popcorn.

Anton: - Vilken lyx, mamma!

Trevlig Kristi Himmelfärd alla! Nåt bra har den där Kristus fixat. Lite ledigt mitt i veckan. Vi får bara hoppas att solen kommer tillbaks. I helgen ska det planteras!

(På tal om Jesus förresten. Häromdagen sa jag Men guuud! Om nåt, bergis väldigt jobbigt. Då sa Anton:
- Mamma, man får inte säga Gud. Det är ett svärord.
Haha, jag visste inte att vi var satanister här i huset.)



tisdag 7 maj 2013

Tårar framför TVn

I morse. Jag satt i soffan. På kinden rann tårar.

Fem minuter tidigare.

- Mamma, får vi se på ett till?
- Nej, nu ska vi borsta tänderna och åka till dagis.
Av nån anledning hann inte TVn stängas av innan nästa program börjat. Barn på sjukhus.

En flicka med långt, ljust hår. Sitter i båten med sin far. De skrattar. Hon kan inte riktigt styra motorbåten så bra, så han får hjälpa henne. Somrig musik. Harmoni. Några fler filmklipp med flickan. Hon spelar fotboll.

Jaha. Den tjejen verkar ju kunna leva bra med sin sjukdom, hinner jag tänka.

Sedan. Tjejen körs fram i rullstol. I näsan en sond. Huvudet är alldeles kalt. Inte ett hårstrå. Hon ser ynklig ut. Bilder när flickan ligger på sjukhus. Hon opereras. Hon har fått hjärntumör. En sorts cancer.

Hon förklarar för kameran vad tumör är. Så vuxen och duktig, trots att rösten inte riktigt vill hänga med. Talet har försämrats. Föräldrarna berättar hur det kändes när de fått reda på det. Och hur det gått.

Tårarna rullar.
- Mamma, ska vi inte borsta tänderna nu?

Trots detta så har jag mage att bli irriterad på mina barn när de vägrar klä på sig ytterkläderna.
- Men gå barfota då, Fabian, om du inte vill ha strumpor!
Fabian gråter. Jag tänker att jag borde vara väldigt glad över att båda våra barn är friska.

Men ibland är vardagen för nära. Det går liksom inte alltid att uppskatta allt man har. Ibland behöver man få känna att det är jobbigt ändå. Men det skadar inte att vara lite ödmjuk ibland.

söndag 5 maj 2013

Lärdomar från resan

# Man klarar sig faktiskt tre dagar utan att lyssna på Sean Banan.

# Italien är verkligen pizzan och ostens hemland. Vi har gått upp minst fem kilo var.

# Petra blandar alltid ihop grazie med thank you. Hur svårt ska det vara att säga tack på italienska?

# Det är överskattat att behöva uppleva allt som en plats har att erbjuda. Häftiga grottor? Vad är det för fel på cafén och affärer?

# Vi kunde faktiskt koppla bort vår mamma-roll för det mesta. Men klockorna tittade vi på lite för ofta. Är vi hungriga nu? Vad är klockan...

# Kaffe. En ren njutning. Annat än jobbets automat.

# Men oj, vad vi längtat efter våra familjer på slutet. Vid varenda barnskratt tittade vi på varandra den sista dagen och såg mesigt mammiga ut.

# Det kan ibland löna sig att välja en destination på måfå. Sardinien rekommenderas varmt.

# Att komma bort gör att man uppskattar det man har där hemma extremt mycket. Och känner sig som en bättre mamma när man orkar med lite tjafs och gnäll. Vi känner oss som nya människor. Utvilade, med sjukt mycket tålamod, fyllda av ny energi. Och några kilo tyngre.

Här kommer lite bilder!