Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 9 maj 2013

Att glömma sitt barn i bilen åtta timmar

Usch! Det ger mig rysningar över hela kroppen. Vilken jäkla ångest.

Har ni läst artikeln i Aftonbladet igår? En man glömde sin två-åring i bilen under hela sin arbetsdag. Dagispersonalen hade inte reagerat på att barnet inte kommit. Och pappan kom på det för sent.

Man kan vara fördömande och säga att han ändå inte förtjänar att vara pappa. För hur tusan kunde han glömma?

Men det första jag tänkte på när min man berättade om nyheten var: hur kan man leva med sig själv efter detta? Är livet värt att leva? Alla dömande blickar. All ångest. All önskan att man skulle ha gjort annorlunda. Kan man någonsin förlåta sig själv?

Och skulle man kunna se barnets andra förälder i ögonen? Tänk att behöva berätta något sånt i telefonen. Och kan man ens be den andra att förlåta? Jag skulle nog hellre dö... Vad vore livet utan våra barn?

Vad var dina reaktioner?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)