Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 31 oktober 2014

Skryter vi eller är det bara vår verklighet?

Jag tänkte jag skulle berätta att Anton lärt sig läsa. Det tar lite tid, men läser gör han! Han fick en ny målarbok igår och frågade mig efter ett tag varför det just skulle vara MÖRKblå färg i ruta nummer 3.


Jag blev helt impad över att han kunde läsa det (små bokstäver och allt) och ifrågasatte såklart starkt hur han kunde veta det. (Ni vet väl att det är vår första reaktion när vi hör något nytt: Nej! Det kan inte stämma! Inte har väl jag vunnit på Lotto?) 

- Men kunde du läsa det? 
- Ja, svarar han lite ifrågasättande.
- Men du kan ju läsa, Anton! 
- Ja, svarar han väldigt nöjd.

Men så kom jag att tänka på att det här ju kunde låta skrytsamt. Och jag vill inte alls skryta om mitt barn. Så jag hoppas du inte läser det så. För jag inser att det beror oftast inte på hur vi skriver det, utan hur vi läser det. 

Vi kan anstränga oss allt vi kan för att inte låta skrytiga eller överdrivande. Men till sist är det alltid den som läser det som lägger in sin egen tolkning kring budskapet. (Det finns alltid 4-6 tolkningar av ett budskap, enligt teorin fenomenologi.) 

Och det är när man tänker så som man inser att det är vi själva, som lyssnare eller läsare, som är dömande. Som lägger in vår egen vinkel och bildar ett eget slutresultat. Som ofta är mycket mer dömande än vad det skulle behöva vara. Än vad det borde vara. 

Så nu tänker i alla fall jag försöka sluta döma någon innan jag vet. Försöka ta reda på fakta innan jag lägger in min egen tolkning. Alla har ju egna erfarenheter och tankar. Som jag inte alltid kan läsa.

Nu blev det väldigt djupt, såhär på fredagskvällen. Men jag lovar, jag har inte druckit vin. Jag ville bara skriva att min son lärt sig läsa. 

torsdag 30 oktober 2014

Torsdagstankar på höstlovet

Oktobers sista torsdagsmorgon. Världen är vackert frostvit utanför. Jag myser med äldste sonen i soffan medan jag sippar på ett glas kaffe med mycket varm mjölk i. 


Yngste sonen sover fortfarande tungt i sängen. Bebisen i magen sparkar lite försiktigt ibland. Bara som för att visa att den finns där och mår bra. 

Snickarna på andra sidan plasten jobbar på utan att föra något väsen kring sig. Känner mig verkligen nöjd med snickarna hittills. I helgen hade min man dessutom hjälp av tre snälla själar (min pappa och två grannar) med renoveringen, så nu är det inte långt kvar tills det går att börja spackla, slipa och måla. Fantastiskt! Kanske vi hinner flytta in i vårt nya sovrum innan jul. Tänk att få fixa julbelysning där inne. Jag längtar!

Idag tar vi nya höstlovstag. Barnen är förhoppningsvis lite mer utvilade och klarar kanske någon mer motgång. 

Antagligen skulle vi dock behöva göra någon utflykt för att barnen inte ska slå ihjäl varandra. Badhuset står absolut högst på deras önskelista. Men själv med två barn? Vi får se. 

En fin torsdag önskar jag dig där ute i vårt vackra land! 

onsdag 29 oktober 2014

Just ja, det var bara ett barn i magen!

Glömde ju nämna det. Gårdagens ultraljud gav ett härligt besked med endast ETT barn i magen, med ett friskt tickande hjärta! Underbart att få se ett riktigt bevis. Känner mig alldeles varm i hela kroppen av att tänka på att jag har en liten bebis i magen. (Värmen kan också bero på att kroppstemperaturen höjs ett par grader och att kroppen pumpar runt några fler liter blod. Hursomhelst.) En fantastisk känsla!

Efter lite av en katastrof-förmiddag hänger vi nu i soffan framför Barnkanalen. Känner mig dock lite osäker med två pirater på var sin sida om mig. Men de verkar snälla. (Så länge TVn står på.)


Jag vet. Det är mitt på dagen. Men vi har ju HÖSTLOV. Vårt första. Och det tar på krafterna.

Kryssningen som slutade med sörja (inget för kräsmagade)

Under två dagar var alltså mina barn med sin mormor och morfar till Åland. En kryssning som innehöll det mesta: buffé i oändlighet, mjuka björnar, tax-free och insikten över att faktiskt vara på en gigantisk båt.



Den enda lilla fadäsen var väl när jag skulle hämta dem vid bussen. Då får jag det härliga meddelandet att båda barnen har kräkts i bussen och att det vore bra om jag tog med lakan när jag hämtade dem. Härliga grejer! 

Jag var ju redan där då och väntade på den sena bussen så de fick klara sig ändå. Barnen mådde dock bättre efter att ha fått upp två dagars godis- och glasskonsumtion. De hade fått på sig rena kläder och var trötta, men glada. 

Det verkar bara ha berott på åksjuka och inget annat, vilket känns skönt. Men lika gött kändes det inte i morse att skölja av deras nerkräkta kläder innan de skulle in i tvättmaskinen. Usch och fy och blä. Förlåt om jag förstör din aptit. Men sånt är liksom livet som småbarnsförälder. Att få torka lite kräks. (Tydligen som mormor och morfar också när det vill sig illa.)

Eftersom vi nu har höstlov, barnen och jag, så försökte jag mig på en cykelutflykt idag. Men huvaligen, det var tydligen Anton för sliten för. (Han somnade efter kl 22 igår, så jag kan iofs förstå honom lite.) Allt blev bara fel, fel, fel. Ungefär tre fjärdedelar av tiden så grät och gnällde han. Mina hemgjorda morotsmuffins smakade tydligen kobajs. Eller förresten, "värre än kobajs", var det visst. (Hur man nu kan känna det efter en minitugga.)


Men solen sken åtminstone! 

måndag 27 oktober 2014

Första gången

Oj, nu var det längesen jag var aktiv i bloggandet! Men trots det är det dagligen en massa besök, och det är jag glad för!

Vad har hänt sen sist då? Jo, det har varit första gången som några saker hänt:

~ Anton var på sitt första disco i fredags. Men säkerligen inte det sista. (Oj, vad man sprang på disco när man var liten.) Det var Halloween-tema, såklart. Jag tyckte att han kunde ta på sig någon häftig utklädnad av det vi har hemma (vi har både skelett och monster), men han ville bara vara en fladdermus med hjälp av en svart mantel och svarta kläder. Okej. Ingen sminkning. Men söt ändå.

~ Bästa L var på besök och fick gå på sin första svamptur på säkert tio år. Massor av trattisar fick hon med sig hem.

~ Första vuxensängen ställdes in hos Fabian. Annars har han haft en resårmadrass direkt på golvet. Men nu är det alltså slut på brottning i sängen och damm överallt.

~ Första höstlovet för oss började idag. Det innebär såklart extra ledighet även för mig. Onsdag till söndag. Skönt!

~ Barnens första kryssning. Idag följde de med mormor och morfar på en 24 timmars kryssning till Åland. Först bussresa och sen båttur. Spännande värre! De såg så söta ut när jag vinkade av dem idag. (Och av bilderna som skickats till mig så verkar de ha det toppen!)



~ Första köksspaningen gjordes på både Electrolux Home och IKEA idag. Känner mig helt slut efter det. (Hur ska man kunna välja?)

~ Första riktiga beviset på att det är en bebis i magen. Visst, magen är ju ett ganska bra bevis. Och rörelse har jag känt. Men nu ska även min man få vara med och uppleva. Imorgon väntar ultraljud. Spännande!

onsdag 22 oktober 2014

Glöm inte att fjäska för hantverkarna!

Imorse hade Anton ont i huvudet och kände sig hängig. Så vi bestämde oss för att vara hemma. När vi väl skjutsat lillbrorsan till dagis så fick vi en lugn dag, fylld av spelande! Det var yatzy, kortspel, fågelspel och framförallt MONOPOL.


Det var första gången Anton fick prova spelet. Det är ju från 8 år, så jag kände mig lite tveksam till en början. Men ojojoj. Vi började på förmiddagen, med några uppehåll för mat och hämta Fabian och fika. Och slutade 18.45 när Anton var bankrutt. (Yeah, jag vann!) Försökte att inte skryta alltför mycket, men han tog förlusten väldigt bra. Jag tror han tyckte det var hur kul som helst. (Det gjorde nog jag också.) Herregud så stor han blivit, att man kan spela vuxenspel med honom en hel dag! 

Jag hann också med att fixa lite fika till hantverkarna, som delvis förstörde vårt lugn med sitt sågande och skruvande. För du vet väl det enkla knepet till att få hantverkarna att jobba lite extra. Lägga ner sig lite mer. Fika, såklart! 

Det är min man, som själv är elektriker, som tipsat om det enkla knepet. Det gör de lite mer tacksamma och i slutändan blir det liksom win-win! De är gladare, anstränger sig lite mer och jobbar snabbare. Jag fick baka lite och tjänar pengar. 

Dagen till ära fick det bli bullar (från frysen) och, håll i er nu - negerbollar! Japp, så stod det åtminstone i min kokbok. Den måste vara bra gammal. Finns väl ingen kokbok idag som skulle skriva så? Nåväl, de blev goda åtminstone, de där negrerna. (Haha, låter inte klokt.)

måndag 20 oktober 2014

Sluta säg att mina problem inte räknas

Som småbarnsförälder så finns det en sak som stör mig: När jag tycker något är jobbigt med mina barn och föräldrar med äldre barn då påpekar att "Jadu, små barn, små problem." Med en antydan om att det blir mycket större problem med stora barn. Som om mitt problem bara är miniatyr-litet och liksom inte räknas. Som att jag inte borde beklaga mig. För jag skulle bara veta hur svårt det blir sen. Då snackar vi RIKTIGA problem. De säger aldrig vad problemen är, bara att det blir värre.

Som om jag skulle behöva höra det. Kan det alltså bli värre än att aldrig få sova? Värre än att barnen trotsar så mycket att man bara vill slita sitt hår och kasta ut barnet genom fönstret? Värre än att barnet är sjukt och man inte vet vad man ska göra? Shut ut. Jag vill inte veta. 

Jag har dock insett att det ligger något i det. För Anton, som ju blivit lite större och börjat på skolan, vill inte gå till fritids. Han är jättetrött på eftermiddagarna och säger att fritids inte är roligt. Och det är ungefär här jag förstår hur det kan räknas som större problem. I en annan dimension, snarare. (För alla problem är ju jobbiga när man har dem.)

För hur ska man agera som förälder? På hur stort allvar ska man ta dessa ord? Är det verkligen så farligt? Vi behöver ju få jobba. Och jag tror inte han blir mobbad. Jag tror bara han tycker det är jobbigt. Men hur löser man det bäst? Vi försöker hämta tidigare några dagar i veckan. Men räcker det? Jag vill inte bli en curling-förälder som gör precis som barnet vill. För ett litet barn kan ju inte veta vad som är bäst för sig själv. Men när det börjar bli större, då... 

Även fast jag insett att det kan bli svårt när barnen blir större så tycker jag inte det hemska uttrycket ("små barn...") känns okej! Alla har ju sina egna problem och bekymmer. Och det är bara jag själv som kan uppleva dem på mitt sätt. Visst, man behöver inte klaga för minsta lilla. Men låt mig känna det jag känner. Förminska inte mina känslor. För gudarna ska veta att det kan vara tusan så jobbigt med småbarn. 

lördag 18 oktober 2014

Att sätta ribban på sin egen nivå

Det finns så mycket jag vill göra. Så många olika saker att testa på. Så många ställen att vara på. Odla mer. Ha fler djur. Laga mer mat tillsammans med barnen. Ta hand om de grönsaker och den frukt som finns i vår trädgård.

Men ibland är det nog ändå bra om man inser sina begränsningar. Och sätter sina egna ramar och mål. Som bara gäller utifrån mina förutsättningar, för mig. Inte för någon annan.

Det kallas att prioritera bort. Och är sjukt svårt. Men jag har ändå insett, efter att jag pratat med min kloka syster, att det inte blir någon odling nästa år. Den mest hektiska odlingsperioden sker ju när det precis kommit en liten bebis till oss. Och om det kommer ner något i landet så får det mest ses som en bonus. 

Men det innebär ju också att jag inte behöver höststäda något i landet i år. Jag låter det helt enkelt bara stå som det är. Och tar tag i det nästa höst. Om jag orkar efter förlossningen. Eller efter chocken att bli trebarnsmamma. 

Igår tog jag en skogspromenad i regnrusket. Istället för att få dåligt samvete över att inte jobba i trädgården.



Nu prioriterar jag att få promenera i skogen. Att få vara med familjen. Att få yoga. Gott så. 

fredag 17 oktober 2014

Där får man för att man står och rullar från grunden

Vid middagen igår berättade Anton vad de gjort i skolan. De hade alla fått berätta vad som är deras favoritmat. 
- Och då berättade jag att min favorit är pappas köttbullar och spaghetti. 

Pappas köttbullar? Hemlagade och egenrullade kanske du tänker då. Men nädå, Felix små delikatessköttbullar är det vi snackar om här. Små, frysta, färdiglagade från fabrik. 

Där fick man för att man anstränger sig och står och rullar egna. Fast jag inte ens äter kött. Men neeejdå, jag är inte bitter! 

Jag fortsätter jobbet med att ge barnen bra mat. Och visst, ibland får färdiga köttbullar vara det som orkas med för stunden. Men allra oftast inte.

onsdag 15 oktober 2014

Kvällens outfit


Jorå. Det är till att vara läcker. 

Men det är ett måste, då hela vårt kök osar isolering. Snickarna har sprutat upp någon slags kompakt gegga på vårt nya innertak idag. Någon bra variant som, när den väl torkat, inte alls är allergiframkallande eller farlig. (Som jag skrev igår så är det ju bara lite plast som skiljer köket från utbygget.) Och det är tydligen inte bra att andas in, innan den torkat helt. Särskilt inte med bebis i magen, tänker jag. 

Min man tycker inte att det luktar. Men så har han inte heller en gravid kvinnas luktsinne. Han säger dessutom att sjalen inte hjälper. Men det struntar jag i. Känns lite bättre såhär. 

Resulterade åtminstone i en middag hos mina föräldrar idag. Vilket jag inte tycker är fy skam. Vi får se hur det går imorgon. I sovrummet luktar det åtminstone inget. Så där åker nog sjalen av. Om mannen inte vill köra lite rollspel förstås. 

Kör försiktigt där ute!

Det har varit två svarta veckor i Karlstad, med fem omkomna personer i trafiken. Alla färdades på samma vägsträcka fast vid tre olika tillfällen.

Och i morse hade det hänt igen. Men den här gången mycket närmare mig. Känslomässigt närmare. Jag vet inte var det hände, det behöver inte ha varit i Värmland. Det jag vet är att chefen på vårt förskolekooperativ inte kommer till jobbet på ett tag, eftersom hennes man var med om en trafikolycka igår. Tydligen vet de inte om han kommer att överleva. 


Det är för mycket olyckor nu. Vad beror alla dessa på? Är vi mindre uppmärksamma på vägen för att vi har fullt upp med att kolla mobilen och alltid vara nåbara? Sitter vi och skickar meddelande eller pratar i telefon i bilen? Eller har vi så bråttom överallt att vi struntar i hastighetsbegränsningarna?

Nu när det är älgjakt så brukar det också springa mer vilt över vägarna. 

Jag känner inte på något sätt mannen som nu kämpar för sitt liv. Men jag känner hans fru. Jag vill med detta inte döma de som krockat. Säga att de har varit oförsiktiga eller klantiga. Inte alls. En olycka händer alldeles för lätt.

Men snälla, kör försiktigt! Ha inte bråttom när du ska åka bil! Och lägg undan telefonen! Det kan hända så lätt. Vi måste ta hand om oss själva och varandra. 


tisdag 14 oktober 2014

Renoveringens eviga frågor

Herregud vilken tid det tar att bygga ut ett hus alltså. Jag har nog lite för dåligt tålamod för detta. Men då är det ju bra att öva sig... Vi har i dagsläget 127 kvm hus och ska bygga till ungefär 50 kvm i en vinkel från huset. 

Förhoppningsvis blir själva utbygget färdigt till jul och renovering av köket tills bebisen kommer i vår. Kommer bli toppenbra när det är klart. Om nu tidsplanen håller...

Så här såg det ut innan utbygget:


Sedan kom grävmaskinen och började med grunden.



Och en dag var plötsligt stommen uppe.




Idag rev de tydligen ut köksfönstren. Det ska bli en annan vinkel på huset, så tyvärr blir inte burspråket kvar.


Det här är utsikten från köket just nu:


Och mitt i allt så har min man förberett för att kunna bredda vår uppfart och även gjort grunden för att bygga ett förråd på baksidan av garaget. Och så börjar vi göra planer för hur köket ska se ut. Nya ritningar görs varje kväll. Kanske skulle vi byta plats på kök och vardagsrum? Eller göra en helt öppen planlösning? Fast nu är vi nog tillbaka till att vi inte tycker det. Att renovera i all oändlighet känns faktiskt inte så lockande...

Jag skulle nog aldrig orka bygga ett helt nytt hus. Alla beslut man måste ta. Och enas kring. Inte lätt alls. Vad ska man prioritera? Vilket golv ska man ha? Hur ska man kunna komma överens? Jag vill inte bli av med mitt piano. Men jag vill gärna ha en kamin. Och ett bakbord. Vilket kök ska man köpa? Ska det vara dyrt med förhoppningsvis bättre kvalitet eller lite billigare så man klarar budgeten? Puh. 

Det är ungefär det jag sysslar med just nu. Om du undrar.

fredag 10 oktober 2014

Ledig fredag börjar med trots, skrik och stress - tjoho!

Herregud vilken morgon! Det var någon slags orkar-mamma-test, tror jag. Och jag klarade väl mig sådär. Godkänt åtminstone kanske.

Anton ville INTE åka till skolan. Han ville bara sätta sig på tvären. Bara smeta tandkräm på brorsan så han började gråta. Bara skrika "fackot-mamma". Bara gömma sig bakom soffan och vägra komma fram. Jag ville bara ha en ledig dag med Fabian. Och den lediga dagen hade jag inte tänkt börja med sparkar, skrik och gråt. Varken från barnens eller min sida.

Tiden gick och tillslut insåg jag att han inte skulle hinna med bussen. Då tog jag en diskussion med honom om att man behöver gå i skolan för man lär sig för livet och bla bla bla. Han verkade köpa det och gick med på att åka. Äntligen! 

Med trettio sekunders marginal gasade den lätt stressade mamman in på skolparkeringen. Herregud, ge mig knark! Jag hatar att behöva stressa. Och jag gillar INTE att komma sent! 

Men han hann. Och vi kunde åka hem igen. Göra iordning smörgåsar, en stor latte till mig och nyponsoppa till Fabian. Tända en massa ljus, slå på Barnkanalen och slänga oss i soffan. Älskar slappa fredagar med en andra frukost i soffan. Jobbigt start, men desto skönare fortsättning. 


Lite senare kommer bästa L och det blir säkert en skogsutflykt. Ikväll ska jag och kära mannen fira vår bröllopsdag barnlediga med restaurangbesök. (Lite bilder från vårt underbara bröllop kan du se här från inlägget jag skrev förra året.) 

Trevlig fredag på er alla!

tisdag 7 oktober 2014

Kan man se på magen vilket kön barnet har?

Ja alltså, på den som är gravid. Vissa hävdar nämligen det. Några säger att en toppig mage är ett tecken på att det är en pojke i magen och en lite "lägre" mage tyder på att det är en flicka.

Jag känner mig rätt skeptisk till det där. Hur tusan kan magen veta om vilket kön det är? Och liksom forma om sig efter det. För inte är väl snoppen så stor att det är den som gör magen toppig och "hög"? Det låter ju högst osannolikt, tycker jag.

Ändå är det människor runt omkring mig som vill hävda vilket kön barnet har. 
- Det där måste vara en kille! Titta så högt du bär barnet.


Borde inte magen bero på själva människan som har magen? Och att det liksom därför ser olika ut. Eftersom vi ju är olika och unika, var och en.

Det är bara min tanke. Har du någon erfarenhet, där magar sett olika ut? Mina gravidmagar har varit lika varandra. Men så har jag ju också bara fått killar. Kanske det blir en tredje. Inom sinom tid kommer vi få veta. Vi är dock mest nyfikna på hur många barn det är i den här magen. "Alla" tycker att den ser så stor ut. 
- Oj, ska du inte ha barn förrän i mars/april? Och magen är redan så stor?

Ja, åsikter finns det gott om. Särskilt när man möter någon som är gravid, tydligen.

söndag 5 oktober 2014

Tankar från en tre-åring

När man inte vill sova i bilen på vägen hem så kan man ju alltid hålla sig vaken genom att prata.

Fabian entusiastiskt: - Vet du vad det kan va på vägen? En djake! 
Johan lite skrattandes: - Neej. 
F: - Men de finns väl djakar?
J mer skrattandes, fast försöker ändå hålla sig för skratt: - Nej, de finns inte.
F allvarligt: - Men pöken finns. 
J: - Nej, det finns inte spöken heller.
F: - Men jag ha sett ett pöke, fakisk. Vet du, jag ha sett en ojm i en säng. 
J: - Men var det inte en mus i sängen?
F: - Men jag ha sett en jåtta.
J: - Menar du en mus?
F: - Ja, kommä du ihåg att de va en mus i min säng? Du vet att det finns ett skåp i huset.
J: - Ja, det svarta skåpet?
F: - Ja, däj kjöp musen in. Den kan bitas jättehårt. 
J: - Det är ingen fara.
F: - Den kan bita ihjäl fötter! Man vill inte kissa med en jåtta vid noppen!
J skrattandes: - Neeej....
F allvarligt: - Det är farligt när en jåtta kommej in i en bil. 

Och så fortsatte det. Ända tills vi kom hem. Ganska roande att lyssna på, faktiskt. 

Nu är vi hemma och huset ser ut som ett  bombnedslag. Får ta tag i det och kommer nog stupa i säng sen. Det tar på krafterna med besök. Även om det varit väldigt mysigt. Kolla in bilderna så förstår ni vad jag menar.

Mina barn leker gärna med sin moster och sin lilla kusin.

Fikapaus vid trattis-letandet. Vi kör ett alla-kollar-åt-olika-håll-kort (omedvetet såklart). Min bror längst till höger. Anton blev inte glad över "kanin-öronen", som han sa att han fick.

Kanelbullens dag-bak! Min bror är bak-general.

Ännu mer skogspromenader. Jag och min kära syster! (Med mosters älskade prinsessa!)

Fabian på upptäcksfärd efter kottar och pinnar...

torsdag 2 oktober 2014

Berätta om din smoothie

Fina Pia som bloggar i Kungariket Kammebornia har startat en smoothie-utmaning. Hon tycker att vi ska skriva ett varsitt inlägg om vad vi helst gör smoothie av, skriva en kommentar hos henne att man gjort det och sen sammanställer hon det hela till ett enda härligt inlägg med massa smoothietips.

Eftersom jag älskar smoothie så måste jag ju hänga på! (Jag har skrivit om smoothies vid flera tillfällen förut, bl a i inlägget om grön smoothie här.)


Jag är ju lite av en list-nörd, så tänkte jag skriva om detta i listform. Hoppas du kan hitta några nya användbara tips. (Om inte annat kan du kika in hos drottningen av Kammebornia, som för övrigt skriver en av mina absoluta favoritbloggar.) 

• Varför man ska göra smoothie:
Det är gott och samtidigt nyttigt! De flesta gillar det, även barn. Det går liksom att lägga i det mesta nyttiga grejer utan att barnen märker det. Mina barn älskar mina gröna smoothies (även fast de oftast vet exakt vad de innehåller). 




• Min favoritingrediens i smoothie: Ingefära, utan tvekan! Det sätter lite sting på drycken, är oerhört nyttigt och ger en god smak.

• Tips för mer mättsam dryck:
Blanda i en näve havregryn. Då står du dig ännu längre. 

• Ett måste för bra smoothie:
Bra råvaror, gärna ekologiskt och i säsong. Men det är även bra med en stark mixer/blender. 


• Vad kan man blanda?
Min bas är oftast några frukter, några grönsaker och bär. (I de flesta smoothies så har jag även i ingefära och citron eller lime. Men det är mest för att jag är en sucker för den sura/bitiga smaken som det ger.) Sedan behövs någon slags vätska för att det ska gå att dricka. Jag föredrar vatten, men det funkar även bra med sojamjölk, komjölk, havredryck, yoghurt eller juice (som då inte ska ha något tillsatt socker, tycker jag). Det finns egentligen inga begränsningar!


• Min favorit-smoothie:
- En näve färsk bladspenat, en stjälk stjälkselleri, en avocado, en lime, några cm ingefära, några dl vatten och någon söt frukt, som t ex äpple. Vill man söta det hela lite kan man ha i en sked honung. 


• Bra ingredienser:
- Har jag nämnt ingefära? 
- Stjälkselleri ger en kryddigt god smak.
- Bladspenat är smaklöst men ger en härligt grön färg och är väldigt nyttigt. Det funkar även bra med grönkål eller andra nyttiga gröna blad.
- Svarta vinbär är C-vitaminrika och supergoda. Även andra bär som hallon, jordgubbar, lingon eller blåbär är också gott att ha i. Jag har bunkrat upp min frys med alla bär jag kommit över i trädgården/skogen under sommaren.
- Använd frukter utifrån säsong, nu finns det t ex utmärkta, goda svenska äpplen i butik som man kan passa på att använda. (Om man inte har egna på träden hemma.)
- För oss kvinnor så är det väldigt bra att få i oss vegetabiliska oljor, inte bara utanpå huden. Därför kan man blanda i en sked olivolja, mandelolja, kokosolja eller linfröolja om man vill.


• När kan man göra smoothie?
Till frukost eller mellanmål är mitt tips. Men funkar säkert till lunch också. Om man inte är gravid vill säga. För jag känner i alla fall att jag behöver äta mer än så till lunch. Men det passar utmärkt till kvällsmat tycker jag. Jag brukar ofta göra en smoothie innan jag ska gå och sova. Lagom till min man tränat färdigt så står det ofta ett glas till honom på bordet. Det brukar vara uppskattat. Till mellanmål på helgen passar det också utmärkt. När man behöver fylla på energin helt enkelt.


Har du fler tips? Om du har en egen blogg så kan du ju skriva ett eget inlägg och gå med i utmaningen. Annars får du gärna kommentera här. Jag tar emot alla tips jag kan få! 

onsdag 1 oktober 2014

Mina heliga tisdagar

Ibland kan jag känna att jag är väldigt dålig på att ta mig egentid. Då jag bara får göra något för min egen skull. Jag har blivit mycket bättre på det, vilket känns bra. Men jag tror fortfarande att jag har förbättringspotential. Jag TÄNKER INTE bli en bitter tant som om trettio år känner att jag försakat mig själv för man och barn. 

Nu när jag är gravid så har jag ju ett större behov av lugn och ro. Det ser jag som ett strålande tillfälle att utnyttja lite av den där potentialen. Så jag har under fem tisdagar gått på gravidyoga. Hittills. Det kommer antagligen bli tjugo gånger till. 

För varje tisdag är numera min heliga kväll. Jag behöver varken tänka på att hämta barn, underhålla under kris-timmen (innan de fått i sig middag), laga middag eller försöka få i dem mat under vettiga förhållanden. 

Jag behöver bara åka till Yogainstitutet efter jobbet. Byta om från kontors-Maja till harmoni- och yoga-Maja. Må bra och fokusera på mig och min mage under 1,5 timme. Sitta ner efteråt och äta god soppa, dricka yogite och prata med andra härliga gravida kvinnor. Tills jag behagar åka hem igen. Ungefär lagom till att mysa med barnen i soffan framför Pokémon. Lugn, grundad och harmonisk. 


Igår var det ju tisdag och jag känner fortfarande ett lugn från gårdagens yogastund. Nu sitter jag på tåget mot Stockholm för en middag på restaurang, en natt på hotell och en heldag med andra kvalitetsnördar som mig. (Eller heter det "som jag"?)

Och efter det så har jag ju helg. Det bästa med den här helgen är att både min syster och bror kommer på besök! Och såklart min ljuvliga systerdotter som jag inte träffat på alldeles för många veckor. Underbart är en underdrift!