Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 29 januari 2016

Paus, avslut och epilog

Allt har sin tid. Och just nu finns ingen tid för den här bloggen. Eller jo, tid finns väl säkert. Men inte tid som jag vill lägga på att blogga. Jag vill lägga den tiden på att mysa med mina tre härliga barn. På att hinna prata med min fina man. På att ta långa promenader i vårt vackra vinterlandskap. På att yoga och meditera. På att träffa vänner.

Min tid är värdefull och tidstjuvar är det väl ingen som gillar. Så nu pausar jag en av mina tidstjuvar. Tack bloggen, det har varit ett nöje. Trodde nog aldrig att jag skulle hålla på i 4 1/2 år, skriva över 600 inlägg och få över 77 000 visningar.

Mitt hjärtligaste tack till dig som läst! Det var en fin tid. Kanske ses vi igen. (Antagligen kommer jag så småningom lägga krut på min webbsida om yoga istället.)

Har du nån tidstjuv som du vill ta bort? Gör't! Det är befriande! Ta hand om er därute! Kärlek! ♡ / Maja


Epilog:
För att stilla er abstinens lite, nu när det inte kommer fler inlägg här (haha) så tänkte jag till sist bjuda på mina egna favoriter.

- Några av min inlägg värda att läsa (om du inte redan gjort det):
Hur pratar man egentligen med barn om sexuella övergrepp och deras kroppar? Är du förälder? Läs då detta!

- Några andra bloggar värda att läsa:
Min tekopp, Agneta skriver inspirerande om ekotänk, ayurveda och livet i stort och smått.
Queen of Kammebornia, Har du missat Pias fina blogg så är det bara in och läs!
Hormoner & Hemorrojder, Behöver du någon annan blogg som skriver om livet med småbarn på ett smått befriande sätt, så har du bloggen här!

- Några viktiga kom ihåg: 
Du duger precis som du är! Låt ingen säga något annat!
Och glöm inte njuta av varje ögonblick! Det kommer aldrig igen!

torsdag 7 januari 2016

Vad gör man en iskall dag?

Vilken rysskyla som dragit in över landet. -20 känns ovanligt kallt och man känner sig nästan lite instängd när det är så kallt. I de norra delarna av landet tror jag det tom varit -35 grader. Herregud. Då kan man snacka kallt.

Med en liten bebis (som för övrigt inte är så liten längre, utan blir nio månader idag) så får man helt enkelt hitta på inomhusaktiviteter. Och för första gången på väldigt länge fick Clara sova inomhus istället för ute i vagnen.

Men jag måste säga att med lite fantasi kan man leka hela dagen.





Det blev ju en helt ledig plats där julgranen stått. Och nåt måste man väl fylla tomrummet med? (Leksaker alltså, undrade min man...)

Och att bygga tågbana och lego tycker även jag är roligt. Så roligt att jag ibland får bita mig i tungan när någon förstör mitt fina legohus eller inte bygger tågbana på rätt sätt. Vadå? Vi vuxna måste väl också få ha lite kul ibland.

tisdag 5 januari 2016

Yogabebis och syskonkärlek

Ja vilken härlig mini-semester vi fick! Så mycket lugn och ro i stugan på egen hand blev det som väntat knappast. Men väldigt bra blev det ändå!

Fabian fick prova på slalom (som nästan fem-åring. Tidigt om du frågar mig, men tydligen sent om man jämför med andra. Men jag brukar faktiskt inte orka jämföra med andra. Vad är meningen med det?). Och han och storebror fick två dagar i backen, medan jag kånkade vagn i snön. Men jag ska inte gnälla. Frisk luft, motion, snö OCH vara med familjen.


Och när vi kom hem så fortsatte (kär)leken mellan bröderna. Det är som om gemensamma tester eller påfrestningar bara stärker relationen mellan våra söner. De leker från tidig morgon till läggdags. Det gjorde de i och för sig innan resan också, men plötsligt är det knappt något bråk alls. Och för den som inte sett dem in action så kan jag berätta att de brukar kunna slåss. Och ge igen. Så tårar sprutar. Men nu verkar de alltså ha tagit en paus med att slå ihjäl varandra och det uppskattar jag.

Här är deras favoriter just nu. Väldigt många gosedjur. Som tillhör olika familjer (tex hundarna) och som tävlar i VM i olika grenar. De gör egna regler och Anton skriver ner resultaten i sin silvriga bok. 


Medan de leker så passar jag på att njuta av det nya året. För mig går året i yogans tecken. Mycket på grund av den yogalärarutbildning jag börjar om några veckor. Men också för att jag bestämt mig för att yoga varje dag. Helst på morgonen. 

I morse vaknade Clara ovanligt tidigt, så då fick hon följa med på mattan. Men eftersom hon var vaken ett par timmar sent igår (tydligen det senaste modet att leka kl 22-00) så var det nog egentligen inte meningen att vakna så tidigt. Efter en stund kröp hon upp i min famn och somnade där. Jag satt med korslagda ben och bara njöt en stund.  Sedan la jag ner henne bredvid mig och fortsatte en timme. Hon sov hela tiden. Snacka om bra start på dagen. 



Hoppas du också fått en fin början på det här året!

fredag 1 januari 2016

Måste man va vaken till tolv?

Efter packningsmaraton med klängig bebis och två förväntansfulla killar så gick färden mot Sälen. Tre timmar i bil brukar inte vara någon fara med barnen. Killarna brukar se på film och höra på saga och Clara brukar sova. Men på sistone har hon börjat bli för stor för babyskyddet (lilla bilstolen) så vi bestämde oss för att byta upp oss till nästa storlek. En lyckträff, kunde man tro. Men icke. Illvrål och sprutande tårar. Tillslut somnade hon äntligen. Men nacken såg ju så sned ut. Kanske skulle jag bara rätta till lite. Ja, ni fattar väl. Det skulle jag inte gjort. Hon vaknade och illvrålet satte fart igen. Suck och stön.

Efter tre lite längre timmar än vanligt var vi äntligen framme i stugan som nästan känns som hemma.

Förberedelserna för nyårsfirande kunde börja. Men eftersom jag tydligen är värdelös på att baka tårtbotten, medan det däremot finns flera som inte gör annat än att baka just detta, så fick min man åka för att köpa det. (Den vi gjorde hemma fick jag motvilligt slänga i komposten efter att den haft samma seghet som julkola.)

När vi skulle börja med middagsförberedelserna så insåg jag att vi glömt potatisen hemma. Så min man fick sätta sig i bilen igen.

När vi skulle hugga in på krabban så insåg vi att även krabbesticken var kvar hemma. Skit också.

Blev trots allt en lyckad nyårsmiddag. Och en fin kväll med yatzy, bastu och charader. Men när klockan var elva så fick jag och Fabian dispens att gå och sova. Herregud, att vara uppe halva natten med en ögoninflammatorisk lillfis gör även den bästa festprissen lite trött. Och jag tror inte Clara vet om att det är nyår och låter oss sova ostört på natten. Även om ögonen är bättre.

Nu hoppas vi på några härliga dagar, då grabbarna får åka slalom och vi tjejer får titta på. (Eller så smiter vi till stugan och övar på att gå och mysa (inte samtidigt alltså) och när hon sover kan jag dricka kaffe, läsa, sticka och  basta (inte heller samtidigt såklart). In my dreams.)

Önskar dig ett riktigt fint, kärleksfullt och spännande år. Var sann mot dig själv! Kom ihåg att du är perfekt precis som du är!

(Och svaret på frågan i rubriken. Självklart inte. Det blir nytt år ändå!)

Nyårstårtan, med  extra godis och glitter

Godnatt och gott nytt år!