Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 29 april 2014

Penga-förhandlingar på morgonkvisten eller den när Anton blev en affärsman

I morse. Jag sa till Anton att han gärna fick plocka undan på sitt skrivbord, eftersom jag plockat undan i resten av rummet. Då hämtade han sin luddiga, rosa/orangea portmonnä och tog fram två mynt.


- Här mamma, får du. Du har ju ändå typ städat mitt rum.


Jag tog, lite lätt förvånat, emot pengarna. 

Sedan sa han till lillebror att han kunde få pengar om han hjälpte honom att städa skrivbordet. 


Men lillebror var smartare än så. Han tog emot pengen och gick helt enkelt in på sitt rum. 

Anton blev tokig. Sådär kunde man väl inte göra. Ta pengarna och bara gå. Fast man lovat att jobba. Men Fabian vägrade släppa pengen. 

Efter lite bråk och övertalningsförsök så gav jag Fabian mina två mynt i utbyte mot hans guldpeng. Eftersom de två var värt mindre än 10-cent-pengen som han fått från början. Men det var ju trots allt två stycken. Så Fabian tyckte att han gjort en bra affär. Och Anton blev nöjd. 

Alla nöjda, alla glada. Så kunde vi äntligen åka till dagis. 

måndag 28 april 2014

Ni njuter väl av våren även på måndagar?

Istället för att bli bitter över att behöva sitta inne denna vackra vårdag så tar jag koppen kaffe på maten utomhus. Det blåser lite kallt från Vänern, men det struntar jag i. Alldeles nära en hamn med guppande båtar och skriande måsar. Med vårblommor och skinande sol. Med doften av kaffetillverkning från Löfbergs. 


Med en promenad genom vår fina stadsträdgård och grönskande stad. 

Sen är jag redo för en eftermiddag vid skrivbordet. Energin är påfylld och 3 dagars-veckan är igång. 

Trevlig måndag!

söndag 27 april 2014

Lyckan över att träffa sina syskon

Inte nog med att vi hade finbesök i helgen. Jag fick även träffa min bror idag, som var tillbaka i Sverige efter fyra månader i Indien. Vi slöt upp hos mina föräldrar (fast min pappa var hos sin bror) tillsammans med min syster, hennes kille, min brors vän, min man och våra barn. Det blev hemgjord pizza och kolamandel-tårta, för att min bror kommit hem. Sen lekte vi lite lekar på den kvällssoliga gräsmattan.



Och när jag tänker på hur mycket jag saknat min bror och hur mycket jag älskar mina syskon så känns det ändå lite värt det alla gånger då jag avstyrt bråk mellan mina barn. Då de bitit och nypt varandra. Och jag känt att "vad fan, skjut mig!". Men idag inser jag att det är kanske värt det ändå. Om de, när de blir stora, får känna en uns av det jag känner idag för mina syskon. Lätt värt det. 

lördag 26 april 2014

Penséer på burk

Igår var en bra dag. Jag och barnen drog till handelsträdgården och köpte kryddor och penséer. Sedan blev det omplantering för nästan hela slanten. (Och städning av hus för en del av slanten.) Jag blev lite trött på vanliga krukor, så jag provade ett nytt påhitt: glasburkar, ståltråd och pärlor.





Men det fick bli några i kruka också. Såklart. 



Och så tog mamma barnen från eftermiddagen och över natten, så vi passade på att åka till stan och ta middag på uteservering, alldeles bredvid Klarälven. Lyx lyx!


Men idag är en ännu bättre dag för vi har finbesök från Västerås. Så nu har jag inte tid att blogga mer...

Önskar dig en fin helg!

tisdag 22 april 2014

Än så länge behöver vi inte ha påsklov

Jag försöker verkligen njuta av sista året med båda barnen på dagis, så man slipper pussla under loven. För jag kan tänka mig att man vill att barnen ska få vara lediga när de har lov. Så det blir till att kunna ta ledigt själv eller fixa barnvakt. 

Jag försöker verkligen tänka så. Men sådana här dagar gör det verkligen väldigt svårt att kunna njuta av att sitta inne på ett varmt kontor och titta ut på alla påsklovslediga människor. Väldigt svårt. Det borde vara olagligt att jobba såna här dagar. Helt enkelt. (19 grader och strålande sol)

Jag konstaterar i alla fall att våren är här. Med dunder och brak. Och hoppas att nästa års lov blir lika härliga.

Jag får njuta av den vackra solnedgången åtminstone. 


Ett säkert vårtecken hos oss.

måndag 21 april 2014

Påskhelgens sorger och glädjeämnen

Vilket fantastiskt väder vi har just nu! Barnen har varit hos kompisar hela dagen, så jag har planterat om mina små skott i fler och större plastkrukor. På eftermiddagen cyklade jag och Anton ner till sjön och spanade efter fåglar och andra spännande djur. Han målade och skrev namn på alla djur vi såg.


Antons bästa just nu är fåglar. Jag vet inte riktigt vart han fått det ifrån, men det ska läsas om fåglar dagarna i ända.


Han kan lyssna hur länge som helst på fågelfakta, gärna i kombination med bilder och läten. Lika stor som glädjen var när han fick en kikare på påskafton, lika stor var sorgen när de gick sönder på påskdagen. Nähä, fick man inte hälla lite vatten på linsen? Nu har han lärt sig det i alla fall.

Det var nära att jag direkt erbjöd mig att åka och köpa nya, när jag såg hur ledsen han blev. Sen insåg jag att det kanske inte skulle vara så lätt. "Det spelar ingen roll om jag gör sönder något, för mina föräldrar köper bara nytt i så fall." 

Det hade inte varit en så jättebra lärdom för honom. Så jag fick hålla mig. Säga att vi kunde köpa en ny senare kanske. Samtidigt som det kändes rätt "uppfostringsmässigt" så kändes det inte så roligt. Men det är väl så föräldraskapet är. Inte alltid så lätt.

På påskafton var det den årliga påskparaden i vår lilla by. Barnen klädde ut sig till Captain of America och skelett. Väldigt påskigt. 


Barnen var nog lite trötta efter paraden. Och deras magar var lite för fulla av godis.
Eftermiddag och kväll spenderade vi med min mans släkt och det blev massor av god mat och lite för mycket godis. Men trevligt var det!


På Påskdagen åkte vi till ett naturreservat norr om Karlstad. Där promenerade vi (alldeles för långt enligt barnen), grillade korv, tittade på grodor, slappade i solen och spanade efter fåglar (skräll). 










Hoppas du också haft en underbar helg! 

torsdag 17 april 2014

Brev från rektorn och så är det påsk!

Igår fick vi ett brev från rektorn på den skola som Anton ska börja på till hösten. Där stod det vilka klasskamrater han ska få i förskoleklassen och Anton jublade när jag läste upp namnen. Han känner jag. Hon går på min gympa. Han är jättesnäll.

Och det kändes så bra i mitt hjärta. Att veta att han känner nästan alla barn innan. Vilken trygghet, när det ändå blir så stora förändringar av att sluta på trygga föräldrakooperativet och börja på stora skolan. (Som inte alls är jättestor, utan snarare en liten landsbygdsskola, men såklart stor för honom.) 

I brevet stod det också vid vilka tillfällen barnen ska träffas innan sommaren. En gång i veckan under hela maj så kommer de besöka skolan och få träffa sina kompisar. Men det är så bra uppstyrt att de redan har träffats varje tisdag under april, på en kulle utomhus, för att leka och lära känna varandra. 

Så jag tror inte det kommer bli några som helst problem för vår lilla Anton att bli skol-kille. Tänk, nyss var det jag som tyckte att de äldsta barnen på dagis var så hiiiiimla stora. Nu står jag där själv. Det måste betyda att jag också blir äldre. Och klokare.

Annars då? Jo, huset är invaderat av barnens påskpynt! 


Väldigt mysigt, på vissa sätt. Men kanske lite mycket pynt, på andra sätt. Men jag antar att det, trots överflödet, är något jag kommer sakna när barnen blir större och inte vill pyssla längre. Så jag njuter av det lite extra idag, när jag inser att tiden går. 

Och jag njuter också av att de fortfarande är så pass små att de vill hålla mig i handen när vi är ute och går. Att de bara måste få en extra puss och kram när vi skiljs åt. Att de genast ska berätta allt som hänt under dagen när jag hämtar dem på dagis. Att de vaknar 06.15 och inte vill somna om. Nej, vänta nu. Det där njuter jag faktiskt inte av. (Förutom att jag får sitta mellan barnen i soffan och kramas med en stor latte bredvid.)


Nu väntar tre härligt lediga dagar med HELA familjen. Det blir en massa fina utflykter och antagligen en massa godis. (Fast jag varje år inte tänker varken äta så mycket eller låta barnen göra det.)

Jag önskar dig en riktigt skön påsk och hoppas du får njuta av de små, men ack så härliga stunderna!

tisdag 15 april 2014

Dagens omöjliga uppdrag

Att hålla den här godbiten vid liv när jag lagar middag. Mission impossible.

måndag 14 april 2014

Att tro man inte kommer återse personen

Separationsångest. Jag kan minnas den jobbiga känslan av att tro att man inte får återse personen. Att tro att när den går så kanske den inte kommer tillbaka. Det gör ont i magen och hjärnan skriker nej, gå inte! Liksom man själv gör, hysteriskt.

Minnena känns klara även fast det var nästan trettio år sen. Känslan känns nära och jobbig. 

Just så, som jag kände då, när min mamma skulle åka till jobbet, så tänker jag att Fabian känner ibland. Nuförtiden. I hans verklighet. 

Min man tycker att jag överreagerar när jag stannar en stund till för att dämpa den värsta ångesten. Han ska väl inte få som han vill om han gnäller, tycker min man. Men det är mer än bara gnäll, det är hysteri. Och känslan känns för nära. Jag tror han har separationsångest. (Eller är mammig, som man också kan säga.) Och jag vet inte vad som är bäst att göra. Men det känns inte rätt och då måste man gå på sin magkänsla. 

Förhoppningsvis så går det ju snart över. (Eller blir det bara värre av att låta honom lugna ner sig en stund?) När jag förklarade för min man varför jag resonerade som jag gjorde så förstod han ju såklart. Det brukar vara så. Bara man försöker förklara varför man agerar på att visst sätt så brukar den andra få förståelse kring varför man gör som man gör. Det är vi människor nog överlag alldeles för dåliga på. Kommunicera.


Önskar dig en fin vecka och lovar att skriva några fler inlägg den här veckan än förra! Tack för att ni tittar in här ändå! (Hade inte ork eller lust eller tid. Så ni vet det och slipper fundera på varför jag aldrig skriver. Men nu har jag kommunicerat ut det också.)

tisdag 8 april 2014

Jag är väldigt stark visade det sig!

Idag regnar det på bredden. Usch och fy vilket väder! Man kan lika gärna sitta inne och jobba när det är såhär.

Gårdagens måndag vill jag helst glömma, med sega möten, alldeles för mycket att göra och besked från verkstaden om bilen. (Om nån missat lördagens bravader så läs här.) Det var inte bara en hjulbult som var trasig. Det var tolv stycken. Och tre fälgar. Så nu måste samtliga fälgar bytas. Och kanske även skivorna som håller i bultarna. (Eller vad det nu heter...) Verkstaden undrade hur stark jag var egentligen. Går numer under namnet Hulken från min kära make. 

(Ska nog ta på mig barnens mask ikväll...)

Nu är lunchrasten slut för snart börjar nästa möte. Går kanske ner och köper mig lite godis efter det för att klara mig tills jag slutar jobbet. Hur gör du för att pigga upp dig själv i grådasset? Sockerchock för dig med?

Önskar dig en fin tisdag med sol i sinne!

lördag 5 april 2014

Lördagens lärdomar - du får inte vara för stark om du ska byta däck

Tänkte lite grann på det här med jämställdhet och att jag vill att man ska behandla varandra lika, oavsett kön. Om nu vi kvinnor vill ha samma rätt som män så borde vi väl också kunna byta däck ibland. 

Så handen på hjärtat, hur många sysslor hemma hos dig utförs alltid av mannen eller för den delen av kvinnan? Det är väl klart att man ska göra det man är bäst på. Men ibland kanske man behöver ifrågasätta sina egna vanor och förändra det som inte är så bra. 

Lite så var min utgångspunkt när jag idag, efter mer än tio år med min man, som alltid bytt däcken, tänkte klara av saken själv. Skulle jag få punka när jag var ute med bilen själv så ska jag väl kunna kränga på reservhjulet. 

Ambitionen var bra (eller hur?!). Förhållandena ännu bättre (sol och mannen var med barnen). Resultatet blev väl sådär.


Jag vill bara berätta bakgrunden till mitt misstag, så att du kan förstå det från min synvinkel också:

1. För några år sen, när jag lämnat in bilen på däckfirma och fått på nya däck, så lossnade ett av däcken när jag körde. Var som tur var bara på en sjuttio-sträcka och jag kunde hantera bilens påföljande sladd och lyckades stanna bilen vid vägkanten. Men underredet blev paj och det var rätt läskigt. 

2. Min man sa faktiskt att jag behövde skruva åt ordentligt. Jag skulle känna när det tog stopp. 

Så jag drog åt. Kände mig duktig och redig. Jag drog åt av bara tusan. Alldeles för hårt, skulle det visa sig. Jag var så stark att själva ploppen som ska hålla däcket på plats (där man skruvar på skruven) gick av. Så plötsligt satt bara tre bultar på däcket. Fasen också. Att det aldrig ska gå riktigt hundra när man försöker sig på något nytt. (Ja, alltså, jag har bytt däck förut. Men det var väl typ hundra år sen.)

Så nu måste bilen till lilla verkstaden. Gick visst att köra dit. Men inte mer. 

För den som undrar så sitter däcken på väldigt bra. Sjukt hårt. Inte tillstymmelse till att ramla av. Alltid något.

fredag 4 april 2014

En salig blandning av mandel, tårar, glödhoppor och cykeltur

Den intensiva fredagen är över. Om man ser på de här bilderna så kan det lätt kännas som lite idyll-varning. Men jag vill då bara nämna att det varit en massa gnäll och bråk också. Och när jag stod där själv med bulldegen i köket och barnen slogs i vardagsrummet så var det inte jättekul. 


Men bullar blev det. Med mandelmassa, socker och smör inuti. Och hackad mandel ovanpå.  

Och så blev det glödhoppor. Som smakade bäst ute i skogen. 



Och så planterades det blommor.


Idag var det ett stort ögonblick för Fabian, då han för första gången fick följa med brorsan när han cyklade till en kompis. De cyklade där på vägen båda två och Fabian vände sig om och såg så nöjd ut.


Äntligen var han tillräckligt stor! Jag höll utkik medan jag hängde tvätt. Och båda syskonen (lekkompisarna) var hemma, som tur var. De lekte ett par timmar, sedan kom de hem. Nöjda och trötta.

Så visst har det varit härligt idag. Sol, vår, skratt och tårar. Trevlig helg önskar jag dig! En helg med sol och fylld av det mesta!

torsdag 3 april 2014

En mamma behöver faktiskt också få sitta i soffan ibland

Ser ni det där?


Ja, är du kvinna så kanske du ser all disk.  Jag tänkte vara väldigt okvinnlig och strunta i den för EN gångs skull. Istället finns det nåt där i mitten som jag tänker ta. 

Du såg den? Ölen. Tar den med mig till uterummet. Sätter mig i soffan framför brasan och läser tidningen. 

Orkar inte vara mamma just nu. Nä barn, ni får inte spela på min telefon. Ni får inte se på TV. Lek nåt istället. Utan att bråka tack. Låt mig vara ifred. Det har varit tillräckligt med bråk idag. Tillräckligt med tjat om att ni ska äta er mat. Tillräckligt med sluta och nej. Tillräckligt med sparka och slåss. Låt mig vara ifred.

Väldigt o-mammigt, jag vet. Men fasen så skönt ibland. (Och nej, här är jag inte politiskt korrekt eller könsneutral. Men hur ofta händer det att en mamma behöver sitta och vila lite. Jämfört mot en pappa? Just tellin'.) 



/Bitter-Maja-men-det-ordnar-sig-snart!

tisdag 1 april 2014

När sonen lurade sin mor

I morse ropade Anton till mig:
- Mamma, mamma, det står en älg på gräsmattan!
Jag rusade in i köket och kollade ut genom fönstret. Kunde det verkligen vara sant?
- Va, var då? (En väldigt uppspelt mamma.)
- April, april, din dumma sill! (En, om möjligt, mer uppspelt son.)

Där fick han mig allt! Snacka om att han var nöjd! Har du också blivit lurad idag?

Antons favoritlasagne

Igår gjorde jag supergod vegetarisk lasagne, som till och med barnen älskade. Anton sa att det var den godaste lasagne som han ätit och det kändes som ett bra betyg! Tänkte därför dela med mig av det här, som lite inspiration för dig som vill laga mer vegetariskt. Jag brukar alltid höfta när jag lagar, så därför är måttangivelserna lite svävande. Men gå på känsla, det är mitt tips!

Majas färska lins- och spenatlasagne

Sätt på ugnen och börja sedan med  såsen. Fräs ett par vitlöksklyftor och en stor gul lök i lite smör, tills löken blivit genomskinlig. Tillsätt då en halv, grovt riven, zucchini och en bit, grovt riven, rotselleri. Låt fräsa en stund och släng sen i lite färsk spenat (eller fryst, om det är vad du har hemma). Låt koka ihop lite, så spenaten blir mörkare och sladdrigare. Häll i en burk créme fraiche och någon dl gräddeTillsätt färdigkokta linser (jag körde tetra eftersom jag inte hade tid att koka själv). Krydda med en buljongtärning och örtsalt. Låt puttra en stund och smaka så att det är ordentligt med smak. Annars är det mer buljong och salt som gäller.

Gör en bechamelsås genom att smälta smör, tillsätta mjöl, mjölk och gärna lite grädde. Krydda med salt och örtsalt.

Lägg i färska lasagneplattor och varva såsen med några lager plattor. Häll bechamelsåsen över sista lagret av plattor. Strö ost över och in med det i ugnen ca 20 minuter.

Servera med en god grönsallad. Vinst varje gång, jag lovar!


(Ser väl inte jättefint ut kanske, men jag fick ingen fin uppläggningsbild innan det tog slut...)