Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

onsdag 15 februari 2012

Grilla korv ute kan vara mysigt, eller kaos...

Varför blir det aldrig så mysigt som man tänkt sig? I helgen var det underbart väder. Det hade kommit snö under natten och termometern låg på lite under nollan. Vi var ute och åkte pulka på förmiddagen. Härligt, härligt. Och vi tänkte att på eftermiddagen skulle det passa bra med lite korvgrillning.

Men veden var ganska sur, så det tog närmare en evighet att få glöd att grilla på. Anton frågade sjuttioelva gånger varför vi inte skulle börja grilla. Fabian vaknade, lite för tidigt, och var inte på toppenhumör. Han ville inte vara uppe i knät utan ner på backen. Gärna känna på stenarna i eldstaden. Eller riva ner korvbröd och ketchup från bänken.

Det som från början kändes härligt blev nu tyvärr mindre härligt, allt i takt med att Anton blev hungrigare och Fabian gnälligare. När vi väl fått tillräcklig glöd så fick vi i stort sett trycka in korvarna i munnen, för att inte få kramp i armen av bångstyrig ett-åring, som inte ville sitta stilla. Och som inte ville äta korv. Möjligtvis mammas korv. Men mest var det skrik. Åååh, vad mysigt.
Vi förstod att bilderna skulle vara härliga att se tillbaka på.
Men då ska man också minnas att skenet kan bedra.

Men Anton var nöjd. Han åt två korvar i ett huj. Sedan gick vi in.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)