Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

lördag 29 juni 2013

Har man inget att göra så får man fixa nåt

Barnen har ganska länge delat sovrum. Ett år, eller så. Jag minns inte riktigt när vi började med det, men det berodde på tre saker. 

För det första så sov Fabian ganska oroligt och vi tänkte att han skulle få lite trygghet tillsammans med sin bror. För det andra så var det mycket smidigare att kunna läsa en saga för båda och sedan natta i samma rum. Och för det tredje så hade svägerskan en urvuxen våningssäng. 

Det har funkat väldigt bra. Fabian sover mycket bättre nu. Och det har varit hyfsat smidiga nattningar. Förutom att de ibland trissat upp varandra. 

Men nu har vi märkt ett behov hos Anton att få ha sina saker ifred. Han fyller snart fem år och har bland annat mycket lego som inte lillbrorsan får röra. (Och som storebror så vill man ibland leka ifred, utan sin lillebror i hasorna.) Och så kan de ibland väcka varandra onödigt tidigt på morgonen. 

När vi var på semester nu så sov de i olika rum och det funkade väldigt bra. 

Därför bestämde vi oss för att möblera om lite här hemma. Eller rättare sagt. Det var väl ganska mycket jag som tyckte att vi skulle göra det. På en gång. Innan de hann vänja tillbaka sig. Så att säga. 

Så ja. Så här såg det ut i morse. 


Mannen fick skruva ner våningssängen och flytta den till rummet bredvid. Det rummet som fram till idag varit lekrum. Men där de mest suttit och pysslat. Och innan det var lekrum så var det Antons rum. Så nu blev det återigen Antons sovrum. Han har helt valt färgerna själv. 

Jag kan ge er lite "efter-bilder" imorgon. 

För tillfället är det nämligen bara en enda röra. Konstigt, med tanke på att vi även ägnat dagen åt rugbymatch och 60 års fest hos en granne. (Som vi inte känner. Men dit vi tydligen skulle ändå. Och det blev över förväntan trevligt. Många andra grannar vi känner, kompisar till barnen, god mat och livemusik.)


Lite mörk bild. Men det var värsta häftiga tanten som spelade bas. Kolla in skorna. Bandet hette Purslane. 

Så nu borde barnen vara trötta efter att ha röjt hela dagen. Men tydligen är det inte så lätt att somna i nytt rum. Eller åtminstone nyinrett rum. Anton somnade som en stock (utan saga) som vanligt. 

Jag övar tålamod (mitt) med Fabian. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)