Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

lördag 26 oktober 2013

Lördagens lärdomar - ställ om klockan och kör aldrig onykter!

Blev nyss varse det faktum att vi ska ställa om klockan i natt. En timme bakåt. Fint, då får vi vakna halv fem imorgon bitti. Trevligt. Barnen vet ju inte om att de ska sova en timme mer...

Den här helgen har vi släktträff här i Karlstad. Jag tänkte skriva lite mer om det imorgon. Men jag måste bara berätta om vad som hände när vi åkte från mina föräldrar (och släkten) nu sent på kvällen. 

Vi körde förbi en bil, som jag tyckte var lite märkligt placerad. Så jag vände bilen. Det var ju mörkt, men jo, visst hade jag sett rätt. Den låg i diket. Hela bilen låg ner i ett halvmeter djupt dike. Det verkade sitta några i bilen. Jag vevade ner rutan och frågade hur det hade gått. Fram till mig kom en kvinna, i kanske femtio års åldern. Hennes steg var stappliga och när hon pratade så luktade hennes andedräkt som en blandning av rök och sprit. 

Ja det hade ju inte gått så bra det där, erkände hon. Men de väntade på en bärgade som skulle komma om femton minuter. Och nej, de hade inte skadat sig alls. 

Hon såg olycklig ut. Sliten. Som en människa som druckit alldeles för mycket i sitt liv. Och varit alldeles för ensam.

Mannen som åkte med henne satt på passagerarsidan. Lojt tillbakalutande. Och han såg inte nykter eller fräsch ut på nåt sätt. 

Kvinnan strök sitt finger över min kind och tackade för omtänksamheten över att vi stannat. Och sa att jag skulle sköta om mig. Sedan vinglade hon tillbaka till bilen. 

Vi ringde 114 14. De behövde få hjälp. 

Hela händelsen påverkade mig på nåt sätt. Och nej, min andra lärdom idag var inte att bara köra nykter. För det har jag vetat sen barnsben. Men det var att vi måste vara rädda om oss själva. Och varandra. Lämna inte varandra i sticket. Ta hand om varandra. Kontrasten från vår trevliga middag till detta var alltför stor. Vi umgicks hela släkten, mätta efter tre rätters middag. Men vad hade de gjort under kvällen? Jag vevade upp rutan och åkte hem till mitt varma hem. Vad väntade dem?

6 kommentarer:

  1. Vilka kloka ord och som du säger verkliga kontraser. Hoppas allt gick bra för dem.
    Just det klockan, här njöt vi av att barnen tog sovmorgon till klockan 7 så vi behövde inte gå upp innan klockan 6 ;)
    Tack för kommentaren inne hos mig, och visst kan det kännas lite mycket ibland med allt "farlig" omkring oss men jag tror att vi måste börja tänka till, lite i alla fall, vi behöver kanske inte ställa om hela vår livsstil men vi kan börja någonstans som att köpa ekologiskt, försöka undvika Mr Bisfenol A och vädra och torka golven i våra barns rum.. Vi kan inte göra allt men vi kan alla göra något.
    Önskar dig en fin dag trots den extra timmen;)
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annie!
      Det blev faktiskt ganska hyfsat i morse ändå. Vi höll barnen vakna extra länge igår, eftersom det var fest (och tidsomställning) så det blev inte så farligt ändå!
      Självklart kan vi alla göra något för att bidra till en bättre miljö. Det är jag övertygad om. Men börjar jag tänka på alla ställen som det kan finnas ftalater så blir jag lite nojig, bara... Gör man rätt som förälder? Eller borde vi utesluta all plast? Och all flytande tvål? Osv.
      Ha en fin söndag! Kram Maja

      Radera
  2. Vilken fin, sorglig och tänkvärd text!

    SvaraRadera
  3. Stackars människor. Hoppas även de fick en lärdom och hjälp att ta till sig densamma. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas också det, men är inte alls säker på det, tyvärr! Ha en fin måndag, kram!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)