2014 blir 2015 och alla lovar att bli bättre personer?

Många nyårslöften avges idag. Om att man ska träna mer, äta nyttigare, jobba mindre och bli en bättre person. Nästan lika många löften bryts under året. Vad är då vitsen med det, kan man undra? Vad är meningen med att lova något som man ändå inte bryr sig särskilt mycket om att hålla?

Jag tänker på en grej, som jag tycker kan vara ganska bra att tänka på. Inte som ett löfte kanske, mer som en livsfilosofi. 

Var sann mot dig själv!

För är vi lite mer sanna mot oss själva så kommer liksom resten av sig själv. Hur vill vi vara mot våra kroppar? Hur vill vi förhålla oss till andra människor? Hur vill vi att andra människor ska uppfatta oss? Alla kan bara gå till sig själv för att veta hur man är sann mot sig själv. 

Kanske är det att inte vara för hård mot sig själv. Att acceptera hur man ser ut. Att inse att man inte kommer kunna förändra andra. Att man bara kan förändra sitt sätt att vara och framförallt förhålla sig till saker, för att få verkligheten att bli annorlunda. 

Det är åtminstone min filosofi. 

Nån klok person har sagt något i stil med: Ha mod att förändra det du måste

och tålamod att acceptera det du inte kan förändra!

Men nog med filosofiskt dravel nu. Här kommer min
Topp 5 för 2014:

• Årets största omställning: Anton har börjat förskoleklass och det medförde att vi insåg att det kan finnas andra problem än förkylning.

 

• Årets mest lyckade satsning: min odling, som blev härligt lyckad på alla sätt. Det enda smolket i bägaren var kanske att jag var illamående-gravid just i skördetid och inte riktigt orkade ta hand om allt. Men till nästa år har jag sänkt ambitionsnivån, eftersom en liten bebis kommer in i vår familj då.

 

• Årets största händelse: jag blev moster till världens goaste lilla tjej!
 

• Årets förändring: jag blev gravid med barn nummer tre. Barnen är härligt förväntansfulla och vårt liv kommer antagligen aldrig bli detsamma.
 

• Årets arbete: vi har byggt ut huset och det var inget litet arbete. Som absolut inte är färdigt, men en bra bit på väg.

Avslutningsvis vill jag önska dig ett riktigt gott nytt år! TACK för att ni hängt med mig i år och TACK för alla fina kommentarer! Hoppas ni följer med mig in i nästa år också!

Bilderna togs idag, kanske årets vackraste dag, vintervitt överallt, förutom på den blå himlen!

 

Hundvakt och vargspår

I Värmland pågår en stor debatt kring vargarnas vara eller icke vara. Efter att många bönder haft besök av vargar som tagit deras får, kor och hundar så tycker många att stammen är för stor. Skyddsjakt på varg har tagits fram som ett alternativ, då man skjuter av de vargar som blivit för närgångna. Eller så kan man minska vissa revir. Några vill inte alls ha jakt på varg, eftersom de är levande varelser som också borde få leva.

Jag har väl inte satt mig in jättemycket i debatten, eftersom den inte berört mig så mycket. Men jag vet att varg har setts ganska nära där vi bor.

För ett par dagar sen stod det i tidningen att två vargar setts i ett bostadsområde i de norra delarna av Karlstad, några kilometer härifrån. Lite otäckt känns det väl. Men jag brukar aldrig vara rädd för att vara ute i skogen.

Tills nu. För vi är nämligen hundvakt nu under en vecka. Svärmor och svägerskan äger tillsammans denna vackra kooiker och nu är de på semester tillsammans.

 

Och idag när vi gick på grusvägen tvärs över gärdet så fick jag lite rysningar. Snön låg över både mark och träd och luften var dimmig och vit. Sikten var helt klart begränsad. 

Jag försökte ta några bilder för att fånga känslan, men det ser mest grynigt ut. 

Plötsligt kom jag att tänka på vargarna. Vad skulle jag göra om de dök upp ur dimman? Själv skulle jag inte vara rädd. Men nu hade jag ju med mig någon annans hund. Hon skulle nog vara ett lätt byte. Var det inte något mörkt där borta vid träden. Nej, bara en buske. Men vänta, vid skogsbrynet rörde sig något. Det iakttog oss uppmärksamt. Hunden verkade inte bry sig. Så sprang det iväg. Lite för hoppande för att vara en varg. Men det gav mig tillräckligt med rysningar för att jag skulle kunna fortsätta njuta av skogsturen. Så vi vände hem igen. 

Och jag förstår plötsligt djurägarna på ett annat sätt. Trots att det antagligen bara var ett rådjur. 

(Utöver den promenaden så är det jättemysigt att vara hundvakt!)

Lördagens lärdomar - hur man kompletterar varandra när man shoppar

God fortsättning! Hoppas du haft en fin jul! Vi har haft det lugnt och skönt, med mycket god mat, trevligt sällskap och ett besök från tomten.

Men jag tänkte inte skriva mer om jul. Kan själv känna mig lite mätt på alla bloggar och sociala medier som skriver i detalj hur allt varit och hur hiiiimla mysigt man haft det.

Så vad händer annars?

Förmiddagen spenderades självklart i pulkabacken. Vad annat kan man göra, första dagen som snön kommit? 

På schemat idag stod även en tur till IKEA. Tydligen hade även dem detta djävulska påfund mellandagsrea. Är det något som testar vårt äktenskap så är det att shoppa tillsammans med hundratals andra. Vår shoppingstil är lite olika, om vi säger så. 

Jag vill inte ha bråttom eller ha bestämt allt i förväg. Gå och strosa, titta på olika alternativ, välja och vela är nog mest min melodi. Den melodin skär sig rätt fint i öronen på min man. Han är mer typen som går fram till det som behövs, bestämmer sig på en tiondels sekund för vilken modell som blir bäst, tar den saken och går till nästa nödvändiga sak. Ja, han ser det lite mer som ett nödvändigt ont, det här med att handla. 

För första gången provade vi att lämna in barnen på leklandet utanför. Då blir turen lite lugnare. Med lite färre stressmoment och inte lika många "Nej, sluta, inte härja!" och "Sluta bråka!" 

Leklandet blev succé! Anton var väldigt orolig innan. Men lillbrorsan ville gärna gå dit och ibland får man ställa upp för varandra. Och när de såg leklandet var båda överens: här skulle de nog kunna slå ihjäl en timme. 

Hur det gick för oss då? Jodå. Vi fick med oss en hel del bra grejer. Mer än vi tänkt innan (1-0 till mig). Men jag hade gärna handlat lite mer. (Okej då, utjämnat 1-1) 

(Men samtidigt vill vi inte handla för mycket från IKEA. Det är så tråkigt när så många andra har grejer därifrån. Den här unika känslan försvinner liksom. Vi är egentligen inga IKEA-människor. Men vi får ju erkänna att de är bra på vissa grejer. Bl.a. så skulle vi komplettera vår garderobsinredning, köpa ramar och speglar.)

Jag lät mannen ta några snabba beslut. Såsom att på en minut plocka nya sänglampor (1-2) och att bestämma handtag till köksluckorna på en liten grisblink (1-3). Det mesta gick väldigt snabbt. Men så kunde jag få igenom några grejer också. Såsom val av taklampa. (2-3) Och så köpte vi matta till både vårt och bebisens sovrum (3-3) utan att vi hade tänkt det från början. Det gäller liksom att få honom att inse att det är lika bra att passa på medan vi ändå är här. Så slipper vi åka till något annat ställe. Och eftersom det gick så fort med resten av sakerna vi skulle ha...

Det jag blev mest nöjd med (förutom att vi kom ut därifrån utan större tvister) var den sjukt snygga lampan som jag lyckades övertala min man att vi skulle köpa till sovrummet. 

Han gillade inte den först men erkände sen att den blev bra. (4-3 vinst till mig!) Mot vårt golv, som fortsätter upp på väggen så tycker jag det blev klockrent. Vi har ju så högt i tak så då behövs en stor lampa. 

Så summa summarum så blev det en lyckad tripp. Alla nöjda och glada. En som snabbade på tempot och en som såg till att vi fick med oss det mesta.

Imorgon väntar badhuset och sedan middag hos mina föräldrar. Tur jullovet är långt, för här ska hinnas med både det ena och det andra.

Men hur kunde vi glömma det?

Dan före dopparedan. Städat, grejat, bakat, förberett julmat, flyttat över mer kläder, tagit in julgransgrejer. Kommer precis på att vi glömt slå in julklapparna till barnen!!

Men sängen är flyttad och i natt sover vi vår första natt i det nya sovrummet. Barnens kusin sover i vårt gamla sovrum, där det nu står en precis ihopsatt bäddsoffa. Undrar om han kommer få besök från Fabian i natt. Risken finns... 

Imorgon ska det ätas och njutas i familjens närhet. Hoppas ni alla får en riktigt fin julafton! Stora julkramar till er alla! 

Barnen har som vanligt klätt granen med bravur! Kulorna hänger på rad... :)

Status på renoveringen

I fredags blev målaren klar och under helgen har vi förberett för att kunna flytta in i vårt nya sovrum.

Anton dammsuger i bebisens rum.

Mina fantastiska föräldrar har varit här hela helgen för att hjälpa till. Min pappa har hjälpt min man att slänga skräp och skruva ihop garderober till vår gå-in-klädkammare. Min mamma har lekt med barn, lagat mat, plockat disk och bakat.

Jag har, för första gången tror jag, kunnat hjälpa till i utbygget, genom att skruva ihop lådorna till garderoberna. Största delen av tiden fick jag hjälp från Anton och tillsammans satte vi ihop 24 lådor - puh!

Nu är det lite målning av list kvar, fönsterbrädor, eluttag och koppling av elen. Rätt skönt att inte behöva ringa in en elektriker, för det börjar bli lite jobbigt att vara beroende av en hantverkare. (Min man är ju elektriker och sköter allt som behöver göras löpande.) 

Efter det så är det bara det roliga kvar! Bort med täckpappen på golvet, in med sängen, upp med julstjärnan och göra mysigt. Kanske, kanske att vi kan hinna sova där någon natt innan jul. 

Bebisens rum är inte helt färdigt. Där ska det upp en fototapet och så ska listerna målas. Men det är ju ingen brådska. 

Veckan efter nyår kommer vårt nya kök också. Så slut på renovering är det verkligen inte. Så roligt ska vi inte ha det. Men det är så himla skönt att snart ha klarat av första etappen! 

Gå-in-klädkammaren målad och heltäckningsmattan är på plats. Liksom lådorna. Bara lite kläder som saknas.

Ja, det är väl typ det vi har pysslat med i helgen. Skruvat. Och så passade jag på att stor-julhandla medan mamma var med barnen. Och sett Sverige ta EM-brons såklart!

Vad har du själv gjort i helgen?

Imorgon blir det jobb på förmiddagen och sedan jullov på riktigt även för mig. Känns väldigt skönt, men barnen har härjat järnet hela helgen, så vi får väl se om det är den här känslan som är skönast, eller den av att få börja jobba igen efter tre veckor...

Graviditetens mindre glamorösa del

Kolla in, nya senaste stilen! Kroppsstrumpa i hudfärgad ton. Sitter tajt som, ja... som en kroppsstrumpa. 

Ingen vanlig nylonstrumpbyxa om du trodde det. Och japp, den täcker även magen.

Fördelar: får mina blodådror att sluta tränga ut ur kroppen. Och jag fick känna mig lite som en modell när den duktiga ortopedteknikern (eller vad det heter) tog alla mina mått.

Nackdelar: ganska varmt, ganska trångt, typ omöjliga att få på (man måste tydligen använda diskhandskar för att få grepp) OCH ska sitta på varje dag fram till förlossningen. Härliga tider!

Min man får passa sig, för nu är jag het!

(Okej, inte jätte. Men jag hoppas det kan hjälpa. Är faktiskt inte så skönt med åderbråck heller. En konsekvens av graviditeten som är av det mindre glamorösa slaget. Någon som haft något liknande?)

Då vet man att man gör allt för sina barn

Fick ett mejl från Spotify.

Hej!

Din mest spelade låt 2014 var Sudda Sudda av Gullan Bornemark.

Vill du veta mer? Kolla in resten av ditt Musikår 2014 nu.

Tror det räcker så. Är ganska säker på att "En elefant balanserade" ligger på andra plats.

Vab och dubbel lyx

Vi måste nog ha världens lyx såhär i vabb-tider. I söndags fick Fabian feber och det var ju faktiskt lite behändigare att få veta det dagen innan jobbdag, så man slipper sista-minuten-ändra alla dagens planer. Och lyxen bestod i att min pappa var hemma med honom igår och min svärmor idag. Imorgon är det min tur och om det behövs även på torsdag så är det min mans tur då. Så av en relativt lång vabb behövde jag bara ta en dag. Vilket kan vara behändigt såhär i slutspurtstider innan julledighet. 

Trots över 39 graders feber så har han varit relativt pigg. Och idag när febern gått ner mot närmare 38 så grät han floder över att han inte fick gå ut och spela innebandy med brorsan. Det är nämligen det senaste bland sönerna. Innebandy på våra nylagda plattor på framsidan. En perfekt plan har det blivit och till barnens förtjusning får man äntligen springa och cykla på det. Och tänk dig den lyckan när tomten gjorde en mellanlandning hos oss i lördags och lämnade av två målburar till barnen och en klubba till Fabian (som inte hade någon innebandyklubba). Behöver jag säga att lyckan var total? 

Så flera timmar på helgen har barnen spenderat ute i friska luften med att röra på sig. Perfekt grej tycker vi. Anton har också gått ut varje dag när han kommit hem från skolan och övat sig att skjuta skott. Och idag brast det alltså för lillebror som ju också ville spela. 

Det kanske måste förtydligas att här på landet så finns det varken asfalt eller belysning på vägarna. Därför är det liksom lite av en lyx att kunna spela (eller cykla för den delen) på en platt plan där det är hyfsat upplyst. 

Men imorgon kanske han kan få skjuta några skott om han är feberfri. Annars blir det nog många sagor, spel och sånger vid pianot. En ganska mysig dag ändå. 

Fullsmetad helg med smet och teater

Ytterligare en helg har susat förbi. Tredje advent säger några. Herregud, är det snart jul, alltså? Jag hänger inte med. Så många roliga saker som händer samtidigt som gör att tiden rasar fram. 

I fredags var jag på julbord med jobbet. Sedan fick vi finbesök av min syster, hennes sambo och framförallt min söta systerdotter över kvällen. Vi gjorde stor härlig vegetarisk buffé tillsammans. Trots julbord så lyckades jag klämma i mig rätt mycket mer mat. Konstigt att inte skinnet på magen sprack.

I lördags hade jag storstädning här hemma. Det tar typ dubbelt så lång tid nu när jag är gravid. Jag går långsammare, böjer mig långsammare och reser mig långsammare. Att plocka leksaker från golvet börjar bli döden. Jag lyckades bli färdig lagom tills att vi skulle iväg på teater och restaurang för att fira min mans farbror som fyllt 70 år. 

I söndags kom mina föräldrar och min bror och hjälpte till med julgodisbak. Tre sorters julgodis, mina underbara saffranssnurror och en ny vegetarisk buffé blev färdiga, lagom till att vi skulle åka iväg på helgens andra teater. Den här gången var det på Mimulus, som bjöd på en julsaga med akrobater, hundar, tomtenissar, en häst, skratt och allsång.

Sedan var liksom helgen över. 

Och nu är det en futtig arbetsvecka kvar till jullov. Och efter det har jag ungefär en månad med vanligt jobb och sedan en dryg månad med överlämning till vikarie. 

Lite skönt ändå att tiden går fort, för magen blir inte mindre och med det kommer trötthet och stelhet på ett annat sätt mot tidigare graviditeter. 

Efter jul har jag bestämt mig för att överge mina heliga lediga fredagar, till förmån för halva torsdagar och fredagar. När Anton är ledsen varje fredag när han måste åka till skolan fast vi är hemma och Fabian säger att han vill åka till dagis så har dessa lediga fredagar liksom förlorat sitt syfte och sin charm. Jag som tänkte att jag ALDRIG mer skulle jobba på en fredag fick helt enkelt anpassa mig efter ny rådande situation. Men eftersom jag ändå måste ställa klockan på fredagar så kan jag ändå jobba några timmar. Blir ju istället två korta dagar per vecka. Kan nog bli bra, försöker jag intala mig. 

För den som undrar hur det gick med Musikhjälpen-insamlingen så kan jag meddela att jag önskade en låt för 200 kr (avrundade lite uppåt) i söndags. Så tack för era kommentarer! 

Önskar dig en fin vecka! Och hoppas att du inte känner någon julstress. Själv undrar jag mest om jag kommer hinna med att beställa julkort nu, såhär en vecka innan julafton. Har äntligen fått ett hyfsat kort på barnen. Men frågan är om ens korten hinner komma fram till sina mottagare. Skönt att man är ute i god tid för en gångs skull. Haha. Bättre lycka nästa år.

Att slippa julstressen

Även i år har vi bestämt oss för att inte köpa några julklappar till varandra. Vi vuxna, alltså. Anton hörde oss prata och sa förskräckt:

- Men mamma, jag vill ha julklappar!

Och till barnen köper vi såklart några, men vi försöker hålla det på en lagom nivå. Inget bara för köpandets skull. Och det gäller även mormor och farmor. (Som säkert skulle kunna skena iväg.)

Varför gör vi det här? Kanske för att det annars tar typ fem timmar att öppna julklappar. Kanske för att vi redan har så mycket grejer. Kanske för att vi inte behöver konsumera mer i detta samhälle, som är helt uppbyggt på konsumtion. Kanske för att det är stressigt så att det räcker innan jul. Kanske för att det är alldeles för mycket folk som ska julhandla nu och jag får lite ångest bara jag tänker på att vistas i affärer innan jul.

Ja. De anledningarna räcker för mig. Till barnen blir det något som kan aktivera dem. Antagligen något de kan ha utomhus. Förra året köpte vi ju ett fotbollsspel som har varit mycket uppskattat. Av både små och stora. 

Men sen är det ju inte bara det med julklappar som kan öka stresspåslaget såhär i mitten av december. Julkort ska ju helst göras (gärna egenpysslade eller fotade) och sen skickas. Har ännu inte fått något fint kort på barnen tillsammans som duger som julkort. Så det kanske vi får skippa i år. Det blir definitivt inget pysslande av egna julkort. Så kul ska vi inte ha det.

Det bästa hittills.

Jag brukar försöka få ihop en fotokalender med kort på barnen. Hittills har jag kommit till maj. Det är inte så lätt att välja ut 4-6 kort per månad. Kanske jag blir färdig. Kanske inte.

Och så det här med allt julbak. Som jag ju älskar. Men som kan bli lite stressigt ibland. Kanske att ambitionsnivån borde sänkas?

Inför jul så finns det ofta också en deadline att man ska hinna med vissa grejer på jobbet. För att kunna gå på julledigt med gott samvete. 

Men nej. Nu lägger vi ner dessa måsten tycker jag! Tycker man inte att det är roligt så varför ska man då göra det? Ibland kan man göra saker för att andra blir glada. Och det är ju fint. Men det är tusan ingen som tackar dig när du ligger där utslagen i soffan. Totalt däckad av all stress, alla måsten och borden. Lyssna inte på den duktiga flickan i dig. Våga göra något som du själv mår bra av. Det tror jag alla skulle tjäna på!

Jag ska nog sätta mig i soffan med min stickning och en godispåse. Eller så gör jag yoga. Men plockning av leksaker eller sammanställningar av mötesanteckningar får nog vänta till en annan dag. 

Hoppas du också hittar sätt att varva ner i dessa tider. Sätt att få balans. Sätt att vara dig själv och ingen fröken duktig.

(Och nu när jag inte ska köpa fler julklappar än något till barnen så har jag råd att lägga lite pengar i kampen mot att stoppa spridningen av HIV. Du har väl inte missat mitt initiativ?)