Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

måndag 13 april 2015

My life so far - en lista av upptäckter

 Snart en vecka som trebarnsmamma. En sammanfattning så här långt:
 
- Allt tar sån tid! Man får inte direkt ha bråttom till något. För rätt som det är så behöver man byta blöja. Igen och igen. Och kanske måste lillasyster äta mitt i allt och då är det bara att sätta sig ner i tjugo minuter och gilla läget.
 
- Och visst är det ett härligt läge att gilla. För det är helt underbart att amma och bara titta på när hon äter och lyssna på det lilla grymtandet. Visst blir man uppbunden av att alltid behöva finnas till för henne, om det skulle vara så att hon är hungrig. Men det är ett så skönt avbrott och en härlig känsla av att verkligen vara behövd av någon. Jag är liksom alltid ursäktad när jag ska amma. Det finns ingen som kan säga att jag ska göra något annat.
 
- Total avsaknad av rutiner. Hur var det nu som man kom in i sina rutiner igen? Jag har glömt hur länge det dröjde. Jag vill ha kvällsrutiner och morgonrutiner, så att Clara lär sig när det är dags att sova och när det är dag. Men det är som om allt bara är en enda röra. Det sovs och äts och bajsas.
 
- Känslan av frihet när min stora mage äntligen är borta. Visst visst, det finns fortfarande en mage där. Men jag kan tänka mig att den väger 8 kilo mindre och har halverats (minst). Och det är så skönt att kroppen helt plötsligt bara fungerar normalt igen. Mina åderbråck har dragit sig tillbaka fint och mina höfter sitter nu plötsligt ihop igen, som om jag aldrig varit gravid. Jag kan gå normalt, och slipper vanka runt som en anka.
 
- Att ha orken att göra saker hemma, som att dammsuga, utan att bli helt slut. Idag provade jag bärsjalen tillsammans med dammsugning och det gick bra. Det är så skönt när man får armarna fria.
 
 
- Skillnaden mot när jag varit föräldraledig tidigare. Med första barnet så var jag alltid på helspänn. Andades han? Oj, var han ledsen, vad skulle vi göra åt det? ALLT gjorde man för första gången och det var jättesvårt att veta om man gjorde "rätt" i allt. Med andra barnet så hade vi ju redan ett barn på 2,5 år som krävde en massa uppmärksamhet. Han kunde inte riktigt göra något själv, utan var fortfarande ett litet barn som alltid varit det enda barnet och såklart ville fortsätta med att få all fokus. Med tredje barnet så är jag mer avslappnad. I alla fall än så länge. Det ordnar sig liksom! Det gör inget om hon skulle ligga och gny en stund. Hon dör inte av det. Och allt väsen runt omkring blir bara naturligt för henne. Istället för som förut, då alla behövde vara knäpptysta när bebisen sov. Nu sover hon bättre på dagen, antagligen för att det är mer ljud runtomkring henne då. Och jag hinner njuta mer! För storebröderna leker ju tillsammans med varandra, eller cyklar kanske över till en kompis.
 
- Den totala bristen på att få sova. Fyra timmar per natt kanske. Och det konstiga är att det ändå funkar. JAG funkar ändå på dagarna, trots sömnbrist. Men jag sover alltid på dagen också och det är ju såklart välbehövligt. Hade jag inte haft så mycket endorfin i kroppen så hade jag nog varit en annan människa. Men jag känner mig varken trött eller sur på dagarna. Bara uppfylld av...
 
- KÄRLEK! All denna kärlek. Det är som om mitt hjärta vill brista. All kärlek jag känner för min fina familj. All kärlek barnen känner för sin lillasyster. All kärlek jag både får och känner från Clara. Det svämmar snart över. Jag trodde nog aldrig att det skulle kännas såhär. Det är som om hjärtat bara blir större och större för varje älskvärd person som kommer in i ens liv. Ofattbart att ett litet liv kan få en att känna så. Precis som hennes storebröder också gjorde, så är det något trollbindande med dessa små liv. Det går inte att sluta titta på dem.
 
- Ja herregud vilken bebisbubbla jag är i. Och har väl tänkt fortsätta så ett tag. För det är ju helt fantastiskt. Tre barn är nog grejen, tror jag. (Kommer nog komma ett antal tillfällen längre fram då jag INTE känner så. Så därför passar jag på att njuta nu!)

4 kommentarer:

  1. Hej! Grattis till den nyaste familjemedlemmen :) Jag har inte kommenterat tidigare, men läst din blogg ett tag. Det du skriver om skillnaden mellan första, andra och tredje barnet är jätteintressant tycker jag, för det är precis som du beskriver det som jag tänker (och hoppas) att det kommer bli för mig :) Jag väntar vårt tredje barn som är beräknat till augusti och då kommer ettan vara nästan 6,5 år och tvåan 4 år. Min förhoppning har varit just att denna gången få uppleva en lite mer avslappnad föräldraledighet (angående bebisen) och njuta av att den näst yngsta är hyfsat självständig denna gången. Så det är ju trevligt att läsa att det faktiskt kan bli så :) Ser fram emot att läsa fler vardagsbetraktelser ur och tankar om trebarnslivet! :) ha det bra! /cin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej cin!
      Vad roligt att du läser min blogg och nu även lämnar några spår här! Tack för gratulationerna och grattis till dig som också väntar tillökning! Vad roligt! Man kan ju aldrig veta vad de små miraklen blir för individer, men de flesta trebarnsföräldrar jag träffat säger att det är just så med nummer tre: att man är mer avslappnad som förälder och att det barnet mer "hänger på". Det visar sig! :-)
      Mer om hur det går kan du ju läsa om här! Ha det fint, kram Maja!

      Radera
  2. Härliga Maja!
    Jag blir varm av att läsa hur lycklig du är med din lilla familj och nytillskottet Clara. Nu är det länge sedan jag ammade men det var en alldeles speciell känsla, som för alltid finns kvar i mitt minne.

    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint om det kan smitta av sig, den där härliga känslan! Stor kram!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)