Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 17 april 2015

Blodpropp i benet, alltså

Mina åderbråck läkte tydligen inte så fint som jag trodde. I tisdags upptäckte jag att det var svullet strax ovanför knävecket. På onsdagen ringde jag VC som efter konsultering på telefon gav mig rådet att köpa en speciell kräm samt ta på mig min kära, saknade kompressionsstrumpa igen. (Obs, ironi.) (Strumpan, som jag använt varje dag från 19 december till den dagen Clara kom. Och verkligen njutit av att slänga! Hade som tur var sparat en...)

Men det blev inte bättre.

När symptomen var lite väl lika blodpropp så ringde jag igen och fick komma in till VC efter en timme. Jo, det här kunde nog vara en blodpropp, sa läkaren. Du behöver röntga benet på sjukhuset.

Full av amningshormoner och nybliven trebarnsmamma som jag är så skenade genast mina tankar iväg. Propp? Är inte det dödligt? Då får jag i alla fall dö lycklig... Tänk om de måste amputera benet? Hur ska familjen klara sig utan mig? (Egoistiskt, jag vet. Men vad f-n, det är ju sant. Lika sant som att jag inte skulle klara mig utan min man.)

Men okej. Back to reality. Det finns tydligen en mildare variant av propp, som man botar med den här salvan som jag redan köpt. (Eller som min man köpt, rättare sagt.) Så än ska vi inte ropa hej(då)! 

Och visst. Efter ett besök på röntgen konstateras att det är en ytlig blodpropp, som inte är farlig, så länge den behandlas och inte växer. Skönt! 

Och efter den sämsta natten hittills, påföljt av besök på bvc (rutinkontroll), vårdcentral (hos sköterska och sen läkare) och sjukhus (med befarad livshotande åkomma) så känner jag mig rätt slut. Känner mig väldigt glad över att min mamma mötte upp på sjukhuset och höll i Clara när jag låg på britsen. Och att min man var hemma med de andra barnen. Och att det är helg och att vi alla är friska. Det kunde ha varit värre. (Och tjoho, jag behöver inte använda kompressionsstrumpan längre!)

Fundering: är det bara jag som använder sådana här tossor på VC? Det verkar som det, trots att det klart och tydligt står en skylt om att de ska användas. Vem är jag att strunta i uppsatta regler?

4 kommentarer:

  1. Så klart man blir orolig, bara ordet propp är ju livsfarligt. Skönt att det ändå ordnade sig och du har koll gissar jag.
    Skönt också att du har mamma till hands för det måste vara ett utmärkt stöd, i alla lägen.
    Mormors Hus ligger i Nedre Tunkarlsbo, mellan Söderbärke och Fagersta. Gör du en sväng hitåt måste du lova att komma till mig också!

    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Än har det inte blivit mycket bättre tyvärr. Salvan tycks inte hjälpa så bra. Men däremot följde jag min systers råd och la på ett lökomslag som gjorde rodnaden mindre.
      Tyvärr har jag inte vägarna förbi så ofta nu när mina föräldrar flyttat ner hit. Men man vet aldrig.
      Sköt om dig, kram Maja!

      Radera
  2. Har ytliga ådror på hela ena benet. För mycket stående, tunga jobb och en tung Gravid Pernilla, två gånger. Men ingen propp! Phu. Hoppas nu propparna håller sig borta.
    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina övriga åderbråck verkar gå tillbaka något. Men vad gör det egentligen med lite bevis på att man fört barn till världen? Så länge det inte medför problem såklart, som proppen... Men det är ovanligt och du ska inte vara orolig för det!
      Tack för att du läser och är inne och kommenterar! Ha en fin tisdag, kram Maja!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)