Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 13 maj 2014

Fotbollsskor och oväntade möten

Idag hade Anton sitt livs första fotbollsträning. Men antagligen långt ifrån den sista. Med tanke på hur nöjd han var efteråt.
- Vi vann, mamma! Vi vann matchen med fyra-ett! 


Han ville berätta vilka som var bäst, men jag försökte säga att det ju inte spelar så stor roll vem som var bäst. Huvudsaken att man var snäll mot de andra och hade kul. Han verkade väl köpa mitt resonemang sådär.

Egentligen var det inställd träning, för planen hade varit för blöt några dagar. Men nu var den torr igen och någon hurtig förälder tog på sig att träna alla, säkert över 25 små barn. 


Brorsan var givetvis med vid sidan och sköt oavbrutet med en egen plastboll.


Och hemma i hallen luktade det efteråt av blött gräs. Det är en speciell lukt det där. Fotbollsträningslukt. Fotbollsskorna låg slängda i hallen och var sådär härligt gräsiga som jag minns att mina skor var, efter mina fotbollsträningar. Då när jag spelade. För en hel evighet sen, känns det som. 


Men mest från Antons första träning så kommer jag nog ändå minnas mitt oväntade möte. Jag känner mig lite starstruck såhär fortfarande någon timme efteråt. Wow, tänker du, vem var det? Zlatan?

Nja, det var Elin. Hon kände igen mina barn från min blogg, vilket känns helt absurt och ovant. Hon skriver om sitt liv i den fina bloggen Mellan skog och gård och jag gillar verkligen hennes blogg. Världen är så liten. Anton ska börja på den skolan där hennes äldste son går. Och så har hon också en tre-åring. Och bor ganska nära oss. Vad är oddsen?

Kanske inte jättehäftigt, tycker du. Men i bloggvärlden lever man nästan som i en bubbla, tycker jag. Som om det inte riktigt existerar. Men det gör det ju i allra högsta grad. Speciellt när man möter någon därifrån. På en fotbollsplan en tisdagskväll, med regnmolnen på ganska behörigt avstånd.

4 kommentarer:

  1. Haha, man känner sig onekligen som en skum typ när man presenterar sig med "Ursäkta, men jag kände igen dina barn"!
    Men så kul och märkligt att träffas :) Både märkligt att vi hade så mycket gemensamma nämnare och märkligt att prata med någon för första gången i verkligheten som man känner från den här bloggbubblan. Det var det första jag sa när jag kom hem också, att jag träffat Maja. Ungefär som vilken kändis som helst. Vi lär ju ses ett antal regniga och soliga tisdagar framöver!

    Och tack för de fina orden om bloggen. Kan bara säga samma sak tillbaka!

    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var sannerligen ett märkligt sammanträffande! Med alla gemensamma nämnare! Fler tisdagar blir det, för min son var ganska entusiastisk efteråt, milt sagt! :) Hoppas du får en skön torsdag och helg! Tack för dina fina ord! Vi hörs i bloggbubblan! ;) Kram Maja!

      Radera
  2. Ja världen är liten, även bloggvärlden!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är den! Ju mer man pratar med någon, ju fler gemensamma saker har man. Och bor man i samma stad så känner man oftast samma personer. Trodde dock inte det gällde bloggvärlden lika mycket, men inser nu att det gör det! Ha det fint, kram Maja!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)