Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

söndag 1 december 2013

Det viktigaste är väl ändå att vara med dem man älskar?

Jag kan tycka att det blir väldigt många bilder på adventsljusstakar, julpynt och julbak såhär den första advent. Jag bjuder på en liten en här, sen får det räcka! För hur viktigt det än är (?) att visa hur bra man är på att njuta och pyssla och pynta och baka så blir i alla fall jag lite less tillslut. (Även fast jag är en likadan kålsupare, jag själv, ibland!) 


Vår helg var tänkt att spenderas med nära och kära. Igår skulle vi få övernattningsbesök från vänner och idag skulle vi ha åkt till svärföräldrarna på adventsmiddag. Men tyvärr gjorde olika sjukdomar att båda planerna blev inställda. Tråkigt och trist tyckte vi! 

Men vi gjorde det bästa av det hela ändå! Vi fixade annat middagsbesök igår, som blev väldigt lyckat, med god mat och vin (första gången jag drack Amarone, mmmm!), trevligt sällskap och ganska sent (lite trött idag, alltså). Förmiddagen idag spenderades i vår fina, men väldigt gröna skog! (grön för att vara första advent)


Jag blev sugen på att åka iväg på någon skyltsöndag och fick till min lycka med mig familjen till Filipstad. Där skulle nämligen min fina syster och hennes svärmor ha adventskafé idag. Vi hade först inte tänkt åka, men jag kände att det var så det var menat att bli, nu när vi inte hade några andra planer. Min man undrade lite stilla om det inte var lite väl långt att åka 45 minuter enkel resa för lite fika. 
- Dit åker vi nog på 35 minuter, sa jag. Och nej, det handlar inte om lite fika. Det handlar om att träffa min kära syster och stötta deras kafé. 
Okej, det kunde ju min man förstå. Och har jag bestämt mig för något så brukar det kunna bli så tillslut. Ingen idé att sätta sig emot, har han lärt sig. 

Vi åkte först på den så kallade skyltsöndagen i Filipstad, vilken inte var någon höjdare alls, faktiskt. Snarare en stor besvikelse. En tomte som delade ut godispåsar. En stor gran. Kanske max hundra personer. Snålblåst ute. Inget mer. Inga stånd. Ingen glögg. Ingen julstämning.

Nej, det fick bli Kalhyttans Herrgård och adventsfika istället. Min syster, hennes sambo och svärmor blev både överraskade och glada när vi dök upp. Och sedan dök vi ner i deras pepparkaks-cheesecake, rödbetskaka, saffransrullar, tryfflar, kokostoppar och annat smarrigt och hembakat! (De har även kafé nästa helg kl. 14-17 så jag kan varmt rekommendera ett litet besök där om du har möjlighet!) 


Vi stannade ett par timmar. Så visst, inte blev det så lång vistelse med den restiden. Men det var ändå värt varje minut. Senare under kvällen fick jag ett mess från min syster, där hon skrev att vårt besök var det bästa med hela helgen. Jag är så glad att ha en så fin syster! Och att ha en så härlig familj. För är det inte det som advent handlar om? Att umgås med sina nära och kära. Och vara tacksam över det vackra som man har. Det är i alla fall jag! (Även fast jag är rätt nöjd över de blommande hyacinterna också... ;) )

4 kommentarer:

  1. Åhh, jag önskar jag hade fått varit med en stund! Ja ni är två fina och unika systrar som uppskattar och är rädda om varandra, härligt Maja!
    Rödbetskaka låter spännande, undrar hur den smakar.

    Tack för din kommentar om Leodin, den värmer!

    Kramar
    Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var min fina syster som bakat det allra mesta, så även rödbetskakan. Tänk morotskaka, men inte lika söt, med valnötter i. Väldigt god! Och väldigt mastig! :) Tror det var recept i senaste Buffé.
      Hoppas Leodin mår bättre!
      Stor kram och tack för att du tittar in!

      Radera
  2. Så mysigt, härligt att spendera tid med de man älskar. För du har nog rätt det är det julen handlar om;) Fast hyacinten var fin den med.
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland kan det kännas så hetsigt med alla julklappsköp och all bakning! (Jag gillar ju att baka, men inte när det blir ett måste.)
      Julblommor är fina, men inget måste, mest roligt!
      Kram Maja

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)