Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

lördag 9 november 2013

Lördagens lärdomar - utnyttja aldrig dina vänner

Idag knackade det på dörren. Det var en man som förut bott granne med oss. Men han flyttade för ett par år sen, till grannbyn. Hans föredetta och deras barn bor kvar i huset bredvid oss. Att han flyttade var inget som vi sörjde, för han var en rätt sliskig typ. Hade lagt handen på några andra kvinnliga grannars lår på några fester. Och varit allmänt konstig. För på, helt enkelt. Kunde inte känna av sociala gränser. 

Men nu stod han där. Utanför vår dörr. Och frågade efter min man. 
- Nej, svarade jag, han är inte hemma. Han jobbar. Ja, fast det är lördag. 

Han verkade väldigt oförstående. 
- Jo, för det vore ju bra om han kunde hjälpa till att installera deras nya TV. Som de inte fick igång. 
Till historien hör att min man är elektriker. 
- Kunde han inte komma när han jobbat färdigt?
- Nej, jag tror inte det. För han ska iväg sen. 
- Jaha. (Helt oförstående igen.) Vart ska han då? (Som om han hade nåt att göra med det.)
- Han ska på gubbkväll med sina kompisar. 
- Men han hinner väl komma en stund?
- Nej jag tror inte det. Och jag vet inte ens om han kan hjälpa dig. 
- Men han kan väl kolla, fortsatte mannen. Jag vill ju ha igång TVn. Det hinner han väl en snabbis?

Ja och så fortsatte det en stund. Att han bara hade mage. Till slut gav jag min mans telefonnummer till honom. För jag vet att min man är bättre på att säga nej än vad jag är. 

Du kanske inte tycker att det här var så farligt. Det är väl bara att säga nej. Men nej, jag tycker inte att det är ett okej beteende. Vi känner ju inte ens honom. Jag har alltför många gånger sett när min man lovat göra grejer åt "kompisar" bara för att han inte vill säga nej. Nu är han bra på att säga nej. Och de flesta förstår ju. Han kanske kan ställa upp och göra det på arbetstid. Eller så har han tid att titta över en sväng. Men det måste liksom ske på hans villkor. Tyvärr finns det några personer som bara ringer när de behöver hjälp. Installera en lampa. Eller koppla in nån annan el-pryl. 

Nu vill jag inte avskräcka alla från att höra av sig till sina vänner när ni behöver hjälp. Självklart inte. Vad har man vänner till? 

Men det ska vara ett givande och tagande. Och om du kommer på dig själv med att bara bjuda över din kompis när du behöver hjälp så gör en spontaninbjudan nån gång också. Bjud på en kaffe. Glöm det som måste göras. Och umgås som vänner. 

Men kom inte bara springande när du är i knipa. För tillslut finns inte den vännen kvar. 

Jag borde kanske höra av mig till mina vänner oftare? Eller råda våra barn att inte bli nåt sånt yrke med speciella kunskaper. Nån som känner en snickare? 

4 kommentarer:

  1. Känner till det där..... gubben är rörmokare o sonen elektriker......
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typiska hjälpa-till-yrken! Men nån måste ju ha dem också! :) Vi får ju alla hjälpa till med våra kunskaper när vi kan, men det kan ju finnas gränser för vad man "kräver" en lördag... Kram!

      Radera
  2. Jag tänker på Ove i Solsidan... Kram!

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)