Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 17 juli 2015

Roadtrip med nostalgi, permakultur och spökstad

När barnen var med mina föräldrar på husvagnssemester så passade jag och Clara på att åka på en roadtrip tillsammans med en av mina bästa vänner. Turen gick till södra Dalarna där vi båda är uppvuxna.

En vit audi, en massa CD-skivor, tre tjejer, några väskor och en barnvagn begav sig norrut. Mot det välkända dalmålet (som jag saknat det), villor vi vuxit upp i och vägar vi vandrat för så länge sen. Tomma butikslokaler, slitna fotbollsplaner och samma ansikten.

Huset där jag bodde i elva år med mina föräldrar och syskon, som känts så stort, såg litet och annorlunda ut. Men ändå så bekant. Gatan sig lik. Var det här vi hoppade twist, sköt ur och kastade handboll? Var det här jag växte upp och höll på att bli vuxen?

Nu hade jag inte varit i Dalarna på flera år och kom hit som trebarnsmamma tillsammans med min dotter. Hon som bara hänger på och anpassar sig. Det kändes som om jag var barnledig. Inga tider att passa då barnen behövde äta eller sova. Som semester. Tillbaka till rötterna, men med en ny ryggsäck. Med nya erfarenheter och kunskaper. Med min dotter. Och såklart min fina vän.

Och vi träffade andra fina vänner. Som alla har sin historia från barndomens Dalarna. Nu fick vi nya minnen tillsammans. Minnen av små bebisfötter, Storgatan och sushi. Minnen av ingefärsöl, trägolv och förlossningshistorier. En dotter som lärde sig att vända sig till mage.

Vi fortsatte vår roadtrip till min fina bror och fick se hans hem för första gången. Hans dröm om att kunna finnas till utan att belasta vår miljö. Solpaneler, cirkusvagn och en fantastisk indisk gryta. En by där permakulturen växt sig stor, hemgjorda tunnbröd och hampakläder.

Vi avslutade roadtripen med en restaurangmiddag efter halva vägen. Kan knappast bli bättre.

Hem och sova i egen säng och sen packa om för att åka till min syster och träffa våra stora barn. Som vi inte sett sen i måndags. Många pussar och kramar kommer det att bli. Alldeles snart. När sommaren fortsätter.

6 kommentarer:

  1. Låter som en bra vecka.
    Hoppas allt är bra med dig och barnen.

    Gillar verkligen sättet din bror lever på.
    Underbart att det finns människor som går all in.
    Man får sig en tankeställare.

    Kram sofi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det verkligen! Konstigt att besöka något som varit så hemma, men nu bara är just ett besök... Kram Maja

      Radera
  2. Har din bror nån blogg? Verkar leva intressant. Vill läsa mer om den tillvaron

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sociala medier är inte riktigt hans grej... Men han kanske kan gästspela här nån gång! :-)

      Radera
  3. Så roligt att du varit hit och träffat vänner. När jag var till 1862 (var du dit?) kom vi att prata om dig.
    Nästan varje gång jag passerar Fågelvägen tänker jag på er!
    Bor din bror M:s cirkusvagn?
    Och så lilla Clara, så söt och så stor hon blivit!
    Ha det så gott Maja!
    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och vet du, vi åkte förbi ditt hus! Vi hade faktiskt tänkt stanna, men vi var redan så sena, tyvärr. Jag blev också lite osäker kring vilket som var ditt hus. Hade för mig att det var blått sist jag såg det i verkligheten... Och sedan var ögonblicket förbi. Vi var ute ur byn och fortsatte till min bror. Det är inte min systers vagn han har, om det var det du undrade. Hon sålde sin. Och han har köpt en egen. Har blivit stora fuktskador på tak och väggar då min pappa har varit där och hjälpt till med renovering av den. Tur de är händiga....
      Vi var aldrig till 1862 tyvärr. Fanns så mycket annat som tog upp vår lilla tid.
      Ha det gott, stor kram!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)