Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 7 juli 2015

Sju år sen

För sju år sen, den sjunde i sjunde, låg vi på förlossningen och jag kämpade och kämpade. Det var måndag och jag hade haft en jobbig latensfas hela helgen, med starka, täta värkar och så hade jag kräkts, vad jag minns, ganska mycket. Så att åtminstone få vara på förlossningen var ett framsteg och väldigt befriande efter att vi gått över fjorton dagar.

Så efter tolv timmar på förlossningen kom du äntligen. Vi såg direkt att du var en liten Anton. Så liten (men ändå sjukt stor, 4500 gram) och på riktigt. Du var en perfekt, levande bebis. Vi blev föräldrar. På riktigt. Jag hade väl aldrig kunnat tro att det skulle bli så häftigt och härligt. Men inte kunde jag heller ana vilken stor utmaning det var att vara mamma. Du var så fullkomligt utlämnad åt oss. Hur skulle vi ta hand om det sköraste vi sett? Gjorde vi rätt?

Idag fyller du sju år och vi älskar dig så obegränsat. Så innerligt. Du är en omtänksam kille, fylld av både humor och allvar. Du är en talang med bollar. Men också fåglar. Jag vet ingen annan sjuåring som kan så mycket om fåglar. Du är vetgirig och noggrann. Du kan bli arg på pappa för att han bara "lagt in kläderna i garderoben, utan att vika dem". Du är en fantastisk storebror. Men du kan också retas rätt bra ibland. Men jag känner mig lugn, för jag vet att du älskar dina syskon och alltid kommer att se efter dem. Du är en trygg klippa, social och med nära till skrattet.

Det är lätt att älska dig. Vår Anton. Som fyller sju år idag. Grattis, finaste du!

5 kommentarer:

  1. Men så fint du skriver om din älskade Anton! Jag blir så rörd....en stor kille nu när han är hela 7 år!

    Kramar /Cia

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)