Att ha klämt ut två barn börjar betala av sig

Äntligen börjar vi kunna dra lite nytta av att ha två barn. De börjar nämligen leka väldigt bra med varandra. Det är inte bara så att Fabian river och förstör Antons grejer, utan nu börjar de förstå det roliga i att vara två.

I morse tex. Då körde de bilrace i vardagsrummet medan jag gjorde iordning mig. Istället för att på varsitt håll kräva min uppmärksamhet.

Hittills tycker jag väl inte att vi tjänat särskilt mycket på att ha två barn relativt tätt. Det har mest varit bråk om leksaker och tjat om att vi föräldrar ska leka med dem.

Men nu börjar Anton uppfostra sin lillebror. Igår vid middagen. Anton har ätit två portioner spaghetti och köttfärssås. Han är sugen på en apelsin. Men regeln är att man måste vänta på sin brorsa. Och att man såklart måste äta upp om man ska få efterrätt. Så Anton kliver helt enkelt ner från sin stol, går fram till brorsan och lägger handen på hans arm. Sedan säger han med myndig stämma:
- Du vet att man måste äta upp innan man får efterrätt, eller hur? Det är inte så mycket kvar, det kan du äta upp!
- Ja, säger Fabian och slevar i sig det sista.
Mamma och pappa sitter stumma.
Anton går tillbaka till sin plats och säger att nu kan vi börja skala.

Som sagt. Äntligen får man lite nytta av dem.