Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 24 februari 2015

Ett sportlov utan gips

I torsdags tog Anton bort gipset från armen. (Om någon missat vår nära-döden-upplevelse så finns den här.)

Vi trodde, lite naivt, att vi skulle kunna åka och bada i helgen. Men spikarna i armen hade ju lämnat tre hål rakt in till benet, som ju först måste läka ihop. Så det är fortfarande bandage på, även om det läker fint för varje dag som går.

Men röra sig får han göra. Det är ju bara bra att stärka upp handleden igen. Och favoriten är innebandy, ute på vår framsida. För nu är snön borta. Alldeles grönt och brunt är det ute.

Fast det verkar som om hans bästa motspelare blivit sjuk igen. Suck och STÖN. Känns precis som om han är febrig. Och hostat och snorat har han gjort hela dagen. Kan det inte räcka med att jag inte fått tillbaka rösten än. Måste vi ha fler sjuklingar i familjen?

Vi har i alla fall varit på bibblan idag. En perfekt sportlovsaktivitet, tycker jag. Synd bara att jag inte orkar läsa mer än en bok innan rösten lägger av. Tur då att jag har en son som lärt sig läsa. Han kan hjälpa mig. Bara det att lillebror inte direkt tycker det är kul att höra storebrors stakande särskilt länge. Det gäller att ha lite tålamod, försöker jag säga. Men han förstår inte varför inte jag kan läsa. Som vanligt.

Men nej, nu är inte allt som vanligt. Jag behöver sova middag varje dag. Och ska bara jobba ett par fjuttiga veckor till. Sen kommer livet aldrig mer bli sig likt.

Men gipset är borta och Anton njuter av sitt första sportlov.

4 kommentarer:

  1. Anton är en riktig kämpe, både med armen och att hjälpa dig med läsandet. Hoppas hans motspelare blir frisk så att de får någon bandystund under lovet.

    Hoppas du också blir helt frisk, väldigt snart!
    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur var så var hans bästa kompis äntligen frisk och hemma på sportlov idag, så de kunde spela innebandy tillsammans, när brorsan fick vara inne och kurera sig. (Han stod vid fönstret och grät för att han inte fick vara med.)
      Ja, nu har jag ingen lust för att vara sjuk längre. Tack å kram!

      Radera
  2. Usch de där sjukdomarna som aldrig ger sig;( vi hade ett sådant år förra året och det var onekligen inge vidare. Men det är bara att ha tålamod för frisk det blir man om man bara ger sig tid.

    Så roligt med första sportlovet, det hade vi här förra veckan och det var verkligen härligt. Roligt det där med bokhyllor, jag kommer nog aldrig mer plocka ner mina vänner, jag älskar böcker och det står jag för;)

    En fantastiskt fin dag önskar jag er och jag hoppas ni snart känner er helt friska
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla ska väl gå igenom sjukdomsmaraton nån gång... Tråkigt att behöva ha det nära inpå förlossning bara. Och när man är mitt inne i det så känns det aldrig som om det ska ta slut. Men du har så rätt, det gör det ju såklart!
      Antagligen ska vi vänta med vår bokhylla tills bebisen sover i eget rum, eftersom sängen kommer stå på den platsen till att börja med. Men det känns skönt med en plan för den ytan sen.

      Ha det gott, hoppas ni slipper vabruari i år! Snart är det mars!! :-) Stor kram!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)