Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 18 januari 2013

Nej inte ger jag väl vårt barn godis. Som dessutom är lätt att sätta i halsen.

På kvällen har jag varit själv med Fabian. Och jag skulle väl inte kalla det att jag skämmer bort honom. Men jag vill ju ändå att han ska tycka jag är den bästa mamman i världen.

Visst visst, man behöver väl inte bjuda på pizza och godiskkubba för det. Men det kan ju underlätta.

Du kanske säger att han ändå skulle tycka att jag vore den bästa mamman, utan att jag skämmer bort honom lite. Och okej då. Men ibland måste man njuta lite extra. Han är ju bara såhär liten en stund till, och så vidare.



Och hur kul är det att laga middag åt mig och honom?

Nä, fick bli hämtpizza samtidigt som vi lämnade en kär vän hemma. Och nä, han brukar inte få godis, okej då. Men en klubba är väl inte så farligt. Det var dessutom inte jag som gav honom den. Det var pizzabagaren. Utan att fråga mig.

Sedan kunde Fabian inte släppa klubban.
- Min kubba den! Nej, boscha äta den nej!
- Javisst det är din klubba. Och nej den ska inte Anton äta upp. Han är ju hos mormor och morfar.
- Min kubba!

Detta är väl ändå inget som han kommer att komma ihåg? För barn brukar ju ha väldigt kort minne som vi alla vet. Jättekort.

- Min kubba.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)