Igår var jag på AW med några kollegor. Som jag förut bara träffat på just jobbet. De åt plockmat och jag kollade på. Nej, jag går inte på nån diet, men jag hade redan ätit.
Vi drack lite öl och pratade. Och skrattade. Väldigt roligt och trevligt var det. Är ju väldigt skoj att träffa sina kollegor mer privat. Man kan få lite roligare på jobbet då.
Jag tänkte ta antingen tio eller elva-bussen hem.
Fick bli elva. Jag tyckte lite synd om mig själv då. Man vill ju liksom inte gå när det är som roligast. Det är ju så skönt att få komma till stan ibland. Och vara bara Maja.
Men när bussen stannade vid min hållplats och jag gick grusvägen hem så kändes det bra. Riktigt bra. När jag öppnade dörren och kom in. In i röran. Alla barnskor på rad. Leksaker på golvet. Tyst i huset.
Jag gick in i barnens sovrum. Där sussade mina små killar så sött. Fabian som vanligt ihopkrupen med nappen i munnen. Och i sängen ovanför låg Anton, insnuttrad i sitt täcke.
Inne i sovrummet snarkade min man gott. Jag kröp ner bredvid honom och njöt. Njöt av att vara hemma. Det ställe där man kan vara trygg och ja, hemma.
Visst är det jättekul att gå ut ibland. Men allra skönast är det kanske att komma hem igen. Där det luktar hemma.
05.15 när Anton hade kissat i sängen och Fabian började skrika kändes det väl kanske inte lika mysigt. Det får jag väl erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)