Kanske det mest uttjatade ordspråket i min familj när jag var liten. När vi hade som mest skoj så sa alltid våra föräldrar att "det är ju en dag imorgon också". Och det gick liksom inte att förstå, hur det roliga som hände sent på kvällen på nåt sätt skulle kunna upplevas dagen efter. För det gjorde det ju aldrig. Kändes lika skoj.
Det är också det ordspråket som jag verkligen kan förstå nuförtiden. Och jag kan tänka mig att många andra vuxna också förstår det. Men frågan är om man kommer ihåg det, eller kanske ens bryr sig om det, sent på midsommarkvällen.
Jag är nöjd att jag kom ihåg det igår. Att jag blivit så klok. Eller ska jag säga tantig och torr? Nä, jag nöjer mig med klok. Ett litet glas bål och en starköl var allt i alkoholväg på hela dagen och kvällen. Så idag har varit mer som en vanlig lördag. Barnen ser ju sällan någon skillnad på vilken dag det är.
Förutom att vi, till min stora sorg, inte fick åka och träffa min systerdotter, eftersom de behövde åka till sjukhuset med henne. Förhoppningsvis är det inget allvarligt och jag väntat fortfarande på svar.
Istället blev det mer som en vanlig midsommardag, då vi gjorde som vi brukar: åkte ner till logen vi firade midsommar på. Hjälpte till med städning, köpte pizza och badade i deras pool. Som lite lön för städ-mödan. Helt okej ändå.
Men efter badandet var det någon annan som var trött. Han skulle bara sätta på sig en tröja, men kom liksom aldrig ut från sitt rum. En midsommarfest, med ungefär 30 vuxna och lika många barn, och sedan ungefär hundra hopp från poolkanten tar visst på krafterna.
Hoppas du också hade en fin midsommar! Har du lärt dig ordspråket?