Måste man ha planer för nyårsafton?

Idag har det varit en härlig dag! Anton sov hos mormor och morfar och min man jobbade. Då tog jag och Fabian sovmorgon till halv nio och började dagen med mys och kaffe i soffan.

Sedan hämtade vi upp bästa L och åkte till Mariebergsskogen, som är en stadspark med bl.a. fina lekplatser och djur i hagar. Vi tittade många gånger på "bockarna Bruse", som är Fabians favorit. 

Men det blev också god lunch och mycket lek. För första gången på länge så var det minusgrader och alldeles frostigt på marken. Solen sken och gav oss en massa härlig och efterlängtad D-vitamin. 

Och imorgon är det tydligen nyårsafton. Jag undrar om vi är de enda som nästan aldrig planerar något inför detta. Det räcker liksom med allt annat planerande inför jul. Vi blir lite övermätta på alla middagar och fester att det kan vara skönt att göra något spontant. Problemet är bara att det inte finns några att vara spontan med. För ALLA har ju planerat in nåt. 

Förutom en familj till. Vi brukar alltid ringa dem någon dag innan och styra upp nåt enkelt. Men i år så hade de tydligen andra planer. Så det blir nog bara vår lilla familj. Men vi är ju ändå fyra. Jag är inte ensam direkt. Det blir kanske lite ost och kex tillsammans med något glas vin när barnen lagt sig. Tolvslaget? Om vi orkar. (Med risk för att låta som en tant... Men har man småbarn så finns det roligare grejer än att somna sent och vakna tidigt.)

Jag ska i alla fall smälla ihop en lista över årets bästa och sämsta. (Det är ju trots allt årets sista dag imorgon.) Så håll utkik! Hoppas hursomhelst att du får en strålande nyårsafton med precis så mycket festligheter som du vill!

Lördagens lärdomar - strunta i mellandagsrean!

Nu är mellandagsrean i full gång. Och jag förstår inte hur så många kan spendera så mycket på så mycket onödigt. Vet du om att du alltid faller för frestelsen och handlar bara för att det finns en röd lapp så prova detta: Om du kan säga JA på dessa frågor så är det okej att köpa grejen:

1. Behöver du detta?

2. Hade du köpt detta även om det inte var rea? (Eller är det bara för att det är rea som du köper det...)

3. Är kvalitén tillräckligt bra? (Så att du inte köper billigt som går sönder direkt, dvs bara slit-och-släng.)

Ibland kan det ju vara bra att göra fynd som är billigare än de annars är. Men jag gillar inte grejen med så många människor på samma ställe som bara måste köpa grejer billigt. Och kanske sånt man inte ens behöver. Men det var ju så billigt...

I år igen har jag totalt struntat i att åka till stan och shoppa. Och det känns så skönt. För jag behöver ju faktiskt inget just nu. 

Eller har du kanske hittat ett fynd på rean som var värt lite trängsel och köande? I så fall grattis till dig! (Jag tar gärna emot lite tips på vad som är värt att fynda!)

Men för att inte bara få detta till ett gnälligt inlägg så tänkte jag visa några finfina bilder från vår julafton, som bästa fotografen Francisco har tagit. Tack! (Som även tagit kortet som finns på min header.)

Jag är så tacksam över att fått tillbringa julen med så många fina människor på ett så vackert ställe! Önskar dig en skön söndagskväll! (Ja, jag tror att det är söndag, men jag känner mig lite lätt dagvill... Dessa lärdomar hade lika gärna kunnat kommit i onsdags...)

Hur får man barn att förstå pengars värde?

Såhär i jultider så spenderas det enormt med pengar på barn. "Ja men det är väl klart att hen ska få den där leksaken också!" "Och bara den där!" "Tänk så glad hen skulle bli över den där julklappen!" Det verkar inte finnas någon hejd på hur mycket folk kan köpa, till framförallt barn, såhär vid jul.

Men kan barnen verkligen njuta av allt? Används allt? Och har vi råd med allt? Jag tycker att det är viktiga frågor att ställa sig. Okej, jag fattar att det redan är försent, alla har ju redan konsumerat. Men till nästa gång då. Blir barnen gladare i längden av allt detta?

Jag har ju redan skrivit att de andra barnen som vi firade jul med fick massor av julklappar. Och Anton är ju en ganska skarp kille (om du missat att han avslöjade tomten så läs här) och räknade snabbt ut hur många fler julklappar de andra fick, än honom och Fabian. Men jag kände mig väldigt glad över att han accepterade faktum och ändå njöt av sina presenter. Och att våra barn inte fick en massa onödigt. 

Av mina föräldrar så fick Fabian ett dockskåp, som de köpt på blocket. Och lite inredning till det, som vi haft när vi var små. Min pappa hade lagat skorstenen. Och Fabians Pippi-figurer får perfekt plats därinne. Helt utmärkt tycker jag. 

Anton fick en riddarborg som var desto dyrare. Men barnen jämför ju knappast presenter i kronor, utan bara i antal. 

Vi försöker dock få Anton att förstå pengars värde i andra sammanhang. Som tex att man måste vara rädd om saker, för om de går sönder så kostar det mycket pengar. Och då vill han gärna veta hur många Skylanders (leksaker som används i ett Playstation-spel, för den som undrar) som det är värt. 

Det är klart att det är svårt att få ett grepp om pengar när man bara är 5 1/2 år, men han är så vetgirig och vill hela tiden veta hur mycket pengarna räcker till. Han har börjat samla pantflaskor och frågar numera hur många glassar som han kan köpa på Kanarieöarna för de flaskor han har. 

Så idag, äntligen, åkte vi och pantade några flaskor. Han fick själv lägga i dem i automaten, ta emot kvittot och ge det till kassören. Hela 28 kronor fick han ihop och han var helt salig efteråt:

- Såhär mycket pengar har jag aldrig haft, mamma! Hur många glassar blir det här?

När vi kom hem så klämde han och brorsan andäktigt ner tjugan och kronorna i hans nya spargris. Sen sa han:

- Jag ska spara till en miljon i den här!

- Det blir nog svårt i den där, försökte jag säga. 

- Men till tusen kan jag väl spara? Har du tusen kronor, mamma?

- Ja, det har jag vännen.

- Oooj, vad mycket. 

Så att få honom att förstå värdet av pengar kan nog bli ganska svårt. Men han är en god bit på väg. Oftast får han ju det han behöver, när han behöver det, och behöver inte gå utan varma kläder när det är kallt. Några generationer tillbaks tycker nog att barn är bortskämda nuförtiden. Och det kanske de är. Vi kanske har det bättre ställt än våra far- och morföräldrar. Både på gott och ont. Är det kanske bättre med veckopeng så att barnen får lära sig att grejer kostar, än att man alltid kan ge dem vad de behöver? Vad tycker du? Kör ni med veckopeng?

- Det dåligaste på julafton var att du sa att du inte var tomten fast jag vet att det var du!

Här gör man allt man kan: tomtekläder, glasögon, handskar, förställer röst och gång. Ändå såg min fem-åring att det var nåt skumt med tomten! 

- Jag vet att du var tomten, mamma! Jag såg att du hade låtsas-skägg, tomtekläder, morfars glasögon och så såg jag din gröna tröja. 

Det är inget lätt jobb att vara tomte, inte! 

Annars var det ett väldigt lyckat julfirande med riktigt god julmat (mer än hälften av maten var vegetarisk!!), mysig miljö, mycket trevligt sällskap och det viktigaste: barnen hade det roligt! Anton lekte konstant med en ett år yngre tjej. Och Fabian lekte som vanligt för sig själv. 

Många fina julklappar fick barnen. Anton tyckte det var fusk att de andra två tjejerna fick mycket fler julklappar (nästan så att det svämmade över och blev för mycket för dem), men sen kom han på att ingen annan fick en riddarborg (som till och med var högre än brorsan). Dagen efter fick han dessutom en lego-riddarborg av farmor och farfar. Fabian fick ett fint dockskåp och en tågbana i duplo. 

Vi vuxna bytte inga julklappar och det var väldigt skönt, tycker jag. Vi fick istället umgås. Inte några fel alls. 

(Jag fick dock en julklapp från min man, ett par läckra vinterstövlar, som jag inte vill vara utan... Kan vara så att han blev tipsad om dem.)

Så nu försöker vi få plats med allt här hemma. Min man satte sig direkt och började skissa på planer på utbyggnad av huset, nu när barnen fick så stora leksaker. Och så tror jag nog att han är lite bebissugen, trots allt. Det tar sig.

Hoppas du också haft en härlig och fin jul, som blev som du önskade!

Under lakanet döljer sig ett tidsfördriv

Efter två timmars monterande är den äntligen färdig. Gissa vad som finns under lakanet.

Jo, det här:

Anton kommer bli överlycklig! Antagligen lillebror också! Och vi hoppas få sova imorgon, för nu är vi trötta... 

Att få fira jul på sitt eget vis

Att få fira jul tillsammans med barn är fantastiskt! Den genuina nyfikenheten och glädjen, som bara ett barn kan ha, är underbar att få dela. Jag är så tacksam för att hela familjen nu verkar må bra. Och jag är tacksam över att få dela julafton med så många härliga människor. I år firar vi inte jul hemma, som varit en tradition i säkert sex år, utan i år tillbringar vi julafton på en herrgård. Tyvärr utan svärföräldrarna, svägerskan och barnens kusin. Det känns tråkigt!

(Så här såg det ut förra året!)

I år kommer det att bli en blandning mellan vegetariskt julbord och en hel del klassiska rätter. Det kommer bli långdans och julsång. Tomte och tända ljus. Mycket samtal och skratt. Många vuxna och barn på samma ställe. Får alla hålla sig friska så kan det bli hur mysigt som helst. Bara julklappar till barnen. Vi andra delar bara med oss av upplevelser och historier till varandra. Och många varma kramar. 

Jag önskar alla där ute en riktigt fin och varm jul! Att du får tillbringa julen på det sättet som just du vill. Det finns ju inget bättre eller sämre, rätt eller fel. Men det finns en känsla av vad som är bra just för dig. Och så hoppas jag du får fira in julen 2013! 

God jul-kramar från Maja!

Lördagens lärdomar - man ska aldrig ropa hej!

Flera gånger den här veckan har jag sagt att:

- Ja nu är vi äntligen friska hela familjen, så nu har vi väl gjort vårt och får vara friska över jul! 

Det har känts lite som att vi haft större chans att vara frisk över jul (att vi redan varit tillräckligt sjuka), än alla andra, som varit helt friska. 

Men jag vet ju så väl hur det där brukar sluta, så jag fattar inte att jag fortsätter. Precis, det slutar tvärtom. 

Det gick magsjuka på dagis sista veckan, som vi hoppats klara oss ifrån. Men igår var det Antons tur med diarré, ont i magen och feber. Stackaren. 

Det har varit två dagar av kontraster. Titta här:

I fredags, mysig stund i skogen 

mot kontrasten julfest (med mannens företag, bowling, julbord, grym Queens-konsert, dans på uteställe).

Och igår en uppspelt Fabian när vi äntligen klädde granen

vs en hängig Anton, som inte alls ville göra någonting.

Den enda fördelen med att Anton inte ville vara med och klä granen var att jag i princip fick klä granen som jag själv ville. Dvs jag struntade i ungefär hälften av pyntet som vi hade förra året. Lite mer lagom då, tycker jag. Visst Fabian var med, men han var väl kanske inte jättesnabb. 

Gårdagens bästa var hursomhelst när min man sa:

- Det spelar ingen roll om vi måste vara hemma på julafton, huvudsaken är att jag får vara med dig och barnen.  

Och det är ju helt sant. Det planerade julfirandet är ju inte livsviktigt, även om jag verkligen sett fram emot det. Finns det risk att vi smittar andra så får vi hålla oss hemma. Men då är vi åtminstone tillsammans. 

(Anton är mycket bättre idag. Hungrig och törstig. Det gläder mitt mammahjärta.)

- Åååååh så fint! Är det en tomte? - Nej, en julgran!

Idag när jag hämtade barnen så skulle förutom ALLA kläder, även barnens julpyssel med hem. Och det var inte lite grejer. Väl hemma tömde de lyckliga ut allt på hallgolvet. 

 

Några grejer var riktigt fina, faktiskt. Anton hade bl.a. gjort en ljuslykta, som han var väldigt stolt över. 

Men vissa saker kanske hade lite mer att önska. 

Eller får man säga så om sina barns pyssel? När de målat några streck på ett papper och kommer rusande med det och överlämnar det andäktigt som den finaste present. Och visst, de första gångerna är det väl fint. Jag har sparat några av Antons första teckningar i en pärm. Och de andra föräldrarna på dagis bara skrattade när jag berättade att jag sparade det. Jag fattade ingenting. Tills nu. När man fått sjuttioelva papper som verkar föreställa en vandrande pinne på en rishög. (Om man har väldigt bra fantasi.) Men som tydligen föreställer Spiderman. (- Det ser du väl!)

Fast julpysslet i år var i alla fall bättre än förra året. Såklart. De har ju blivit ett år äldre. Jag är ändå väldigt glad över att de gillar att pyssla och tänker inte på något sätt förminska deras lyckliga känsla. Även fast allt kanske inte får plats i granen.

Imorgon ska vi dammsuga. Det är det enda "duktiga" vi ska göra. Utöver det så blir det mys i soffan, lång frukost, promenad till skogen och pick-nick, pyssel och kanske bakning. Men inga större utsvävningar. Jullovet ska börja lite lugnt! Och ja, så kanske vi måste röja lite grejer i hallen. Om vi ska kunna ta oss ut i skogen...

Avslappnat pyssel med vänner och skrikande barn

Idag har jag besök av tre tjejer för den traditionsenliga pysselkvällen. Vi ses ungefär en gång var sjätte vecka för att pyssla. Men det blir även en massa god mat och en hel del roligt snack, förutom själva pysslandet. Det bästa med det hela är nästan att få komma iväg en stund och bli bjuden på god mat. Förutom de gånger som man själv ska bjuda de andra, förstås. Då blir det lite mer av att stressa hem från jobbet, plocka undan den värst oredan, laga mat (med barnen hängandes i byxbenen), äta mat med ett barn skrikandes att han inte vill äta och det andra barnet som springer rätt in i kökslådan. 

Men visst. Det är trevligt det med. Inte riktigt lika avslappnande som när man blir bortbjuden bara. 

Imorgon är sista arbetsdagen innan 2,5 veckors jullov. Tjoho!

Lördagens lärdomar - att börja dagen med yoga gör underverk

Först vill jag börja med att tacka alla som kommenterat mina inlägg för att peppa mig att skänka lite pengar till Musikhjälpen! Alla små bidrag gör stor nytta tillsammans! Eftersom vi lever ett så förhållandevis rikt liv här i Sverige så tycker jag det känns bra att kunna bidra! Bidra med det som för mig kanske skulle vara ett par luncher på stan. Eller en taxifärd hem från stan. Eller en extra leksak till barnen. För det tycker jag faktiskt att jag kan avvara. 

Även fast det bara blev ett par hundringar den här gången så har det gett mig energi till att hitta på nåt ännu bättre inför nästa år. Vi får se vad det blir!

(Bild från Sverigesradio.se)

Den här helgen kommer gå till historien som en av årets bästa! Starten var så perfekt att jag måste försöka beskriva den här:

Jag och bästa L gick upp klockan 5.50. Självvalt. Åkte till Yogainstitutet för att utöva två och en halv timme Sadhana. Det innebär yoga, gongbad, meditation, mantrasånger och själaarbete. Den känslan efteråt är ovärderlig. Svår att beskriva. Men antagligen den bästa starten på dagen. Ett lugn som sprider sig i kroppen och gör att helgen bara kan bli fantastisk! 

Senare åkte jag tillsammans med min man, yngste sonen och bästa L till mina föräldrar, där äldste sonen och min syster redan var. Där stod lyxlunch uppdukad. Sedan badade vi bastu och masserade varandra. Nybakat bröd. Hem och pyssla lite, som jag visade bilder på igår. 

Det är inte färdigt än, men sådär framåt påsk kanske... (Ska bli en stor boll som kallas kusudama.)

Sedan åt vi en god middag, drack en god ale och såg på film. Vi var väldigt trötta eftersom vi gått upp så tidigt och stupade i säng halv elva. Och vaknade halv nio. Va? Hur kunde det här gå till? Visst, Anton hade sovit kvar ytterligare en natt hos mormor och morfar. Men Fabian då, vad sysslade han med? Sov, tydligen. Sån fantastisk känsla med ordentlig sovmorgon! 

Söndagen blev också väldigt härlig. Bara ett barn, som dessutom är på ett strålande humör mest alltid. Bästa L som sällskap. Promenad till skogen, pyssel, adventsfika i vårt uterum när mina föräldrar och min syster kom tillbaka med Anton på eftermiddagen. 

Barnen började bråka ganska snabbt efter att de träffats igen och lugnet försvann litegrann. Men bara utvändigt. För inne i mig finns fortfarande lugnet, från gårdagens tidiga yoga. Det lugnet och tryggheten ska jag behålla i mitt sinne hela den här sista veckan på jobbet innan vi tar jullov. Kärlek till er alla!