Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

lördag 26 juli 2014

Lördagens lärdomar - därför gifter jag mig inte för Guds skull

Den här lärdomen kommer från förra lördagen, då vi var på ett kyrkobröllop. Det första i mitt liv.

Jag gillar kyrkor. De är liksom fina att titta på och känns stämningsfulla på något sätt. Jag förknippar kyrkor väldigt mycket med skolavslutningar när jag var liten och det är en härlig känsla. Något traditionsenligt och heligt.

Men när prästen stiger fram. Och berättar att man gör detta inför och FÖR Gud. Ja, då känns det bara för mycket. För framkrystat. Åtminstone för mig. 

Som inte tror att Gud skapade världen. 
Som inte tror att Han sitter där uppe i himlen och beslutar kring vad som är rätt och fel. 
Som inte tror på något som står i Bibeln. 
Som inte tror att de tio budorden stämmer för fem öre. 

Måste man verkligen göra det för att gifta sig i en kyrka? Kanske inte. Antagligen inte. Men vad är annars meningen med att göra det? För traditionens skull?

Nej. Jag tror på karma, att man tjänar på att vara omtänksam. Jag tror på ödet, att det finns en mening med det mesta. Jag tror på kärleken, att kärlek får en att må bra och kan göra en till en bättre människa.

Att lova Gud att leva med någon, istället för att bara lova sin blivande make/maka, känns lite konstigt tycker jag. Det är väl för kärleks skull som man gifter sig. Inte för Guds skull? Är det bara jag som överreagerar eller är det nån mer som varit på någon kyrklig tillställning och tyckt att det varit aningen för mycket snack om Honom?

(Jag vill bara tillägga att bröllopet i lördags var väldigt fint och att de som gifte sig självklart får välja helt själva hur och var de vill gifta sig. Jag lyfter bara tanken. Med risk för att aldrig mer bli bjuden på något kyrkobröllop.)

8 kommentarer:

  1. Att man väljer kyrklig vigsel, barndop, begravning så kan man inte välja bort Gud tycks vi vara överens om. Men alla som ändå väljer den kyrkliga varianten är inte troende, och det görs inget förhör innan. Många väljer kyrkan för att det känns tryggt på något vis.

    Sen kan jag väl känna att du är lite drastisk i din beskrivelse av vad kristen tro är. Men det är din upplevelse, kanske inte allas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du kommenterar här hos mig, vad roligt med fler synvinklar på den kristna tron och kyrkan! Självklart tänker inte alla som mig, det är ju delvis därför det är intressant att skriva om det. Jag förstår inte riktigt vad du menar med drastisk. Kanske är det det som jag förknippar med kristen tro, dvs det där med Bibeln och budorden. Eftersom jag inte går i kyrkan så får jag inte många fler vinklingar än de jag skaffar mig själv. Men jag tycker det känns konstigt att så många gifter sig i kyrkan trots att de inte är särskilt kristna. Men det kan säkert bero på tryggheten också, som du skriver.
      Hoppas du har en fin sommar!

      Radera
  2. Jag håller med dig för fullt. Jag gillar kyrkor (som historiska monument) jag respekterar de som är troende inom den svenska kyrkan. Men jag väljer att inte gifta mig eller döpa mina barn i den Svenska kyrkan eftersom varken jag eller min man är troende. Om vi hade gjort det så hade det känts som om vi skymfat deras Gud. Att gifta sig för traditions skull i en kyrka anser jag vara fel, att gifta sig i en kyrka för att man är troende och vill inför gud avlägga sina löften har mitt fulla stöd. Det jag dock irriterar mig på är det som vill gifta sig i kyrkan men som gärna vill att prästen ska undvika att nämna Gud, och helst inte vill ha några psalmer alls sådan kan irritera mig rejält. Gift er gärna i kyrkan döp gärna era barn i kyrkan men våga stå för det och skyll inte på traditionen.

    Bra inlägg och du fick igång mig rejält där, tack;)

    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annie! Jag tror det är ganska vanligt att man gifter sig i en kyrka "bara för att man ska det", utan att kanske tänka på varför egentligen. Men jag håller med om att det skulle kunna kännas falskt om man lovar Gud att man ska hålla ihop hela livet när man inte ens tror på Gud. Hur kan man då lova något sådant? Det löftet är kanske inte värt så mycket då. Tycker man däremot att det känns okej att avge dessa löften inför Gud så är det ju helt okej!
      Tack för att du läser och kommenterar här inne! Det gör mig så glad! Snart ska jg hinna läsa ikapp hos dig också... :)
      Ha det fint, kram Maja!

      Radera
  3. Intressant! Jag tänker ungefär som du. Jag är verkligen fascinerad av kyrkan som rum och av historien men känner mig mer andlig än religiös. Olle Carlsson är präst och har skrivit en bok som heter Kristendom för ateister, den är fantastiskt bra, kanske skulle du gilla den? Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, den boken får jag spana efter!
      Kram Maja

      Radera
  4. Menade nog mest att du ger kristen tro en alltför enkel och drastisk och fyrkantig beskrivning.

    Svaren på dina beskrivningar är inte lika enkla. Men det tar för stort utrymme att förklara detta med Bibelsyn, var Gud finns, etiken mm. Men är du road/intresserad kan du botanisera i min blogg och finna en del inlägg om sådant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får kika in där så kanske jag lär mig något nytt. Antagligen gör jag det. Kanske får någon ny synvinkel. Men antagligen ingen ny tro. Men fler dimensioner och synsätt berikar ens liv, tycker jag!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)