Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 20 mars 2014

Dagens lärdomar - spring för tusan inte på tom mage (och en massa kaffe)

Tänkte vara duktig och använda min friskvårdstimme till en joggingrunda innan jag gick hem idag. Och nu sitter jag här med magknip, lätt yr och med matta ben.

Okej, så här gick det till. Började optimistiskt med ganska snabb fart längs älven. Kanske jag skulle springa förbi det nybyggda området, medan jag ändå var nära. Och när jag ändå är här kan jag ta rundan över gamla flygplatsen så att jag kommer in på elljusspåret. Åh vad skönt det var i skogen idag. Tills energin tog slut. Sådär bara. Slut. Finns inte mer. 

Försökte hämta andan. Men det kändes som om jag hellre ville svimma. Ni vet när man är så låg på blodsocker att allt som hjälper är fem snickers. Försökte fundera ut lämpliga lösningar på det lilla dilemmat att jag sprungit 40 minuter bort från mitt jobb och inte orkade ta mig tillbaka. Skulle jag gå in på dagiset där bredvid och be om lite frukt? Skulle jag ringa min man? (Jo för telefonen var med!) Skulle jag försöka hoppa på en buss tillbaka, det går väl att betala med sms-biljett?

När jag nästan kom ifatt en man med hund så stannade jag och stretchade. Ville ju inte verka oproffsig eller så. Med en ganska lugn gång så kom orken tillbaka lite. Men det började bli kallt. 

Nåväl, jag ska inte trötta ut dig med mer. Jag kom tillslut tillbaka till jobbet. Tryckte in en banan, ett äpple och en godisklubba (det sistnämnda hittade jag också i min handväska) under loppet av fem sekunder. Tog en varm dusch. Och gjorde sen det alla gör när blodsockret fortfarande sitter i fotknölarna. Handlade okristligt mycket godis. Och vräkte i mig alldeles för mycket. Med alldeles för mycket så menar jag verkligen det. Min mage sa inte direkt Tack Maja, det där satt fint! När jag hämtat barnen fick det bli ett toabesök. Så att jag lyckades bränna sojafärssåsen på spisen under tiden.

Och efter att nu ha ätit maten (visst lite halvbränd, men det känner man ju inte om man mosar in maten snabbt som tusan) så känner jag mig totalt matt i kroppen. 

Stressade för att hinna hämta barnen i tid på dagis, efter min något långa friskvårdstimme. Stressade för att laga maten snabbt. Stressade när jag åt den. 

Jo, men den där springturen var allt givande... Får kanske vända lite tidigare nästa gång. Eller ladda med mer än sushi till lunch. Dagens lärdomar. 

2 kommentarer:

  1. Men du... Vilken lärdom, tror vi alla råkat ut för den då och då;) Frågan är bara om man verkligen lär sig eller om misstaget görs om när tillräcklig tid passerat och minnet sviker en;)

    Tack för dina tankar om skåpet, ja det är ingen lätt nöt att knäcka men det är något som stör mig med skåpet och det är att det käkar ljus. Massvis av dagsljus kökar det upp och jag är sååå beroende av ljuset så jag gillar inte att skåpet sniker till sig en massa. SÅ målat kommer det nog att bli, frågan är bara när;)
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa saker lär man sig bara inte... ;)
      Så det blir målat ändå! Det låter ju som om du har en bra anledning till det och okej då, då köper jag väl förklaringen och beslutet! :)
      Hoppas du haft en fin helg, kram!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)