En helg utan brorsan

Att det kan vara sån skillnad på ett och två barn. Och nej, den här gången ska jag inte tjata om hur olika mina barn är, speciellt när det gäller sovning. Den här gången menar jag skillnaden på att ha ett barn hemma, mot att ha två barn hemma.

Anton har varit hos mormor och morfar sedan igår. Och ska stanna där till imorgon. Min man har varit ute på vår snart färdiga veranda och snickrat. Och jag och minstingen har hängt hela dagen. Helt underbart.


Att få så mycket egentid med honom händer inte jätteofta. Och jag tror att båda barnen mår bra av det. Anton ville inte komma hem idag:
-Nej, inte hem till Fabian och mamma! 
Så då fick han såklart (tyckte mormor och morfar) stanna kvar en natt till. Han har ju blivit en ganska stor kille nu. Och kan följa med dem och titta på kyl och frys utan att riva affären. Så han är inte så krånglig. Men när brorsan är med. Då trissar de upp varandra. De leker bra ihop, busar mycket. Men bråkar också. 

Och för mig gör det ju också stor skillnad. Till frukost var det lugnt och skönt. Ingen som ställde 100 frågor.

Jag och Fabian har lekt ute i regnet. Målat. Gosat. Lagat mat tillsammans. Jag kunde sitta 1,5 timme och sticka medan han lekte med bilar på golvet bredvid. Sånt händer liksom inte om storebrorsan är med.

Och så fick han HELA badkaret för sig själv. Himmelriket.

(Och så hann jag blogga lite...)

Tack mormor och morfar!