Sådan förälder tänkte jag bli men sådan blev jag

Innan jag fick barn tänkte jag bli en förälder som:

• inte har TVn som barnvakt
• inte låter barnet se för mycket på TV, en kvart per dag är mer än nog
• inte köper för mycket leksaker till barnen
• inte mutar barnen med godis
• är konsekvent och aldrig låter gnäll löna sig för barnet
• ska kunna behålla mina egna intressen någorlunda
• inte ger barnen godis eller sötsaker i tidig ålder
• aldrig låter barnen vinna en klädkamp, dvs. jag kan väl bestämma vad de ska sätta på sig, jag förstår inte dem som säger att barnet vägrade klä på sig overall, det är väl bara att bestämma
• inte låter barnen bestämma hur dagen ska se ut
• inte låter barnet härja/gråta/skrika/prata högt/röja för mycket på tåg/buss/flyg
• låter barnen lära sig av sina misstag, det är väl bättre om man berättar hur den ska göra innan felet begås

Oj, oj, oj. Det gick nog käpprätt åt skogen det där.
Nu är jag nog en förälder som:

• låter barnen se på TV så att jag kan få sova lite extra (har man sovit riktigt dåligt så finns det inget man vill hellre än att få sova bara liiiite till)
• gärna kan köpa saker till mina barn, bara för att de ska vara snälla när vi är ute och handlar. Det kan vara ett russinpaket som de får tugga på när vi handlar. Eller så säger jag att de får en glass när vi är klara om de är duktiga. (muta kallas det visst)
• ger minsta barnet lite tårta om de andra får det. (Oj, vad mycket lättare det var att hålla på "inget-socker-regeln" för det första barnet. Då behövde det aldrig bli någon diskussion.)
• kanske kan köpa en leksak bara för att barnet ber om det. (Det är ju så roligt att se hur glada de kan bli när de får det. Usch, det låter hemskt, men så kan det faktiskt vara. Men ibland tänker jag till, "de behöver kanske inte det här just nu", men ibland gör jag det inte.) 
• ser till att mina barn är nöjda i första hand. De går alltid först. Vet jag att de sover middag bäst hemma så ser jag till att vara hemma när de ska sova. Jag ser till att det alltid finns tillgång till mat och fika när jag vet att de brukar vara hungriga. Lite av en "bull-mamma" är jag nog. Ibland går det ju att vara flexibel och improvisera fram en fika. Jag har nog blivit bättre på det på senare tid. Men jag kanske är lite fööör omtänksam ibland. Mina egna intressen har nu krympt rejält. Men därför njuter också extra mycket när jag får lite tid för mig själv.
• inte vill ta en onödig kamp med barnen. (Dvs om jag vet att det brukar bli strul när vi ska välja kläder så försöker jag gå runt detta, genom att tex helt låta sonen välja kläder, eller helt sonika lägga fram kläder till barnen i förväg. Jag har hört om föräldrar som låter sina barn åka i pyjamas till dagis, bara för att de vägrar ta av sig den. Och ja, så skulle jag lätt kunna göra om det behövs.)
• försöker få barnen nöjda på tåg och flyg. Men det är inte alltid lätt. Ibland låter de mycket, ibland vill de inte sitta stilla. Ibland blir man skogstokig. Men alltid kommer man ju fram tillslut. (Ja, det kan väl vara lite jobbigt för medresenärerna, men vad ska man göra? De kommer man ju inte träffa igen.)
• kan låta mina barn själva lära sig av sina misstag:

Fabian kan inte låta Svens fina svans vara.
Tillslut ger Sven upp och säger ifrån, antingen med klorna eller med munnen.
Inte alltför hårt. Men det blir rivmärken. Förhoppningsvis lär sig Fabian någon gång. 

Att det som kan låta så lätt kan visa sig vara så svårt. Det är ett mysterium.