Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

onsdag 11 januari 2012

Från helvete till, inte himmel, men dock uppe i luften igen

Vilken dret-morgon det var idag. Fabian var gnälligare än gnälligast. Inget var bra. Ville bara hänga i mina byxben hela tiden och helst bli buren. Han väger över tio kilo och efter ett tag blir det ganska tungt att gå och bära på.
Och Anton är inne i en period då han alltid frågar: -Varför!?  Efter allt man säger. Och egentligen ska man ju försöka förklara varför. Det är ju viktigt att inte släcka barns nyfikenhet och lust att lära. Men det är inte alltid man orkar. Tyvärr. Tänk dig själv att du alltid måste svara på följdfrågan varför. Vad man än säger. Inte så kul alltid, kanske? Speciellt inte när en annan son gråter och gnäller och skriker och man själv försöker laga frukost.

Uuuuuuh! Orkar inte, vill jag skrika!

Men sedan blev dagen lite bättre när det äntligen var dags för brunch med härliga tjejerna igen. Vi har haft juluppehåll, ett långt sådant på fyra veckor. Men nu var det äntligen dags för avslappnad stämning, tjejsnack och såklart, icke att förglömma, god mat! Mycket god mat!

Smarrig efterrätt som Karin bjöd på idag! Och gott kaffe såklart!
Så här såg vårt julbord ut, som vi avnjöt 14 december. 

Vi är fem tjejer/mammor/brudar/människor som äter brunch varje vecka. Det har vi gjort hela hösten. Och bara för att två av oss har börjat jobba nu så går det ju inte att sluta med detta. Kanske att det bara blir varannan vecka, men vi måste i alla fall ses.

För det är viktigt! För mig ger det positiv energi, styrka i min mammaroll, men samtidigt att kanske få slippa vara i min mammaroll för en stund, ork att fortsätta vara mamma. Ja, alla borde få ha något slags nätverk där man kan få prata om ALLT. Vara sig själv. Och få njuta av mat och mycket choklad!

Om det så är en mamma-grupp. Eller några grannar. Eller vänner. Jag tror alla behöver få lufta sina tankar när man är förälder. För det är inte alltid helt lätt. Idag hade jag en tung dag. Och då får det vara så. För alla har vi sådana dagar. Det är skönt med några som förstår och har varit där själva.

2 kommentarer:

  1. Men Anton är ju för gooood. Och Fabian.
    Imorgon blir det BlixenMcQueen-tårtbeställning!
    Du skriver jättebra!

    SvaraRadera
  2. alskade syster.. jag tror som du; vanner o bekanta, manniskor att tala med, vara med ar livets dynamik och sjalsliga medicin. Stort blir smatt, litet blir stort, sorg kan omvandlas till fridfullhet och gladje delas och vaxa.
    varm kram
    moa

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)