Simskola eller inte?

I Karlstad är alla barn som fyllt sex år garanterade en plats på simskolan. Vi tyckte det var synd att inte Anton kunde börja på ute-simskola i år, för han är så himla framåt i vattnet. Men så hörde vi från några grannar att även femåringar fick gå, i mån av plats. Så igår ringde jag simskolan och frågade. Och jo, vi kunde komma till badplatsen och så fick vi säkert en plats. 

Det hör till historien att det just igår förmiddag blåste halv storm på sjön och var mulet och kallt. Men det stoppar ju inte vår Anton, sa jag. Han är väldigt duktig i vattnet. Kan redan simtagen och vågar utan problem doppa huvudet och hoppa från kanten. Lagom kaxig förälder, alltså. 

Ja, men då ska han nog börja om en halvtimme, sa simlärarna. Nu är det bara badlek. Det är ganska stor grupp, men det går bra. 

Javisst, det blir ju bra, ni ska se vilken fisk han är i vattnet. Typ. 

Jaha. Man tackar. Anton ville knappt gå i. Vägrade doppa axlarna och huvudet, när de sa till barnen att göra det. Stod och huttrade vid kanten. När de började försöka med bentagen så gick han upp. 

Och jag klandrar honom inte alls. Själv hade jag verkligen inte doppat mig där utan hot om våld. 

Men jag kände mig aningen som en dum och överdriven förälder. Mitt barn är bäst, liksom. 

Men den som sett Anton i vattnet vet att han är som en orädd liten fisk. Annars. När det inte är alltför uppstyrt och kallt. 

Det var mysigare att bada hemma i trädgården istället. Tryggare. Varmare. 

Och i morse ville han inte åka till simskolan. Som det var planerat. 

- Jag vill börja på simskola när jag är sex år, mamma!

Så då blev det annan badstrand istället. Och lika bra blev ju det, såklart. 

För det måste ju ske på hans villkor. Inget tvång. Då kan ju den roliga leken vändas till jobbigt måste. Och det är nog det sämsta man kan göra. (Även om jag i min tysthet tyckte han kunde gå nu när jag trugat mig till en plats, haha.)

Lösningar vid kaos

Aaaahh!!! Vissa dagar! Som idag. Börjar bra. Men urartar. På nåt konstigt sätt. Inte äta gröt. Springa omkring. Härja. Kasta saker. 

När båda barnen gaddar ihop sig så är det mig övermäktigt. 

Jag löser sådana kriser genom att sätta mig ner, dricka (ytterligare) en kopp kaffe, ta en snus (jajjemän) och andas lite. 

Det är inte många morgnar som börjar så på semestern. Den första för i år tror jag. Men så är det också den första morgonen som jag är själv med barnen. Deras pappa jobbar den här veckan och nästa (och igår var ju min syster här). Så det finns nog viss risk för fler sådana stunder kommande veckan. 

Bit ihop och kom igen nu, Maja. 

Maxat barnkalas, skulle det vara något fel?

Det kan vara så att jag varit lite negativt inställd till kalas i ett tidigare inlägg. Och jaha. Nu är jag på gränsen igen. Till att vara lika god kålsupare. (Kolsupare?) För som jag skrivit om förut så hade jag tankar om vilken förälder jag tänkte bli, men där man kan säga att det sket sig. Big time. 

Och det gäller alltså även ang kalas. Det här med att det inte behöver vara avancerat kalas. För att barnen ändå inte märker. 

Tre pirater välkomnade barnen till Antons kalas igår. 

Men självklart inte för att vi ville vara märkvärdiga, eller bättre än någon annan. Utan bara för att vi visste att det var det bästa vi kunde göra för Anton. 

Inte-nudda-marken-bana, Hulken-tårta, ansiktsmålning, skattjakt med pirater, fiskdamm, godispåsar och massor av lek. 

Anton älskade det. Vi vuxna också! 

Så himla roligt att få leka lite med barnen. Vi hade förberett det mesta dagen innan så att vi skulle kunna vara med och leka så mycket som det gick. Min syster var ovärderlig hjälp/lektant/pirat. 

En väninna undrade vad hon nu skulle göra på sin sons fyra-års kalas. Och då kände jag mig lite dum. Det var liksom inte meningen att sätta ribban. Det var ju verkligen sånt som jag ogillade förut. 

Men som sagt. Jag blev inte riktigt som jag tänkt mig. Och vad gör man inte för den man älskar? Man skulle ju kunna göra hur mycket som helst. 

Men det betyder ju inte att det är rätt. 

Och framförallt inte för alla barn. Bara för att Anton har galna föräldrar. (Som dock är totalt slut idag!!) Man får väl passa på medan de uppskattar sånt. Om några år är det nog kört. 

Hej, jag fyller 17 och min morsa springer omkring som värsta spindelmannen. Hjälp mig härifrån!

En hyllning till Anton

Anton. Vår älskade Anton fyller fem år imorgon. Fem. Det känns stort. Alltså som om han blivit gammal. Och jag är alltså inte fortfarande 25. Hmm.

Anton, som älskar att busa, spela boll, klä ut sig, pyssla, baka, leka, bygga lego, hjälpa till, måla. Som älskar sin lillebror. Och många andra i sin omgivning. 

Anton, som är omtänksam, sprallig, smart, social, vetgirig (oh yes), kärleksfull. Som älskar att upptäcka och lära sig. Och frågar gärna "varför" när han inte förstår. 

Anton, som låg i min mage fjorton dagar mer än beräknat. Tog en evighet att föda ut. Men som helt klart var värd allt slit. Som aldrig tagit nappen, men gärna suger på sin snuttefilt (men som han ska sluta med nu när han fyller fem). 

Anton, som (oftast) sovit hela natten, ända sen han var ett halvår. Som är sin lillbrorsas idol och gud. Och som vi älskar så mycket, så att det ibland känns som om hjärtat ska brista. 

Imorgon blir han fem år. Grattis!

Fest, krokodiler och bad

Igår firade vi Anton, som fyller fem imorgon, med våra familjer. Uterummet kläddes i ballonger och serpentiner och så grillades spett i olika former. 

Imorgon kommer kompisarna på fem-årskalas! Det blir grejer det. Anton har pratat om det väldigt länge. Vilka han ska bjuda, vad de ska göra och äta. Han fick bjuda vilka han ville och det blev 20 (!) personer. Alla kommer tyvärr inte eftersom det är mitt i semestern. Men det blir nog ungar så det räcker. 

Min syster stannar kvar och ska vara utklädd till pirat imorgon på kalaset. Så idag passade vi på att njuta av Väner-skärgården. 

Den här krokodilen fick Anton i förskott idag, så att han skulle kunna ta med den på badutflykten. 

 

Ikväll njuts rosé och så bakas mer tårta.  

- Men jag vill ha mat, mamma!

- Nej, du får ingen mat nu, Fabian! Vi har sagt till dig flera gånger att du inte får gå från bordet mitt i maten. 

- Men jag vill ha mat!

- Men vi varnade dig flera gånger. Eftersom du sprang iväg och fjantade så vet du att du inte får någon mat. Jag har redan tagit undan din tallrik. 

Det känns tufft och taskigt. Men om man inte håller sig till sina "hot" så lär de sig ju inte. Går du från bordet mitt i maten så har du ätit färdigt. Punkt. Att vara konsekvent ska tydligen vara viktigt i barnuppfostran. Men oj så svårt. 

Den här gången bet det. Rejält. 

Men vad jag vet så har inget barn i Sverige dött av svält än. Och lär inte göra det här heller. Förhoppningsvis lärde han sig. Och nu dricker han kvällsvällingen. Så ingen nöd på honom, om du var orolig. 

Båttur och bad - kan knappast bli bättre

Bästa dagen på väldigt länge! Båt, bad, sol och pick-nick på en ö i Vänern. Ja, massor av bad för barnen. Och lite mindre för mig. Eller inget för mig, om man ska vara knusslig. 

Båtturen var till en början lite läskig för vår lille fegis. 

Men storebror fick till och med styra ratten. 

När vi kom fram vid halv elva var det tomt på stranden. Så vi kunde välja bästa platsen. 

 

Barnen fångade fisk i sina håvar tillsammans med kusinen. Det var spännande! 

Inte stora, men små fiskar...

Blev tyvärr lite röd på axlarna, trots smorning och bitvis sjal över mig. Men jag hoppas barnen klarade sig från det. 

Imorgon ska det bli lite sämre väder, så då passar vi på att vara hemma och förbereda lite inför kalas på fredag. Då kommer släkt och firar vår stora Anton som fyller fem på söndag. Tårtbak, alltså. Antagligen något superhjälte-inspirerat. Någon som har nåt bra tips?

Godmorgon sunshine!

Väcktes av Anton:

- Men mamma, vi gillar inte Saltis! 

- Va?

- Ja, det är Saltkråkan på TV nu och det är ju inge roligt! Du får byta kanal!

Bara att gå upp och byta kanal. Och ja, jag låter barnen titta på morgonTV så jag får sova lite längre. Klagomål på detta mottages tacksammas skriftligen. 

Såg att klockan var åtta vilket innebär dags att göra frukost. Av någon underlig anledning lovade jag igår att självklart kan vi vara vid hamnen klockan tio. Bara att börja morgonbestyren. 

Ska bara njuta av en stor kaffe med mycket mjölk ute på verandan först. Sol! Trevlig onsdag allesammans!

Jaha, nu går det bra att sova hela natten

Det kan hända att jag nämnde igår att jag hoppades att Fabian snart skulle börja ändra sitt beteende (dvs sova bättre på natten). Och att det var min mans tur att ta natten. 

Och inte för att jag på något sätt vill att min käre make ska behöva vara vaken på natten. Inte alls. 

Men att passa på att sova hela natten just som det är pappas tur att nattvaka känns väl lite orättvist. Vad fan, liksom.   

Tror han får ta natten igen. Tills han får en jobbig natt. Nu har jag gjort mitt för en stund. Och jag tror inte den här natten är en ny trend ännu. 

Annars har min dag mest gått åt till att hålla koll på att lilla herrn går på potta när han ska. Några blöta byxor per dag är tydligen obligatoriskt när man lär sig vara utan blöjor. 

Och så har jag bakat bullar till båtturen (som förhoppningsvis blir av imorgon) och bröd. (Några syns nedanför, resten är i frysen.)

Min älskling har gått med trimmern runt vår fina stenmur. Här inspekterar Anton hur det går. 

Vegetariskt alternativ

Häromdagen så åt vi rotfrukter i ugnen. De andra åt kyckling till. Jag åt det här:

Var lika gott som det såg ut! Och superenkelt! Jag kokade upp lite vatten i vattenkokaren och hällde det över några frysta haricot verts och fryst kikärtor (Som jag förvällt och kokat vid ett annat tillfälle. Men det går givetvis lika bra med kikärtor (eller andra bönor) på burk.) Hacka en färsklök. Välj ut några goda färska kryddor (tex basilika och persilja) och riv isär. 

Blanda haricot verts, kikärtor, lök och färska kryddor. Häll över lite citronsaft, olivolja och flingsalt. Färdigt! 

Passar utmärkt till färskpotatis och en klick crème fraiche. Eller nån annan smaskig sommarmat. Som komplement eller substitut till kött. Hur går det med den köttfria måndagen?