När jag var liten använde vi ingen antibiotika, utan mina föräldrar försökte klara sjukdomar och krämpor med naturläkemedel. Det kan verka lite flummigt, och det var det säkert. Jag hade en massa öroninflammationer och dessa "botades" med vitlöks-bindor. Jag hade alltså ett bandage runt huvudet som var fyllt av vitlök. Ja, mina föräldrar var en aning alternativa.
MEN. Hur gör vi idag? Egentligen. Direkt någon blir lite sjuk så ska det behandlas. Antibiotika. Penicillin. Det kan bota allt. Eller?
Tillslut har vi nu själva hjälpt våra kroppar att odla resistenta bakterier, där inte penicillin biter. Så resultatet av att vi alltid vill hålla oss friska snabbast möjligt har resulterat i att vi i framtiden kanske inte kan bli friska. Överkonsumtion återigen.
Men hur lätt är det egentligen? Det är väl klart att man vill bli frisk om man kan. Och om ens barn är sjuka så vill i alla fall inte jag se dem lida. Men hur är mentaliteten? Har den ändrats? Eller är det bara så att gränsen är nådd?
 |
| Febrig, men glad kille! |
I onsdags fick Anton hög feber. Jag försökte åka med Fabian till dagis, så att sjuklingen skulle få lite lugn och ro hemma. Men det tyckte tydligen inte personalen var den bästa idén. Eftersom det går streptokocker på dagis och Fabian hade feber förra veckan så menade de att han kunde vara smittad, fast att det låg latent. Alltså utan symptom. De tyckte att jag skulle åka till vårdcentralen och ta halsprover på barnen.
Så jag fick fint ta med honom hem igen. Och istället försöka få tag på min familjeläkare. (Vilket inte är det
lättaste...) Vi fick en tid igår. Väl där tyckte inte läkaren att vi skulle kolla Fabian också. Han sa att på dagis har 30-40 % av barnen streptokocker. Men vissa har ingen symptom. Det går inte att behandla alla. För då blir det den där överkonsumtionen.
Jag kände mig lite dum. Det där visste jag ju om. Men trodde väl inte att så många hade det latent. Och när personalen på dagis sa att jag borde behandla båda, för att det inte skulle gå runt mer i familjen, så trodde jag ju på dem.
Hur lätt är det för en förälder som bara vill sitt barns bästa? Och någon betrodd person säger att det borde behandlas. Och läkaren säger tvärtemot. Är vi helt enkelt för dåligt pålästa kring detta?
Jag övervägde om vi verkligen skulle behandla Anton. Men nu var det ju så att han hade hög feber och att proverna visade på streptokocker. Jag är tyvärr inte bättre än någon annan. Utmaningen nu är att få i honom 2,5 ml 3 gånger dagligen i 10 dagar... Vi löste det med det självklara valet. Muta. Är du duktig och tar ditt penicillin varje dag hela kuren så får du en riktigt bra överraskning. Så mycket för det moralpredikandet.
