Muta sig till snälla barn och så lite om solens energi

Att ta med båda barnen på storhandling samma dag som alla får lön var väl kanske inget klokt beslut av mig. Men eftersom det är fredag så jobbar ju de flesta, kunde man ju tro. Ja förutom pensionärer. Och föräldralediga med stora barnvagnar. Som upplagt för trångt och segt, alltså.

Jag beslöt mig för att bara handla en del, det som behövdes idag. (Och bolaget och present till en pojke som Anton ska på kalas hos imorgon.) Så får jag åka själv och handla mer nån annan dag. 

Det funkade ganska bra ändå. Mycket tack vare den frestande mutan om glass efter maten. Så fort barnen gjorde för stora snedsteg så fick de en snabb påminnelse och vips, så gick de snällt bredvid mig igen. 

Och nu sitter jag här, på trappen till lekstugan, och känner mig rätt nöjd. Solen värmer nåt kolossalt och barnen leker bland löv och pinnar. 

Kaffekoppen är snart tom och jag funderar på om jag ska sitta kvar. Eller om jag ska resa mig och göra nån nytta. 

Bara en liten stund till. Så här fina dagar växer inte på träd. Det gäller att samla alla solstrålar i en liten ask i sitt hjärta. Så att vi kan plocka fram dem när regntunga skyar har fått övertaget.