Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

lördag 12 oktober 2013

Lördagens lärdomar - ingen annan utför dina sysslor

När jag var liten så behövde jag givetvis städa mitt rum och ta hand om mina egna grejer. Men om jag inte ställde in allt i diskmaskinen så stod det ändå där inne tillslut. Av någon underlig anledning.

Detsamma gällde tex att hänga tvätt eller rensa rabatter. Om jag inte gjorde något så gjorde någon annan det. Vilket ju är självklart, eftersom jag bara var ett barn. Ville jag inte hjälpa till i trädgården så fanns det ingen som tvingade mig. (Och nej, jag var inte bortskämd!)

Nån kanske förstår vart jag vill komma? Precis, det var bättre förr. 

Okej, jag kan erkänna att min man allt som oftast hänger upp tvätten tillslut. Bara man väntar lite med att göra det. Jag behöver knappt vänta heller. Men det här med självrensande rabatter har jag inte hört talas om. Förutom att låta de vara vildvuxna och nöja sig med det. Vilket jag brukar göra. 

Men det är ju sjukt mycket att göra med ett hus om man tänker efter. Inte nog med att jag är vuxen och får ta undan allt efter mig själv. Jag har två barn och man också. Och vi kanske inte alltid är överens över välstädad-nivå. Det är allt jag säger. 

Så idag tog vi tag i en stor husgrej som varit lite eftersatt i år. Framförallt för att vår röjsåg varit på service hela sommaren. Men när vi fick tillbaka den för någon vecka sedan så gick min man lös på vår nästan 4000 kvm stora tomt. Och idag fanns det lite att bära och elda, om man säger så. 


Anton var första eldvakt. Han kånkade och bar. Och sedan satt han en stund på stubben bredvid elden och kollade att allt flöt på. 

Det var slitsamt kan jag säga. Allt krattande, lyftande, bärande, kastande. Vi började efter frukost och var färdiga vid fem-tiden. Behövs ingen träning idag i alla fall. Ibland behövde jag en paus. Då la jag mig ner i gräset med mina rosa arbetsbyxor. Om jag tittade upp så såg jag den klarblåa himlen, gula löv och en massa rök. Tittade jag framåt såg jag min man lassa på ytterligare pinnar på elden.   


En härlig syn att se när någon annan jobbar. För det måste man också göra ibland. Vila och njuta. 


Av den härliga hösten. Och den soliga himlen. På vårt uthus klättrar läckra röda blad. 


Och inse att det är sjukt mycket att göra med ett hus. Visst, vi har valt att bo på landet, med stor trädgård. Men annars kan det vara, känner jag. På landet vill jag bo. 

Men jag får inse att inget sköter sig själv. Det finns ingen som kommer och tar hand om surkålen som vi inte orkar fixa. Vi måste helt enkelt göra det själva. 

Eller okej. Idag berättade min man att mitt ena framlyse på bilen var trasigt. Tråkigt, sa jag. Hade ingen direkt plan för det. Men när min man återvände med min bil så hade han bytt lyset. Han förstod att jag inte hade tänkt byta det på ett tag. (Hur gör man när man byter lyse?) Så jag antar att lördagens lärdomar - att ingen annan gör mitt jobb - falerade. Men vad vore en regel utan undantag?

10 kommentarer:

  1. Dessvärre är det väldigt sant. Underbara bilder på en vacker höstdag. Och det blir ju trevligare att göra saker när man gör dem tillsammans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt i att det är bättre att göra jobbiga saker tillsammans! Det går ju även snabbare, men blir framförallt roligare! Kram Maja

      Radera
  2. Det är verkligen underbart med en man som vet vad man behöver ;)
    Ha en fin kväll!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Intressant inlägg. Ibland känns det som om jag bara tjatar på barnen att hjälpa till med hushållssysslor och jag planerar att göra ett veckoschema där alla får tydliga roller - tömma/fylla diskmaskinen, vika tvätt, dammsuga osv. men så blir det aldrig av. Och jag går och plockar efter alla, sysslor som egentligen aldrig märks av. Surt sa räven. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är konstigt det där! Hur vi omedvetet sätter oss i dessa "fällor". Jag pratade med en kollega och han sa att han aldrig tvättar hemma. Jag undrade hur han då kunde ha så rena kläder, för inte köpte han väl nya varje dag. Och gissa - det var hans fru som tvättar. När han inte gjorde det så gjorde hon det tillslut. Så att det skulle bli gjort, liksom. Men det är ju lite så vi funkar, människor.
      Ha en skön söndag, kram Maja!

      Radera
  4. Haha! Jag log genom hela texten. Delar dina åsikter! Jag har också insett att man får bestämma sig för en nivå man klarar av, som vildvuxna rabatter. Jag hinner inte hålla efter dem och huvudsaken det blommar kan det få vara lite grässtrån däremellan. Känner också igen det där med lyset, fast lysen klarar jag nog byta. Men jag sade häromdagen att "du, vi måste nog byta olja i bilen snart" varpå svaret ganska fort blev "jaha, måste VI det" :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja haha, det kan vara ganska skönt att "någon annan fixar" ibland! Speciellt som det finns så mycket att greja med! Ansvaret som vuxen, mamma, husägare, you name it! Ibland hade det varit skönt att bara skippa allt ansvar. Men jag antar att det är då vi låter rabatterna anta utseendet "vildvuxna"! Och det är ju bara härligt!
      Kram Maja

      Radera
  5. Skönt också att var och en gör det den är bra på! Sedan är det förstås roligt att få var tillsammans och jobba mot samma mål, hela familjen. Och så viktig man får känna sig som barn då!
    När jag ser att ni eldat måste jag berätta att jag varit på utbildning idag på brandstationen. Saknade din far vars namn nämndes, många gånger! Han satte många avtryck här!

    Kramar
    Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Cia!
      Det ska jag berätta för honom, då kommer han bli glad! Tack för att du tittar in i min blogg och skriver några rader! Det känns så fint att jag vet vem du är, människan bakom Affären! :) Sköt om dig, många kramar Maja

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)