Påsken och våren

Med påsken kom våren! Efterlängtad som aldrig förr, känns det som!

Vår långhelg har bestått av utelek i massor! Äntligen kan man vara ute i trädgården igen! Och mycket umgänge med älskade vänner. Och godis förstås. I sjuka mängder. Och så avslutade vi med en spännande handbollsmatch.

Sven ligger och solar sig högst upp på trappan till uthuset.

Grilla korv i trädgården. Det bästa med det är att man får gå och äta, tycker barnen.

Att skrota runt hemma är bland det bästa med ledighet.

Spindelmannen, Captain of America och prima ballerina.

Vad vore väl påsken utan godis?

Eller påsktårta?

Söta Hellton-supportrar...

Välkommen påsken

Skärtorsdag idag. Fyra hela lediga dagar med hela familjen. Lovely!

Så här såg barnen ut i morse när de åkte till dagis för påskparad. Anton fullt engagerad. Fabian inte fullt så engagerad. Eller medgörlig.

Glad påsk vänner!

Efter en heldag på dagis

...kan jag konstatera två saker.

För det första: hur fan orkar man jobba på ett dagis? Jag känner mig totalt slut som människa. Ingen vettig person kan ju vara gjord för att jobba med barn hela dagarna.

Att orka med den höga ljudvolymen. Att, istället för att klä på ett eller två barn, så klä på en hel armé med barn sina overaller. Och att sedan klä av dessa igen. När de är dyblöta och leriga. Att få läsa sjuttioelva sagor. Och avstyra femtioåtta bråk.

Men det förstås. Personalen får ju också se barnens utveckling. Och de lär verkligen känna barnen. Och bla bla bla. Men det hinner man ju inte med när man bara jobbar där en dag.

Nej, jag är totalt slut. Att ha barnen på föräldrakooperativ gör att man får en annan inblick i barnens vardag. Men den heldagen man ska jobba där är sinnessjuk. Personalen är mina idoler!

För det andra: vilka kläder skickar vi vuxna med barnen? Dåligt med extra kläder. Vilket verkligen behövdes efter vattenlek ute och fullt av icke-vattentäta kläder. Tror någon verkligen att det funkar med skinnboots på en femåring? Att de liksom inte söker upp det mest blöta stället för att sitta där och gräva med spadar?

Jo, och så funderar jag på hur jag ska klara mig från influensa. Nu när jag haft snorisar överallt.

Sonens frukosttankar får mig att må illa

Anton:
-Mamma, borde det inte finnas en död kyckling i det här ägget?

Och så lätt tappade jag matlusten vid frukostbordet.

Överlevnadslista för att klara vårens sena ankomst

Nu börjar jag bli så trött på denna vinter. Idag har i alla fall solen tittat fram. Men var är värmen?

För att vi ska orka med dessa sista veckor av vinter så har jag gjort en liten lista. Behöver du piggas upp? Prova någon grej på listan, så ska du se att det känns bättre.

1. Fixa håret
Om det så är ett besök hos frissan där du kan njuta av lite egentid. Eller att du ber en kompis att klippa dina slitna toppar. Eller så slänger du i en toning hemma, för att ge håret lite mer lyster. Och dig själv lite mer liv. Det piggar åtminstone upp mig.

Efter två timmars besök på Ekolea i onsdags, så blev jag såhär red-head. 

2. Pynta för påsken
Välkomna påsken med lite påskris, påskliljor eller gula prylar.

3. Ta in våren
Om inte våren vill komma utomhus så se till att ta in den istället. Köp en bukett tulpaner. Eller plocka in några kvistar och sätt i en fin vas.

4. Gå ut i solen
Det är ju inte så lätt om det inte är någon sol, förstås. Men när väl solen skiner så får du banne mig inte missa chansen. Det behöver ju inte vara så länge. Men vi behöver sol. Och frisk luft.

5. Bjud hem några vänner
Tänk vad en liten middag kan göra. Igår hade jag besök av 10 sköna mammor från barnens dagis. Väldigt roligt. Och man kan glömma vintern för en stund. Och få dricka lite vin i goda vänners sällskap. Det sista glaset kunde jag kanske ha skippat. Med facit i hand.

6. Skaffa barnvakt
Så att du kan göra någon av punkterna ovan. Det kan vara vem som helst. Har du inte förmånen att ha någon släkting på nära håll så funkar det ju även med en granne. Eller någon du träffar på stan. (Okej, där kanske även jag drar gränsen.)

Och lova mig då att du inte plockar disk. Eller leksaker. Eller tvättar. Utan gör något som bara du vill göra. Läs en bra tidning eller ta en kopp kaffe. Inger nästan lite ångest när man väl får den här tiden. Vad ska jag göra för att få ut så mycket som möjligt av min lediga tid? Försök att bara njuta.

7. Gå på loppis
Att shoppa brukar kunna få mig på bra humör. Men spring för guds skull inte runt i en massa affärer och köp onödigt krams. Vi får ju lov att tänka lite på miljön. Nej, jag rekommenderar starkt en loppis. Där kan man shoppa, till en billig penning. Och miljösmart. Kan inte bli bättre.

Detta är mina senaste loppisfynd. Kostade totalt 56 kr för alla fyra prylarna.

De inhandlades förra helgen. Jag trodde inte mina öron när jag hörde min man säga entusiastiskt i telefonen:
- Ja, gå på loppis. Det låter jättekul!
Men jag njöt bara av tillfället (som aldrig kommer komma åter!) och följde givetvis med!

8. Skriv en lista med saker som du ska göra när våren kommer. Kanske att du kan tjuvstarta med något? Det går väl att plantera lite kryddor inomhus så länge? Eller titta på bilder när du gjorde dessa saker förra året.

9. Skriv en lista med saker som du inte gillar med vintern. T ex att klä på dessa overaller på de förbannade maskarna till barn. Eller att behöva skrapa bilen på morgonen. Läs igenom listan. Riv den i småbitar och elda upp den. Alternativt mata grannens hund med den.

10. Njut av det sista som vintern erbjuder
Kanske har du en slalombacke eller skidspår i närheten? Eller finns det någon spolad isbana? Passa på att njuta av det sista tillfället för lite skön uteaktivitet. Och tänk att det kommer dröja länge innan du kan göra det igen.


Och kom ihåg. Bara några veckor kvar. Sen kommer vi snabbt glömma den lååånga vintern. Och få njuta av vårens värmande sol, vitsippornas utslagning och av behovet av att börja klippa gräset igen.

Snart är det över. We can do it!

Fredagsmys på en torsdag

När pappa är borta. Och det inte blir något riktigt mys tillsammans med barnen imorgon. Före och efter. Hmm, tur att inte pappa är hemma.

Tre ord som kan betyda allt för en mamma

Ja, Fabian är ju som sagt sjuk. Idag är det min tur att vabba. Nu börjar han må bättre, på gott och ont. Gott, därför att det är skönt att han snart är frisk. Ont, därför att det kan bli betydligt jobbigare att vabba då. Lektant nr 1.

I måndags var han riktigt dålig. Hög feber och ville inte äta eller dricka. Med Anton är det lättare, för han förstår mer. Okej, jag måste dricka för att bli frisk. Men lillbrorsan har inte riktigt kommit dit i sitt tänk än, kan man väl säga. Så han låg bara ynklig i pappas famn. Kändes som en liten trasa. Inget fett att ta av heller.

Men så kom de där tre orden som värmde mitt mammahjärta. Visst, klockan var fem på morgonen, men jag kände mig ändå lycklig.
- Ja ä hungi.
Äntligen var min lilla älskling på bättringsvägen.

Dator-fanskap och så vidare

Jag trodde att den här veckan skulle bli bättre. Kunde liksom inte bli sämre.

Men börjar med att datorn på jobbet strejkar. Bara hänger sig hela tiden. Hata. Men min chef sa att det var okej att kasta ut den genom fönstret. Så länge jag väntade tills någon från supporten gick därnere på gatan. Vi gillar inte dessa datoriserade produkter på mitt jobb. Eller rättare sagt det företag som säger sig vara vår support. Än har jag inte fått hjälp att lösa problemet. Men det har ju bara gått två dagar, det är väl lugnt kan man tycka. Men allt jag gör baseras ju för tusan på datorjäveln. Hjälp mig nu!!

Och så har Fabian fått hög feber också. Vad blir det?

Skitvecka och gnällkärringar

Det har varit en sån där riktig skitvecka. Ni vet. När det mesta bara känns drygt. Och fel.

Vad man än säger så låter man som en gnällkärring. Det går liksom inte att rå för det. Det bara kommer ut så. Utan att man menar att låta grinig.

Har vabbat tre dagar. Varit på jobbet en dag. Det får ses som veckans höjdpunkt. Det var en väldigt rolig arbetsdag. Alltid något.

Men idag föräldraledig.

Och back to tjatmorsa. Fan. Förhoppningsvis kan jag få lite avlastning med barnen i helgen. Så jag får komma tillbaka i vanliga gängor igen. Som vanliga glada Maja.

Kanske beror det på att de tog våren ifrån mig. Jag fick andas in den för en stund. Sedan blev det åter kallt. Vintern tog ett grepp om mars. Jag trodde det var februari som var kylan och vabbandets månad. Kanske jorden trodde att februari skulle vara 48 dagar, istället för 28.

Nej, ge mig våren tillbaks. Jag behöver dig NU!

Och så behöver jag friska barn, som kan lyssna och göra som man säger. Utan att gnälla. In my dreams.

Nu fredagsmys. Eller när mannen tränat färdigt i garaget. Jag tror jag fixar lite popcorn. Alltid något.

När man är sjuk så får man bestämma allt!

Ja. Så förbyttes då den härliga helgen i en ny vecka.

Och vab. Jag som ville jobba. Men Anton hade feber och då är det inte mycket att göra. Bara försöka få i honom vätska och få honom att hålla sig lugn. Och den som är sjuk får bestämma vad den vill äta, vad den vill se på TV eller vilken bok vi ska läsa.

Till slut tröttnade Fabian:
- Min suk. Min betämma.

Så idag får Fabian vara på dagis. Det fanns liksom för mycket spring i benen och bus i blicken på honom.

Och att bara ha Anton hemma är lite som semester. Jag hinner tvätta, städa, fixa å trixa och jobba lite. (Okej, det kanske inte är lika med semester. Men man hinner med mycket.) Men nu ska jag väl inte vara för kaxig. För han börjar bli frisk. Och då kan han lätt bli rastlös.

Hur länge ska man egentligen vänta innan man får skicka tillbaks barnet till dagis? Det där med att han ska orka med barngruppen kan ju vara lite svårt att avgöra tycker jag.

Och jaha. Nu börjar det redan hör jag. Han sa precis:
- Mamma, vad ska vi leka?

Bara börja vara lektant då.

Helgens bravader

I fredags. Jag och barnen tog med pick-nick och drog till skogs. Älskar att ha skogen så nära. Vi går dit nästan varje ledig fredag. Tar bara någon minut att gå. Och några timmar att klä på alla...

Men det är skönt när vi väl är där.

Den här gången var det sådan vårvärme att vi stannade och lekte ett par timmar.

Igår var mina föräldrar här på lunch. Sedan kom svägerskan och tog en promenad med mig. Då fick Anton åka med mormor och morfar hem.

Själva med ett barn. Han fick såklart välja barntv. Blev Apu-apu. Alltså Nalle Puh. Men slutade med att jag satt framför tvn och stickade, min man kollade Facebook på mobilen och Fabian spelade handboll i hallen. Men jag har faktiskt ett väldigt viktigt stick-projekt på gång. Ska sticka 50x100 cm. Till ett träd. Ja, kan låta knasigt, men det ska vara till ett jubileum av en park i stan. Jag hjälper trädgårdsmästarna, som jobbar på samma avdelning som jag gör. Alla träd och lyktstolpar ska stickas in. Good luck.

Fabian sov ända till halv åtta. Låg i vår säng från fyra-tiden och trängdes. Men ändå. Anton vaknade halv sex. Men hemma hos mormor och morfar. Så vi drog vinstlotten den här gången.

Idag var vi i Filipstad och badade, med barnens dagis. Jätteroligt. Jag hann även simma 20 minuter. Barnen hann härja ett par timmar. Sedan fick vi trevlig eftermiddagsbesök.

Så nu sover barnen gott. Vi föräldrar också snart. Imorgon ny vecka. Nya utmaningar.

Blommorna är ändå det största

Nästan lika häftigt som insikten att jag får plantera om blommor själv var det som hände idag. Jag hämtade bara ett barn på dagis. Det äldsta barnet åkte med en kompis hem. För första gången! Så stor vår Anton har blivit.

Okej. Vissa (läs: min man) kanske tycker att det här med att han vågar åka med en kompis direkt efter dagis slår det faktum att jag får byta jord på lite blommor ostört. Men jag känner nog att jag har rangordningen ganska klar för mig.

My life is back!

I fredags planterade jag om samtliga blommor i huset. SAMTLIGA.

Och nej, det är inte så att jag vill ha cred för det på något vis. För vad skulle det vara för konstigt med det kanske du tänker. Hur lång tid kan det ta?

Ja, har man småbarn kan det ta svinlång tid, ska jag berätta för dig.

Men jag klarade det på några timmar. Med avbrott för lite intag av föda, intag av frisk luft och medlande mellan två buskillar.

Min poäng är att jag kunde göra det med två barn hemma. Och därmed inser jag att jag förhoppningsvis också kommer kunna få lite gjort i trädgården i sommar. För de är ju (nästan) självgående.

Lite arrangemang hann jag också få till. 

Med vårblommorna kommer våren!

Dessa saker har jag inte kunnat gjort på fem somrar. Så gissa om jag är överlycklig. My life is back!

Kontrasternas tjusning

Igår var jag på AW med några kollegor. Som jag förut bara träffat på just jobbet. De åt plockmat och jag kollade på. Nej, jag går inte på nån diet, men jag hade redan ätit.

Vi drack lite öl och pratade. Och skrattade. Väldigt roligt och trevligt var det. Är ju väldigt skoj att träffa sina kollegor mer privat. Man kan få lite roligare på jobbet då.

Jag tänkte ta antingen tio eller elva-bussen hem.

Fick bli elva. Jag tyckte lite synd om mig själv då. Man vill ju liksom inte gå när det är som roligast. Det är ju så skönt att få komma till stan ibland. Och vara bara Maja.

Men när bussen stannade vid min hållplats och jag gick grusvägen hem så kändes det bra. Riktigt bra. När jag öppnade dörren och kom in. In i röran. Alla barnskor på rad. Leksaker på golvet. Tyst i huset.

Jag gick in i barnens sovrum. Där sussade mina små killar så sött. Fabian som vanligt ihopkrupen med nappen i munnen. Och i sängen ovanför låg Anton, insnuttrad i sitt täcke.

Inne i sovrummet snarkade min man gott. Jag kröp ner bredvid honom och njöt. Njöt av att vara hemma. Det ställe där man kan vara trygg och ja, hemma.

Visst är det jättekul att gå ut ibland. Men allra skönast är det kanske att komma hem igen. Där det luktar hemma.

05.15 när Anton hade kissat i sängen och Fabian började skrika kändes det väl kanske inte lika mysigt. Det får jag väl erkänna.