I morse kom vår första snö för i år. När jag kånkade ut genom ytterdörren med två spralliga barn, handväska, datorväska och några extra vantar till barnen så singlade den sakta, sakta ner och gjorde landskapet vitt. Barnen kunde inte låta bli och glida runt på de hala plattorna och jag bara gick där och njöt. Var lite svårt att klara av det där med snöänglar och pulka när man bär på halva bohaget. Men njuta gick ju.
Hade ju varit väldigt fint, rent utseendemässigt (och kanske trovärdighetsmässigt) att ha några bildbevis här nu. Men jag hade liksom inte tid att leta reda på telefonen för att knäppa kort, utan fick fokusera på att hitta nyckeln, få in barnen i bilen och försöka att hinna till skola och dagis i tid.
När jag kom till stan så var snön bara grå och plaskig. Bortregnad. Men när morgonen blev eftermiddag och staden övergick till landet igen så låg ett tunt vitt täcke kvar hos oss. Jag blev tvungen att börja hänga upp lite julstjärnor och ska snart fortsätta med det. Tog bara en paus för att åka på frigörande dans. Så nu när jag dansat av mig (typ den enda fysiska ansträngningen jag klarar av), fått massor av energi och släppt på kroppens spänningar så orkar jag allt. Trassliga kontakter, kluriga spikar och böjda stjärnor - here I come!