Tillslut duger jag ändå och frukosten fortlöper hyfsat friktionsfritt. Men med konstant pratande, förstås. Det blir lätt så med en tre-åring och en sex-åring vid bordet. Allt och inget ska det berättas om. Många härliga monologer spelas upp. Och så alla dessa frågor, förstås. VARFÖR är det si och så? Och minst tre varför får man tillbaka på svaret.
Hur var egentligen frukostarna innan barnen fanns? Antagligen lite mer stillsamma. Men säkert också lite tråkigare.
Och vad mycket tid man måste ha haft. Men vad tusan gjorde man av all tid? Lika effektiv som jag är idag tvivlar jag på att jag var förut, i alla fall. För får jag en liten lucka nu så kan det vara mycket som ska hinnas med.
Men eftersom barnen är lite större så går det ju bra att göra saker samtidigt som de leker. Ja, fram till våren alltså. När det kommer ett nytt barn som ska välkomnas i vår familj och vi får börja om med allt från början. Men kanske, kanske att jag blir ännu effektivare när jag har tre barn. Och lär mig göra ännu fler saker samtidigt. Det är ju faktiskt sådana saker som är bra till ett personligt brev när man söker jobb. Det får jag ha i åtanke inför framtiden. (Men nu är det mer fokus på att vara föräldraledig än att jobba.)
Utan barnen. Vem skulle jag då ta med ut i skogen och plocka kottar och titta på maskar med?
Och vem skulle jag lära hur man rensar svamp?
Och vem skulle ta upp massa onödigt minne i min telefon genom att knäppa onödiga kort, på låt säga, nallar?
Nä, vad gjorde man utan dessa godingar?
Skrek lite mindre. Tjatade lite mindre. Gjorde lite mer som man själv ville. Men säkerligen skrattade man mindre. Och älskade lite mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)