Föräldrar eller förälskade

När man får barn så förändras livet. Den person som en gång varit nummer ett tappar en placering och glider in på andra plats. Det finns nu viktigare saker att göra än att ha sex och hångla. Som tex byta blöjor, uppfostra barn, bestämma vem som ska vabba och vem som plockar upp efter barnen. (Sexiga grejer...)

Vid varje tillfälle som det försöks med lite mys så finns det alltid ett barn med, som också vill gosa. 

Men kärleken blir oftast också starkare mellan två personer som får vara med om något påfrestande. Som tex att föda barn. Jag kände en väldigt stark koppling till barnens pappa efter förlossningen. Och jag vet att han kände ett starkare band till mig, efter att ha sett mig kämpa i tolv timmar. När jag skrek och hade ont, men ändå klarade det. Ändå kom bebisen ut. Partnern som inte behöver föda måste ju vara livrädd. Det låter väl som om det aldrig ska gå. Att klara av att stötta någon då är en bragd. Och som han stöttade mig. 

Även om man har en relativt lätt förlossning så utsätts man för en massa nya svårigheter som föräldrar. När barnet blir sjukt eller gör sig illa. Jag trodde inte att jag kunde bli så orolig som när den lilla bebisen plötsligt blev kokhet. Vad skulle vi göra? 

På något sätt så förde dessa jobbiga händelser oss närmare varandra. Men det kan ändå vara svårt att hålla kärleken vid liv bland sömnbrist, mjölkdroppande bröst (och senare taxöron till bröst), matlagning med dagiströtta barn eller bara i största allmänhet uppmärksamhetstörstande barn. 

Men det är ju ändå så viktigt! Att fortsätta jobba för kärleken. För ja, nu behöver man kanske jobba lite mer. Men det lönar sig i slutändan att försöka hitta lite egentid utan barn. Då man hinner prata med varandra utan att bli avbrutna. (Även fast vanlig beröring i vardagen är nog så viktig.)

Så som vi fick i helgen. Hinna umgås bara vi två. Slappna av, utan att behöva ta några beslut kring om barnen skulle få gå från bordet utan att ha ätit färdigt. Eller avvärja bråk om vems bil det var. Utan istället hinna bry oss om hur vi mådde. Och prata om hur vi tycker att vårt liv är. (Jag blev tex varse att min man hellre skaffar ett barn nummer tre, än hönor. Alltid bra att veta.)

Jag har en väldigt klok chef. Han tycker absolut att jag ska fortsätta vara ledig på fredagar för han tror att jag mår bättre av det. Jag får tid med barnen och behöver inte få dåligt samvete av att jobba åtta timmar de andra dagarna. Eftersom jag vet att jag får en heldag med dem. Men så hinner jag kanske också med lite hushållssysslor så att jag och min man inte bara behöver städa, diska och tvätta på helgen. Utan också hinner umgås. Och vara förälskade. Inte bara föräldrar.