Och försöka nå upp till idealen. Snygg. Cool. Sexig.
Jag vill inte vara nåt av det. Åtminstone inte bland dessa okända människor. Okända människor som inte kan få nog av sig själva. Som inte kan få nog av alkohol, snygga frisyrer och ofattbart mode. Högtalarna pumpar ut hög musik. Ska man dansa till det här? Jag känner mig som en pensionär.
Ändå stannar jag kvar. Dansar med mina vänner. Det händer ju ändå inte så ofta.
Men sen längtar jag hem. Hem till min man. Det finns ju ingen som honom här. Ingen som vet om mitt innersta. Mina svagheter och brister.
Och jag längtar efter våra barn. Som för tillfället sover hos farmor och farfar.
(Och skönt är ju det. Så jag får en ordentlig sovmorgon.)
Men idag har jag återigen lärt mig att hemma är bäst. Och när jag lägger mig bredvid min sovande och snarkande man så känner jag att detta är hemma.
Så är det!
SvaraRaderaHaha, hög igenkänningsfaktor på den. Jag blir mest förvånad över att den världen var den roligaste som fanns för x antal årsedan, mycket märkligt...
SvaraRaderaTack för dina kommentarer hos mig också!
Kram
Ja visst är det underligt hur olika man kan tycka i livets olika skeden. Är inget jag längtar tillbaks till, vilket iofs känns bra!
RaderaSköt om dig, kram!
;D känner igen det!
SvaraRadera