Jag vet inte vad jag tycker om Stockholm

Lantisen är i storstan. Är inte säker på om jag gillar det. Ljudet av människor och bilar. Gnisslande tunnelbanor och brummande bussar. Doften av avgaser blandat med restaurangers kryddor. Trängseln och stressen. Alla har bråttom. Till vad?

Dagen har varit lång. Fabian var ledsen vid två i natt och jag fick somna i hans säng, för att vakna klockan fem och byta säng. Klockan 05.20 ringde klockan. Tåg till Stockholm (som kom i tid, kors i taket!) och sedan kurs hela dagen. Incheckning på hotell Queens (bra hittills) och tunnelbana till en barndomsvän. 

En väldigt fin vän som tyvärr bor 35 mil ifrån mig. Men varje gång vi ses så känns det som om det var igår. Ni vet en sån vän som man kan anförtro allt. Och lite till. Idag fick jag även träffa hennes söta dotter (som är lika gammal som Fabian). Full av bus. Full av kärlek. 

Lite skönt att se att fler lever samma småbarnsliv som jag. Med urartade hämtningar från dagis och vägra-somna-leken (som kan knäcka den bästa). (Men när jag får träffa en sån goding så saknar jag mina älsklingar hemma.) Tjejsnack, fisksoppa och vitt vin. Underbart!

Sedan tvärbana och tunnelbana. När jag rör mig på stan så känner jag mig som en lantis. Tror alla ser att jag bor granne med en hästhage. Men det är ju klart att de inte gör. Det är ju inte så att jag går hjulbent med sadeln i handen och chapsen på. Herregud, jag rider ju inte ens annars. 

Hursomhelst. 

Det kändes lite läskigt att ensam ta mig från Liljeholmen till hotellet. Fler ljud och dofter. Och människor. Men mindre trängsel. 

Nu åter på hotellet (välbehållen tack och lov) och ska snart stupa i säng. Öronpropparna ska i, annars kommer jag inte sova av allt liv det är här mitt i stan. Hemma är det ju alldeles tyst. Och mörkt. Men det ska nog gå fint. Inget barn som stör mig mitt i natten åtminstone. Hyfsad sovmorgon och hotellfrukost. Lyx lyx lyx för en småbarnsförälder!