Lyckliga killar och packningsmaraton

Att det alltid ska ta sån himlans tid att packa inför en resa. Jag har tänkt typ tio gånger idag att nu snart åker vi. Bara en halvtimme kvar. Men lik förbannat tar det minst två timmar till.

Det knackade på dörren mitt i packandet. Det var några kompisar till Anton som väldigt gärna ville prova vår cykelramp lite. 

Jag vet inte vem som var gladast. 

Anton, för att han äntligen vågar åka på den och har hunnit bli riktigt bra och äntligen fick visa sina kompisar. 

Eller Fabian, för att de stora killarna ville låna hans cross. 

Eller mina snygga och händige man, som har byggt schabraket. Förlåt, rampen. 

Eller jag, som fick packa i lugn och ro. Nu åker vi, hur som helst. Och de första regndropparna har redan kommit. Husvagnssemestern kan börja!