Lördagens lärdomar - På jakt efter tjollkaajen!

Lek och fantasi när det är som bäst; med barnens moster. Helgens tänkvärda: vad mycket roligare det blir med lite fantasi!

Anton ville så gärna lära sig trolla.

- Då får vi väl leta efter trollkarlen, sa jag. 

Så vi följde de avbrutna kvistarna i skogen. Men vems spillning är det där? Inte någon vi känner till. 

- Tänk om det är tjollkaajens bajs, sa Anton förtjust. 

Javisst kunde det vara det! Vi fortsatte jakten, nu ännu säkrare på att vi var honom på spåren. Ett vitt band runt ett träd. Ett hål i ett annat träd. 

Moster förklarade att han kanske bodde bakom den omkullvälta roten. Det blev nästan lite läskigt. 

Skogen kändes magisk och bjöd på de allra vackraste färgerna; vinröda kvistar, ljusgröna små granar, mörkgröna lingonris, gula torkade grässtrån. Och där bakom molnen ville solen tränga fram. 

Sedan såg vi en svart katt som satt på en stubbe. Kanske trollkarlen hade förvandlat sig till en katt? Den stirrade på oss med gula ögon. Plötsligt vände den sig bort och vi kände att det var dags att gå hem. 

Men vi plockade lite hemliga ingredienser och blandade en trolldryck när vi kom hem. Kanske den blir magisk under natten? Den får stå i diskhon så länge. Och lukta skunk. Det går nästan inte att vänta tills imorgon för att se om den är magisk.