Hur får man barn att förstå pengars värde?

Såhär i jultider så spenderas det enormt med pengar på barn. "Ja men det är väl klart att hen ska få den där leksaken också!" "Och bara den där!" "Tänk så glad hen skulle bli över den där julklappen!" Det verkar inte finnas någon hejd på hur mycket folk kan köpa, till framförallt barn, såhär vid jul.

Men kan barnen verkligen njuta av allt? Används allt? Och har vi råd med allt? Jag tycker att det är viktiga frågor att ställa sig. Okej, jag fattar att det redan är försent, alla har ju redan konsumerat. Men till nästa gång då. Blir barnen gladare i längden av allt detta?

Jag har ju redan skrivit att de andra barnen som vi firade jul med fick massor av julklappar. Och Anton är ju en ganska skarp kille (om du missat att han avslöjade tomten så läs här) och räknade snabbt ut hur många fler julklappar de andra fick, än honom och Fabian. Men jag kände mig väldigt glad över att han accepterade faktum och ändå njöt av sina presenter. Och att våra barn inte fick en massa onödigt. 

Av mina föräldrar så fick Fabian ett dockskåp, som de köpt på blocket. Och lite inredning till det, som vi haft när vi var små. Min pappa hade lagat skorstenen. Och Fabians Pippi-figurer får perfekt plats därinne. Helt utmärkt tycker jag. 

Anton fick en riddarborg som var desto dyrare. Men barnen jämför ju knappast presenter i kronor, utan bara i antal. 

Vi försöker dock få Anton att förstå pengars värde i andra sammanhang. Som tex att man måste vara rädd om saker, för om de går sönder så kostar det mycket pengar. Och då vill han gärna veta hur många Skylanders (leksaker som används i ett Playstation-spel, för den som undrar) som det är värt. 

Det är klart att det är svårt att få ett grepp om pengar när man bara är 5 1/2 år, men han är så vetgirig och vill hela tiden veta hur mycket pengarna räcker till. Han har börjat samla pantflaskor och frågar numera hur många glassar som han kan köpa på Kanarieöarna för de flaskor han har. 

Så idag, äntligen, åkte vi och pantade några flaskor. Han fick själv lägga i dem i automaten, ta emot kvittot och ge det till kassören. Hela 28 kronor fick han ihop och han var helt salig efteråt:

- Såhär mycket pengar har jag aldrig haft, mamma! Hur många glassar blir det här?

När vi kom hem så klämde han och brorsan andäktigt ner tjugan och kronorna i hans nya spargris. Sen sa han:

- Jag ska spara till en miljon i den här!

- Det blir nog svårt i den där, försökte jag säga. 

- Men till tusen kan jag väl spara? Har du tusen kronor, mamma?

- Ja, det har jag vännen.

- Oooj, vad mycket. 

Så att få honom att förstå värdet av pengar kan nog bli ganska svårt. Men han är en god bit på väg. Oftast får han ju det han behöver, när han behöver det, och behöver inte gå utan varma kläder när det är kallt. Några generationer tillbaks tycker nog att barn är bortskämda nuförtiden. Och det kanske de är. Vi kanske har det bättre ställt än våra far- och morföräldrar. Både på gott och ont. Är det kanske bättre med veckopeng så att barnen får lära sig att grejer kostar, än att man alltid kan ge dem vad de behöver? Vad tycker du? Kör ni med veckopeng?