Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 3 december 2013

Barnen känner av när det inte är upplagt för mer bråk

I morse vaknade jag med en stor ond klump i halsen och tung värk i huvud och kropp. Det är då tusan att jag själv ska bli sjuk efter att ha vabbat förra veckan. 

Jag tänkte att kanske jag orkar sitta hemma och jobba lite, bara barnen kommer iväg till dagis. Men Anton satte sig på tvären. Ville inte åka till dagis. Ville bygga med lego. Och när jag inte hjälpte honom så gjorde han istället sönder det halvfärdiga rymdskeppet. Men jag orkade inte. Orkade inte bli arg. Orkade inte tvångsborsta tänder eller tvångsklä-på. 

Så efter att jag erbjudit mig att klä på honom (med ett argt nej som svar) så klädde jag på Fabian ytterkläder, förklarade för Anton att jag inte orkade krångla idag när jag inte mådde bra och att vi tänkte gå ut nu. Och så satte vi oss i bilen att vänta. 

Efter ungefär fem minuter gick jag in igen. Då skulle han precis ta på sig jackan. 
- Mamma, jag har släckt alla lampor och stängt in Jansson (det är vår katt, som vi brukar stänga in i grovköket när vi åker till jobbet). Och jag har klätt på mig och borstat tänderna också. Därför tog det lite tid. 
- Vad bra, Anton!
- Men nu är jag färdig!

Söta, duktiga killen. Han kände nog att det inte vara läge att strula mer. 

Jag försöker nu jobba här hemma, men det går inget vidare. Får bli jobb halva dagen. Och den andra halvan i soffan, eller framför brasan. (Att det ska vara så svårt att sjukskriva sig hela dagen. Jag orkar ju kanske lite, tänker jag...) 

4 kommentarer:

  1. Visst blir man impad när det plötsligt händer, och visst känner dom av när det är dags att skärpa sig.
    Så småningom (alldeles för sent) kom jag på att det inte funkade så bra att försöka fösa ungarna framför mig, det var effektivare att tala om att nu åker jag snart. Då var det plötsligt viktigt att hänga med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var en så befriande känsla! Som om plötsligt händer det! :) Men du har nog rätt i att man borde göra så oftare. Ska kanske testa det! Det är ju inte kul att alltid komma efter...
      Ha en fin tisdag, kram Maja!

      Radera
  2. Vilken fin blogg du har! Tack för titten! :) Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna! Tack för dina fina ord! Hoppas du kikar in igen! Ni hade också en väldigt fin sida, som ju också handlar om barn, men i en annan kultur och med ett annat liv.
      Hoppas ni fortsätter känna energi så ni orkar kämpa på!
      Kram Maja

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)