Och så har jag tänkt en massa. Jag har sådana perioder ibland. Inte ofta, men ibland. När jag känner mig lite nere, men inte riktigt kan förklara varför. Det kanske hör samman med att en lång ledighet är över. Och snart kommer hösten och med den inga härliga sommarkvällar. Eller långa sovmorgnar.
Men som om jag haft sovmorgnar den här sommaren. Vem försöker jag lura. Jag gillar ju hösten.
Som sagt, jag vet inte riktigt varför. Men det får väl vara så ibland. Att det känns lite tungt.
Barnen har sovit ovanligt dåligt. Och det är som att de känner på sig att jag har extra kort stubin. Det är någon slags övernaturlig superhjälte-kraft som de har. "Då ska vi testa mamma ännu mer, haha!"
Men imorgon eftermiddag åker jag på yoga-retreat i de värmländska skogarna och återkommer till min kära familj som en helad människa på söndag kväll. Välbehövligt för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)