Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 6 augusti 2013

Stulna leksaker och slutsnusat

När vi svängde in mot dagis i morse så började Fabian gråta. Han ville inte åka till dagis.
- "Men tänk på alla roliga leksaker som finns där", försökte jag. 
- "Leksakerna är borta", grät Fabian. "Någon har tagit dem!" 
Detta börjar bra, tänkte jag då.

Men när han såg sin favoritfröken så sinade tårarna. Han berättade för henne om allt vi gjort i sommar. Ihopblanat i en röra. Sen gav han mig en puss och sprang in på sin avdelning. 

När jag hämtade barnen, ett antal timmar senare, så var de varma och trötta. Vi åkte hem och hämtade badkläder och åkte sen ner till sjön för att svalka oss. Det var välbehövligt för oss alla. 

Kvällen fortsatte bra. Fabian blev överlycklig av att få en "takuejing" av brorsan. Visst ser de tuffa ut?


Men sedan. Sedan väntade hell-evening. Ni vet det där som ofrånkomligen uppstår första dagen på dagis efter ett långt uppehåll. Barnen är liksom trötta på ett annat sätt efter en hel dag med andra barn. 

Anton vägrade äta. Vägrade. Grät och ropade dumma mamma. Men han visste inte varför jag varit dum. 

Sedan vägrade han att sova. Vägrade. Grät och ropade dumma mamma. Suck och stön. Övning av tålamod. 

Till råga på allt så håller min man på att sluta snusa. Första dagen idag. Så hans tålamod är väl inte på topp. Om man säger så. 

Jag som tänkt åka och handla mat. Och min man hade velat ut i skogen och springa. Men Anton bara rullar sig i sängen. Arg. Ledsen. Trött. 

Just detta beteende med att inte kunna somna eller få ett psykbryt är dock inget som behöver bero på dagis. Det har pågått en period nu. Plötsligt, snabbt som bara den, så kan något superkul vända och bli katastrof. Och som jag avslöjat förut så brukar mitt knep då vara att, just det, ta en snus. Men tydligen ska det vara slut på sånt. Min man lovade Anton att sluta snusa om han slutade med snutte. 

Och missförstå mig inte. Det är ju verkligen super att han slutar med det. Jag vill inte att barnen ska börja snusa. Men jag då? Tror ni nån ser om jag tar en i smyg? Psykbryt tar fan knäcken på mig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)