Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

måndag 17 mars 2014

Hur pratar man med barn om gränser, kroppen och sexuella övergrepp?

Ja, hur gör man egentligen? Och måste man göra det?

Min mamma, som är barnmorska och sexolog, gav mig en informationsbroschyr att läsa i solstolen nu när vi var på semester. Och eftersom jag tyckte att den var väldigt tänkvärd och nyttig så tänkte jag dela med mig av det viktigaste. Det är många bra tips för hur man kan prata med barn om känsliga saker.


Den heter "Stopp, min kropp" och det är Rädda barnen som tagit fram den. De har märkt ett behov av att hjälpa föräldrar att prata med sina barn om sina kroppar och dess gränser, efter att de fått många frågor kring det här ämnet. Hur frågar man ett barn om de varit med om något kränkande, utan att skrämma eller tysta barnet? Det finns egentligen inget facit, tyvärr, men några bra tips på vägen kan hjälpa till väldigt mycket.

Som förälder så finns det nog inget värre än att se sitt barn må dåligt eller råka illa ut. För det går väl inte att skydda sitt barn mot allt? Hur är du - curlingförälder eller bowlingmorsa? (Kastar ut dem i livet och hoppas på att de ska klara sig..) 

Tänk om de skulle träffa någon "ful gubbe" på väg hem från kompisen. Eller om någon de känner väl skulle tafsa på dem. Hur får man barnet att berätta? 


Barnens ålder är såklart viktig att ta hänsyn till. Det går inte riktigt att prata på samma sätt med en fyra-åring som med en tonåring. 

Några bra tips för olika åldrar kommer här:

De minsta barnen
• Låt barnet vara delaktig i den dagliga skötseln, till exempel vid blöjbyten. Berätta vad du gör med barnets kropp och varför du gör det.

• Börja lära barnet att tvätta sina privata kroppsdelar och att torka sig efter toalettbesök själv så tidigt som möjligt.

• Uppmana inte barnet att kramas, pussas eller sitta i knäet på släktingar och vänner. Fråga istället om barnet vill göra det. 

• Förklara att om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man själv inte vill, då får man säga nej och berätta det för andra vuxna.

• Lär barnet att man får säga nej även till personer man tycker om.

• Lär gärna små barn skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Bra hemligheter är tex julklappar (sånt man blir glad av) och dessa berättar man inte för någon annan. Dåliga hemligheter är saker som man blir ledsen av eller får ont i magen av. Dåliga hemligheter får man berätta - även om någon har sagt att man inte får det.

Barn i skolåldern
• Hjälp barnet att få en sund och nyanserad bild av kroppen, närhet och sexualitet. Bidra med din kunskap och dina perspektiv som komplement till den bild som barnet får genom till exempel media och äldre syskon. 

• Var tydlig med att närhet är något bra och värdefullt. Förklara samtidigt vad som är fel och förbjudet.

• Förklara att det alltid är okej att berätta om något har hänt och att man själv får välja vem man vill prata med.

• Om du har svårt att hitta rätt tillfälle - passa på att ta upp ämnet i samband med att media rapporterar om det.


Tonåringar
• Visa att du är medveten och engagerad och försök ha en pågående dialog om allt möjligt i livet.

• Förklara att närhet och sex är bra och kul, men att det samtidigt kan vara problematiskt, krångligt och till och med olagligt.

• Om du har svårt att hitta rätt tillfälle - referera till händelser du läst om och sett media. Berätta öppet om dina egna tankar. 

• Påminn om att ett nej alltid är ett nej.

• Erbjud dig som samtalspartner utan att tvinga eller pressa barnet. Respektera om hon eller han inte vill svara på frågor.

• Ge inte upp om du inte får respons första gången. Försök igen!

Om du är orolig
- Var vaksam på dina egna reaktioner. Försök att undvika att lägga locket på eller att "agera polis". 
- När du tar upp ämnet med barnet - utgå från den konkreta händelse eller situation som gör dig orolig.
- Undvik att pressa fram svar - säg att du finns att prata med, men att det också finns andra vuxna (tex morfar, lärare, kurator). 


Det finns många olika ställen att vända sig till om man är orolig. Polisen, Socialtjänsten, BVC, Rädda Barnen eller tex BRIS. 

Såklart önskar man att inget ont skulle kunna hända våra barn. Men har man en bra dialog från början, när barnet är riktigt litet, så är ju chanserna att vi kan upptäcka om något hänt mycket större. 

Ta hand om varandra där ute! 
(Bilderna kommer från broschyren.)

10 kommentarer:

  1. Vad bra har lagt ut det om de små barnen i en grupp på fb jag är med i.

    /Sofi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu hänger jag inte riktigt med... Jag har inte lagt ut det i någon grupp på fb, det var skumt! Jag har bara tipsat en person om texten, det var allt. Men det var ju bra att du tyckte det! :)

      Radera
  2. Vilket viktigt ämne, ett ämne som jag ärligt talat helst blundar för (vill inte, orkar inte, vågar inte tänka på) Men tack för att du på ett enkelt informativt och lätt sätt tar upp ett ämne som jag inte vågat (orkat) ta i. Nu känner jag mig lite mer upplyst och inte lika rädd att ta i den biten.
    Tack
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det är väldigt vanligt att vi föräldrar inte vill ta tag i detta eftersom man inte riktigt vet hur man ska angripa det. Det är ju något känsligt och privat och egentligen inget man vill tro ska hända. Därför är det lätt att avfärda det hela. Men det behöver ju faktiskt inte vara så svårt, med lite enkla knep. Vad roligt att det kunde vara till nytta för dig! Kramar Maja!

      Radera
  3. Ett mycket klokt och bra inlägg Maja och vad bra att Röda korset har tagit fram en folder kring detta ämne. Som förälder är det ens värsta fasa att det ska hända barnen något och önskan att skydda dem mot allt ont är så stark. Men att skrämma upp barn och överföra sina egna rädslor på dem är ingen bra väg att gå. Inte heller att "vira in dem i bubbelplast" som skydd mot allt ont. Och därför kan en sådan här folder vara av stor vikt. Att få hjälp på vägen till en bra dialog med sina barn, ge dem trygghet och bra självkänsla. Lära dem riskanalys utan att för den sakens skull misstänka eller vara rädd för allt och alla. Låta dem få prova sina vingar och växa med stegen (även om det som förälder kan vara läskigt att släppa taget). Att finnas där.

    Tack för ett viktigt inlägg!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta, för dina snälla och kloka ord! Avvägningen mellan att curla eller bowla, alltså skydda barnen från allt mot att helt låta de lära sig allt själv, kan ibland vara hårfin och svår. Men det är ju som du säger, att alltid finnas där och ha en kontinuerlig dialog med sina barn om rätt och fel tror jag bidrar till en trygghet som är viktig.
      Önskar dig en fin kväll, stor kram!

      Radera
  4. Fint och viktigt inlägg! Tack

    SvaraRadera
  5. Väldigt viktigt och bra inlägg! Det är ju svårt att prata om, både att närma sig det tunga ämnet och att inte missa viktiga delar; som att man får säga nej även till personer man tycker om (att den risken finns vill man ju knappt erkänna för sig själv). Den där foldern ska jag också skaffa!

    Tack också för fina kommentarer på min blogg, av någon anledning har tiden att svara på dem varit svår att få till....

    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elin!
      Ja, vissa saker tänker att man aldrig behöver prata om, men tyvärr är det ju så att även det behövs.
      Jag förstår att du inte har tid att svara på kommentarer när du har en sån goding att mysa med. Jag hade gjort detsamma!! Hoppas ni mår bra, hela familjen!
      Kram Maja!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)