Lördagens lärdomar - om att välkomna på olika sätt

Som jag skrev för några dagar sen så har jag haft en hektisk period där resultatet varit alldeles för lite hemmatid med familjen. Men så äntligen skulle jag få gosa med barnen i hela tre dagar.

Fabian hade satt sig upp mitt i nattningen i torsdags och glatt frågat sin pappa:

- Kommer mamma hem idag?

- Ja, men hon kommer efter att du somnat.

- Men hon kommer vara här när jag vaknar?

- Ja det är hon. 

Då sken han upp och lade sig ner igen för att sova. 

När han kom in till oss tidigt på morgonen så sa han:

- Mamma! 

Sedan kröp han upp tätt tätt intill mig, med sitt ansikte alldeles emot mitt. Och så somnade han om så. Underbart. 

Så man kan ju tro att det skulle bli en helt fantastisk helg på alla sätt och vis. Med mys med barnen. Och pyssel hemma. Jaha. Joho. Det blev ju trevligt. De som läst mitt senaste inlägg vet att det inte riktigt blev så. Och hysterin fortsatte tyvärr på söndagen...

Så vad har jag lärt mig av det?

Kanske inte ett skrutt. Eller att barnen speglas av oss vuxna. Är vi stressade så känner de snabbt av det och blir gnälliga och bråkiga. Och jag och min man har varit ovanligt stressade den här veckan. Och säkert inte gett barnen det utrymme som de har behövt. Och även om de verkligen ville ha en härlig helg så gick det bara inte. De kunde inte välkomna mig som de hade tänkt. Det är ju inte första gången det händer...

Fast okej då. Vissa saker har varit mysiga. Som dagens besök i badhuset. Eller pyssel inomhus och kransbindning utomhus. 

Den här helgen har frosten kommit, med fint vita landskap som resultat. 

Om en månad är det julafton. Och om en vecka första advent. Jag lovar mig själv och er att jag ska stressa betydligt mindre den här veckan. Ett besök hos massören imorgon hjälper mig lite på traven. Hoppas du också får en stressfri vecka!